Visar resultat för..."gammal"

I Fördelen med att bli gammal berättar Carl-Göran Ekerwald om sina upplevelser av att tillhöra åldringarnas skara. Sittande på själva tröskeln till det okända söker författaren, född 1923, klarlägga sina känslor och upplevelser inför det defini­tiva uppbrottet. Han noterar för­visso en allt mer motvillig kropp och ett bitvis opålitligt minne, men kan samtidigt se positiva saker med den tilltagande åldern: Ett långt livs erfarenheter. En cancertumör som inte behöver behandlas. En nyfunnen känsla av autenticitet. En förhöjd livskänsla.

»Nu gäller det bara att leva, att smaka på det rena och oanfrätta män­ni­sko­livets återstående minuter och sekunder. 

För att bli mottagare av denna stora fördel är det klokt att sluta upp att veta och vilja och så långt möjligt bli utom sig . När det surrar för mycket i ens skalle är det ett gott knep att medvetet och aktivt rikta all uppmärksamhet på något fenomen som är närvarande. Lever man här på jorden finns en himmel att betrakta.

Väl påpälsad sitter Gammal på sin altan och följer med blicken molnens rörelser, regndropparna som studsar mot lönnens blad, snökornen som virvlar än från höger, än från vänster. Här är fåglarnas flykt något av en uppen­barelse vad man tidigare inte alls fäste sig vid har nu plötsligt fått en mental tyngd.

Timme på timme. Inte låta sig distraheras. Dyker det upp en förlupen liten tanke bort med den. Och fortsätt att vara »öga« precis så som du var när du nyfödd och häpet kastade en blick ut i den besyn­nerliga och gåtfulla jordiska tillvaron.« CARL-GÖRAN EKERWALD

Carl-Göran Ekerwald är författare till över femtio böcker: romaner, noveller, essäer, biografier och dikter.

ÅRETS TRÄDGÅRDSBOK 2022! Ur juryns motivering: ”Med finstämd och personlig ledsagning väcks läsarens nyfikenhet över historiska stilar, metoder, växter och för människorna som gått före oss längs trädgårdsgången.”

”Det är en tjock, välskriven bok för den som vill leka hortikulturell detektiv - eller plötsligt står där med ett kaotiskt, övervuxet f d paradis med många år på nacken.”- Svenska Dagbladet

Spännande kulturhistoria och stor odlingskunskap varvat på ett sätt som sätter vår samtid i djup förbindelse med generationerna före oss. - Kristina Sandberg i Dagens Nyheter

En trädgård befinner sig i ständig förändring. Att ta hand om en gammal trädgård handlar därför inte om att frysa ett tillstånd. Istället handlar det om att lära känna trädgården för att på bästa sätt kunna bevara dess olika delar för framtiden.

Som trädgårdsantikvarie har André Strömqvist stor erfarenhet av äldre miljöer, och i sin roll som trädgårdsmästare samtidigt den praktiska kunskap som krävs. Här beskriver han hur vi kan hitta spår, tolka det vi ser och sätta en ambitionsnivå som fungerar. Pedagogiskt guidar han oss genom trädgårdens olika delar i form av rabatter, häckar, stengångar och fruktträd. Han beskriver hur vi kan gå till väga för att vårda, restaurera och återskapa de olika delarna, och låter historien i form av äldre tiders pionjärer, metoder och kultursorter väcka nyfikenhet och inspiration.

"Att vårda en gammal trädgård är att ta hand om en bit lokalhistoria, men också en liten del av en kultur som spänner över hela världen."

Järnet förändrade förutsättningarna såväl för krig och välstånd i grunden, vi hade råvaran på nära håll och den var billig, men att göra den till stål var ingen enkel process. De arkeologiska fynden är nu betydligt fler och lättare att tolka. De antika skriftkällorna och vår egen nordiska Edda gör det också möjligt att pussla ihop den järnålderstida berättelsen, men bara om de används förstås. De första femhundra åren av vår tideräkning har försummats av dagens historiska etablissemang; det finns en helt ny historia om Sverige att upptäcka inom denna boks pärmar.

Vapen i danska offermossar har vidimerat märkliga påståenden i skriftkällorna om en tidig svensk närvaro på kontinenten. Med DNA har också en dito i England bekräftats, liksom goternas, langobardernas och vandalernas svenska ursprung – helt enligt de gamla ’nationalromantikernas’ teser. Detta gäller även den s k danerteorin, ett länge hett debatterat samband mellan svear och daner, där de senare förutsätts ha utgått ur de förra. Detta är samtidigt en tid då grunden läggs för det svenska rike där svear och götar (åter) blev ett folk – en process som katalyseras från Mälardalen. De första stegen tas redan under yngre romersk järnålder, men under folkvandringstiden ser riksenandet ut att drabbas av ett bakslag – en trolig följd av kontakter med hunnerna. Samtidigt är detta den verkliga guldåldern i Sverige. Helt unika, men närmast okända prestigeföremål har hittats och de har, till slut, erkänts också vara inhemskt tillverkade. Ynglingakonungarnas regentlängd löper parallellt med dessa händelser, och vi har idag anledning att ta dessa ’sagokungar’ på stort allvar; de flesta av dem var utan tvekan historiska.

Vid mitten av 500-talet blir Sverige Nordens dominanter och nu enas landet återigen, denna gång betydligt fastare, vilket bl a går att avläsa i ortnamnspåren, särskilt kan nämnas tunaorter, karlabyar, rinkabyar och husabyar. Denna utveckling påbörjas samtidigt med den klimatchock som i källorna kallades Fimbulvintern. Den påföljande vendeltiden med de rika båtgravarna i Vendel och Valsgärde är en svensk glansperiod, som alltså inträffar redan innan vikingatiden formellt börjar. Den fantastiska djurornamentiken initierades här och visar att konst- och hantverkskunnandet var mycket högt utvecklat. Vårt allra viktigaste nationella arvegods är dock ändå Fornaldar- och Eddasagorna, bland vilka bl a Völundarkvida, Hervararsagan och Völsungasagan kan nämnas, liksom förstås ynglingakonungarnas ättartal; dels berättat om i 800-talets Ynglingatal, dels i den prosaiska Ynglingasagan, nedtecknad av Snorre Sturlasson.

Magnus Stenlund (f. 1962) har bedrivit sitt svenska historieprojekt sedan 2012. Det här är den tredje boken i en trilogi. De första två heter: 1. Blodet och jorden (2022), om stenåldern och vårt genetiska ursprung, och 2. Svärdet och Gudarna (2023), om den krigiska bronsåldern och asatrons ursprung och betydelse. Boken om Ynglingakonungarna (2023) handlar om den äldre järnåldern och är i två delar.

Järnet förändrade förutsättningarna såväl för krig och välstånd i grunden, vi hade råvaran på nära håll och den var billig, men att göra den till stål var ingen enkel process. De arkeologiska fynden är nu betydligt fler och lättare att tolka. De antika skriftkällorna och vår egen nordiska Edda gör det också möjligt att pussla ihop den järnålderstida berättelsen, men bara om de används förstås. De första femhundra åren av vår tideräkning har försummats av dagens historiska etablissemang; det finns en helt ny historia om Sverige att upptäcka inom denna boks pärmar.

Vapen i danska offermossar har vidimerat märkliga påståenden i skriftkällorna om en tidig svensk närvaro på kontinenten. Med DNA har också en dito i England bekräftats, liksom goternas, langobardernas och vandalernas svenska ursprung – helt enligt de gamla ’nationalromantikernas’ teser. Detta gäller även den s k danerteorin, ett länge hett debatterat samband mellan svear och daner, där de senare förutsätts ha utgått ur de förra. Detta är samtidigt en tid då grunden läggs för det svenska rike där svear och götar (åter) blev ett folk – en process som katalyseras från Mälardalen. De första stegen tas redan under yngre romersk järnålder, men under folkvandringstiden ser riksenandet ut att drabbas av ett bakslag – en trolig följd av kontakter med hunnerna. Samtidigt är detta den verkliga guldåldern i Sverige. Helt unika, men närmast okända prestigeföremål har hittats och de har, till slut, erkänts också vara inhemskt tillverkade. Ynglingakonungarnas regentlängd löper parallellt med dessa händelser, och vi har idag anledning att ta dessa ’sagokungar’ på stort allvar; de flesta av dem var utan tvekan historiska.

Vid mitten av 500-talet blir Sverige Nordens dominanter och nu enas landet återigen, denna gång betydligt fastare, vilket bl a går att avläsa i ortnamnspåren, särskilt kan nämnas tunaorter, karlabyar, rinkabyar och husabyar. Denna utveckling påbörjas samtidigt med den klimatchock som i källorna kallades Fimbulvintern. Den påföljande vendeltiden med de rika båtgravarna i Vendel och Valsgärde är en svensk glansperiod, som alltså inträffar redan innan vikingatiden formellt börjar. Den fantastiska djurornamentiken initierades här och visar att konst- och hantverkskunnandet var mycket högt utvecklat. Vårt allra viktigaste nationella arvegods är dock ändå Fornaldar- och Eddasagorna, bland vilka bl a Völundarkvida, Hervararsagan och Völsungasagan kan nämnas, liksom förstås ynglingakonungarnas ättartal; dels berättat om i 800-talets Ynglingatal, dels i den prosaiska Ynglingasagan, nedtecknad av Snorre Sturlasson.

Magnus Stenlund (f. 1962) har bedrivit sitt svenska historieprojekt sedan 2012. Det här är den tredje boken i en trilogi. De första två heter: 1. Blodet och jorden (2022), om stenåldern och vårt genetiska ursprung, och 2. Svärdet och Gudarna (2023), om den krigiska bronsåldern och asatrons ursprung och betydelse. Boken om Ynglingakonungarna (2023) handlar om den äldre järnåldern och är i två delar.

Visste du att vårt lands första invånare var renjägare från Tyskland? Att de på sin färd norrut längs isranden passerade över Billingen, varpå ett gigantiskt vattenfall öppnade sig bakom dem? Den händelsen levde med all säkerhet länge i deras minnen. Kanske så länge att det finns spår kvar än idag i vår levande mytskatt, i form av bron Bifrost. Nästa våg västerifrån kan ha varit invånare från ett land som sjönk ner i havet. Även det en s k skröna – innan den bekräftades av moderna geologer. Alverna som en gång levde i dagens Bohuslän, och vars kung mycket riktigt hette Gandalf, är mytens svar på hur dessa överlevare uppfattade sig.

Om du redan läst böcker om svensk forntid så kommer du märka att den här boken är annorlunda. Vetenskapen anses ofta sluta där myten tar vid, men här försöker vi hitta svar i båda, och tar oss frihet att spekulera. Historia är en berättelse, och en berättelse måste hänga ihop, även när den söker svar som inte kan verifieras. Om den inte ens försöker så kan det bero på att den är felaktig. Så som vår bild av den s k förhistorien länge varit. Nyheten att den största delen av våra arvsanlag först fördes hit via Ålands hav ca 2900 f.Kr., slog för några år sedan ner som en bomb bland våra historiker. Det rör sig om ett paradigmskifte i synen på vilka vi är. Långt ifrån den gängse bilden av en perifer, lite bortkommen folkspillra, formar sig nu bilden av det ständigt pågående mötet i skärningspunkten mellan öst och väst, som format en helt unik folkgrupp – såväl genetiskt som kulturellt.

Med arkeogenetikens hjälp, religionshistorisk analys och sagans källtexter så gräver vi oss bakåt i historiens djupaste källor. En ny men gammal historia om Sverige är inte bara en ny historiebok baserad på vad vi redan vet, den ser historien ur ett helt nytt perspektiv och ger i flera stycken ny kunskap; såväl grunddata som aldrig sammanställts förut och slutsatser som inte tidigare dragits.Denna bok innehåller ett åttiotal svartvita bilder inne i texten och dessutom en högklassig 32-sidig fyrfärgsbilaga. Den är inbunden för att den ska kunna tas fram och läsas ur många gånger.

Magnus Stenlund (f.1962) har skrivit flera uppskattade böcker om historia, både i skönlitterär form (Den Eldrökta, 2015) och i populärvetenskapligt format (Runkalendern, 2020). Hans projekt, att ge svensk fornhistoria en länge välbehövlig ansiktslyftning, omfattar också böcker om brons- och järnåldern som planeras för tryck under 2023.

Mathantverk för alla tider  

Mat för hand är en berättande handbok som vill locka in läsaren i mathantverket, få oss att känna historien bakom förädlingssätten och se råvarorna och deras möjligheter. Det är en metodisk och spännande genomgång full med skildringar av doft, textur, smak och djup.  

Att bevara och förädla mat för hand har folk gjort i alla tider och många av metoderna är förvånansvärt lätta att utföra, bara man får tydliga förklaringar, vettiga instruktioner och nödvändiga fakta. Mat för hand innehåller allt detta. Från tabeller över beredningstider, saltmängder och temperaturer till beskrivningar av tumregler, gammal erfarenhet och handlag. En bok för både nybörjaren och den som redan provat på metoderna.  

Du lär dig att torka, röka, syra, rimma, luta, grava, pickla, konfitera, sylta, safta, infusera och fermentera.    

JENS LINDER är en välkänd och prisbelönt matskribent, kock och författare som i otaliga artiklar i Dagens Nyheter och Gourmet slagit ett slag för ämnen som bär, svamp, långkok och mat från exempelvis Korea, Norden, Storbritannien, Frankrike, ja snart sagt varje del av världen. Ofta har han återkommit till traditionella metoder för förädling och konservering, inte minst i den klassiska boken Det glömda köket. Han är sedan många år juryordförande i SM i mathanverk där man tävlar i klasser som syrat, pastejer, korv med mera. Han håller också föredrag och kurser i dessa ämnen.

Röster om boken: 

Jens Linders Mat för hand är ett måste i varje kök. Bara att slå upp när du vill röka, grava, rimma, torka, pickla eller torka något! / Expressen Söndag

Med bronset kom svärdet. Och med svärdet kom kriget. Att handelsnätverk med centrum på Jylland styrde Europas handel med koppar och tenn är en hypotes som sedan två decennier vunnit allt mer erkännande. Det är därför intressant att det nu går att konstatera hur stor mobiliteten även inom Norden var under denna tid. Med strontiumanalys går det att fastställa att många av de magnifika ekkistebegravningarna i Danmark innehöll skeletten efter män som kom från Sverige.

Vad som är lika okänt och som kanske förklarar dessa emigranter, är att några av Europas allra första svärd, bl a det berömda Bragbysvärdet, hamnade i Mälardalen. Var koppar till dessa svärd kom ifrån kan man nu också med stor tillförlitlighet svara på – alla gruvor har nämligen sitt eget ’DNA’. Efter utgrävningar längs E4 norr om Uppsala så har en svärdsknapp hittats av samma typ. Här leder spåren tillbaka till vad som en gång var Nordeuropas första högcivilisation.

För att följa bronset, svärdens och människornas öden under nordisk bronsålder så har vi alltså numera ny teknik, som kompletterar den arkeologiska genetiken. I den här boken kartlägger vi med hjälp av dessa hur de gemensamma rötterna ser ut och de folkförflyttningar som förklarar varför vi råkar ha en hel del gemensamt bl a med sydalpinska Tyrolen, liksom med de gamla frygierna som under denna tid flyttade söderut till Mindre Asien, men som en gång levde vid Östersjön.

Gudarna är den svenska historiens första namngivna individer. De är inte bara vad som ger berättelsen dess färg; naturvetenskapliga fakta kompletteras av och bekräftar kulten – och vise versa. Folkrörelserna åtföljs ju av dessa gudar och genom jämförelser mellan de ursprungliga indoeuropeiska gudarna och våra asar och vaner, kan vi göra sannolikt hur den germanska Huldran färdats söderut med sabinerna för att till slut bli romarrikets främsta gudinna: ljusbringerskan Juno Lucina. Huldran var också med stor sannolikhet förebild för den äldre runradens drottning.

Den första svenska vikingatiden inleds i yngre bronsålder, och det är med solkungen i Håga den största mängden guld läggs i en nordisk grav under hela denna epok. Att hög- och brandgravskicket kommer hit har en koppling till gudar som Heimdallr och Ullr och till de båda nordiska dioskurerna, Algiz, samtliga dessa är även de på plats i runraden. De har liksom mytens ringar och svärd ett mycket långt förflutet och deras färd till oss kan bl a ha med de trollkarlar att göra, med vars guldhattar solens och månens rörelser går att avläsa, exakt matematiskt, 3 000 år före vår tid. Och, jodå, visst finns det även en trovärdig förklaring som knyter våra urgamla trojeborgar till antikens Troja!

Magnus Stenlund (f. 1962) har ägnat sig åt sitt svenska historieprojekt sedan 2012. Det här är den andra boken i en trilogi. Den första heter Blodet och jorden (2022) och behandlar neolitikum, med de allra senaste arkeogenetiska rönen som stöd för Eddaberättelser och myt, som nu visat sig vara sanning – Sverige var de germanska folkens Urheimat.

Julie är mamman som är föräldraledig med sina två små barn. Hon är trött, ställer enormt höga krav på sig själv och känner sig vilse i sin ganska nya roll. Allt gick så fort, i ena stunden var hon nyförälskad och i nästa mamma.

Julie lever med en man som sätter jobbet först. Därefter festen. En man som är frånvarande även när han är hemma, vilket han är alltmer sällan. Ebba är singeln som desperat längtar efter det trygga familjelivet. För några år sedan trodde hon att hon träffat den rätte, men fick istället hjärtat krossat och har sedan dess inte riktigt gett kärleken en chans.

En dag dyker den gamla flamman upp i hennes liv igen och hon blir kär på nytt problemet är bara att han numera är gift. Snart kommer Ebbas och Julies vägar att korsas.  

Gammal kärlek rostar alltid är Kristin Brorssons debut och den första romanen om Ebba och Julie. En välskriven relationsroman för läsare av Anna Lönnqvist, Kristin Hannah och Anna Fredriksson.  

KRISTIN BRORSSON är utbildad lärare och har även arbetat som översättare.. Hon är född 1983 och bor med sin familj på Malta.  

"Intressant triangeldrama med en underton av feministisk glöd." Expressen Söndag  

"Kristin Brorssons debutroman Gammal kärlek rostar alltid är en uppfriskande läsning i den svenska feelgood-utgivningen" LitteraturMagazinet  

"Här får läsaren verkligen valuta för lästiden och pengarna för bokinköpet [...] I sin debutroman låter Kristin Brorsson läsaren leva sig in i alla personernas känsloliv så övertygande; det är en författardröm att kunna fånga sina läsares intresse så totalt." Ölandsbladet  

"Gammal kärlek rostar alltid är Kristin Brorsson debutroman. Precis när jag läst den klart inser jag att boken är den första i en serie om Ebba och Julie. Jag kommer å det bestämdaste läsa vidare." Blekinge Läns Tidning

Hur gör man för att skapa en tillvaro man mår bra av, som gör en lycklig och som man blir riktigt nöjd med? Många önskar nog att de hade haft bättre kunskap om vad som påverkar ens lycka och nöjdhet i livet.

I Livsgåtan hjälper läkaren och epidemiologen Anders Wallensten dig söka svar på hur man kan bli mer tillfreds med livet. För att hitta svaret undersöker han vad vetenskapen säger, tar in klokskap från de äldre som levt länge och visdom från tankarna i stoicism och buddhism. Anders samlar och analyserar kunskapen och ger dig perspektiv och verktyg du kan använda för att öka dina chanser att få uppleva fler lyckliga stunder och bli mer nöjd med ditt liv.

När vi blir äldre ska vi leva ett värdigt liv och känna välbefinnande, enligt socialtjänstlagen. Men hur ser det ut i verkligheten?

I denna djupt personliga och politiska bok ställer Ylva Floreman omskakande frågor om det goda livet på ålderns höst. När man är ung kan man stå ut med både skoskav och knölig säng, men när man är 82 eller 96? Är maten varm, ljummen eller rentav kall? Vem hjälper en att peta i tänderna där en köttbit fastnat?

När hennes mor plötsligt blir oförmögen att ta hand om sig själv börjar en envis kamp mot byråkratin och med den kommer alla frågor om hur det är att åldras i Sverige. Hur mår egentligen den svenska äldreomsorgen?

Ylva Floreman (f. 1954) är skribent och dokumentärfilmare, bosatt på Österlen.

UR BOKEN:

Min mor ringde en dag och var mycket upprörd. Hon hade fått en tid hos doktorn. Personalen hade sagt att hon inte var beviljad ledsagare. Varpå jag ringde samordnaren:

Får inte min mor en ledsagare till doktorn?

Nej, hon är inte beviljad ledsagare.

Det blev ett antal samtal fram och tillbaka och efter mycket om och men förstod jag att vi hade använt fel ord. Det heter inte ledsagare. Det heter medföljare.

Jo då, medföljare har hon rätt till. Tina följer med henne.

Jag slet mitt hår. Hur ska jag som anhörig veta det man behöver veta när jag inte vet vad jag måste veta?

Problemet med åldrandet i modern tid är att det har kommit att betraktas som meningslöst - likt en sjukdom som måste upptäckas i tid och bekämpas effektivt, tills den kan opereras bort. Men detta, hävdar Wilhelm Schmid, är en olycklig missuppfattning. Åldrandet har en mening och vi måste lära oss att leva med åldrandeprocessen.

Konsten att bli gammal är en tankeväckande och hoppfull bok. En filosofisk pärla som utmanar vår syn på åldrandet.

WILHELM SCHMID är Tysklands kanske mest populära filosof. Konsten att bli gammal har översatts till en mängd språk.

"Wilhelm Schmid är insiktsfull och hans enkla och vackra språk omfamnar läsaren." Modern Psykologi

"Schmid har skrivit över femton böcker ofta bästsäljare i hemlandet över teman som lycka, kärlek och livets mening. Konsten att bli gammal hämtar upp klassiska filosofiska teman och presenterar dem för en modern publik på ett medryckande och lättläst sätt. Texten har substans och bärkraft." BTJ

"En härlig hjärtevärmare med underfundigt existentiella utfärder där grafiska form­givaren Lars Fuhre, 57, en dag inser att han inte längre kan försörja sig på sitt yrke, växlar spår och utbildar sig till ­tågvärd. Med massor av ­livserfarenhet i bagaget rullar livet plötsligt som på räls i en omväxlande tågordning!" Femina

"Boken som inte är en slutstation (får man hoppas!) är något av det bästa jag läst på länge. Vilket originellt sätt att skriva en självbiografi på! Jag är djupt imponerad. Humor, självdistans och inte minst en suverän, klockren språkbehandling. Det är sällan man läser en så fin prosa." Bengt Jangfeldt

"Som läsare har man trevligt, ler och lär en del och funderar man på karriärbyte är det både inspirerande och avdramatiserande. Det är inte farligt att prova nytt!" Bibliotekstjänst

Jag ser dig, jag hör dig, jag är här för dig. När Lars Fuhre börjar sin nya yrkesutbildning är målet tydligt: Han vill bli Sveriges bästa konduktör. Eller tågvärd, som det heter nu för tiden.

Det är mycket nytt att lära. För Lars Fuhre är 57 år gammal, och han har precis växlat spår. Efter en lång och framgångsrik karriär som grafisk formgivare flyter uppdragen inte in som förr. Men Lars har alltid älskat att resa och träffa människor, och med minde än tio år till pensionen bestämmer han sig för att börja ett nytt yrkesliv hos SJ.

I Nästa station tar den livserfarne men nybakade tågvärden oss med på ett omvälvande vardagsäventyr längs järnvägarna. Det är spännande, dråpliga och ibland påfrestande möten med resenärerna. Med Lars Fuhres nyfikna blick och fingertoppskänsla och en referensbank som sträcker sig från Marcel Proust till Rufus Wainwright blir Nästa station en underfundig berättelse om den stora inre resan under livets andra halva.

Bertil Pettersson är en passionerad natur- och jaktfotograf med en mycket stor bokutgivning bakom sig. Detta är hans sjuttonde bok! För Bertil är naturen och samvaron under jakterna en mycket viktig del av upplevelsen vilket ger hans bilder en alldeles egen stil. Hans bilder har ett innehållsmässigt djup som mycket få fotografer lyckas åstadkomma. Bertil är även en mycket god berättare och hans förmåga att komma jaktlagen nära, att bli en naturlig del av jaktlaget, ger hans berättelser, personteckningar och natur- och jaktskildringar en särskild insikt och värme.

Genom att följa jaktlagen, i vissa fall under flera år, kan han på ett insiktsfullt sätt skildra jaktens alla aspekter och även jägarnas tankar, förhoppningar och utveckling. Bertil Pettersson har fotograferat älgjakt varje år sedan 1965 och har arbetat heltid som fotograf och författare sedan 1972.

I Älskade älgmarker för gammal och ung tas läsaren med på några av dessa jakter och får möta både äldre och yngre jägare under förberedelser och jakt i de svenska älgmarkerna. Några av Bertils senaste böcker är Jakt och vilt från kust till fjällskog (1993), Berättelser från svenska björnskogar (1996), Djuren kring mitt björngömsle (1998), Bland älgar och älgjägare (2000) och Sällsamma ögonblick i svensk natur (2005). Han skriver dessutom fortlöpande artiklar för natur- och jakttidningar.

Ur innehållet:

* Smygjakt och lock på älg i fjällnära skog.

* Kunglig älgjakt på Halle- och Hunneberg.

* Ett liv med hundar och jakt.

* Älgjakt i storoxeland.

* Kaffekokning med förhinder.

* Älgjakt med gammal och ung.

* Älgar i björnland.

* Älgdramatik.

Jag vet inte om jag gör allt i slowmotion nuförtiden eller om verkligheten plötsligt går mycket fortare.

Detta är en tokrolig kalender (ej årsbunden) med citat för årets alla dagar som hjälper oss att acceptera och skratta åt oss själva medan vi blir äldre och lite knäppare för varje dag som går.

Lars Gustafsson, 1936–2016, var en av våra mest mångsidiga författare, inte minst en stor poet. Redan som mycket ung visste han att han ville skriva lyrik och utkom under sin livstid med ett tjugotal diktsamlingar. Etyder för en gammal skrivmaskin blev hans sista, färdigställd månaderna före hans bortgång. Här briljerar han i sin enkelhet med en blandning av minnen, filosofiska funderingar och tankar kring döden.

I det hånfullt ironiska vinterljuset

gled två blå skuggor

mot barriären av nyfallen snö.

Först skuggan av en liten hund

och sedan

den mannens skugga

som äger hunden.

Så föreföll den mindre skuggan

visa den större vägen.

Varför grubbla över meningen med livet när kroppen bara blir allt skröpligare? 

Glöm inte att hinna leva den tid du har kvar. Truls har svårt att följa Miss Li´s uppmaning i hennes sång, men den tickar igång hans behov av att hålla sig frisk fram på ålderdomen. 

Truls tänker att det måste ju finnas hälsofrämjande aktiviteter som kan hjälpa oss att hålla oss vid gott liv. Han börjar samla fakta om hur vår livsstil motarbetar att hålla oss friska och starka. Blåögd och med lite glada skratt tar han sig an utmaningen att försöka finna vägen till hur man lever i de omtalade blå zonerna.

Och det handlar ju inte bara om mat, vilken diet man lockas att följa. Han inser att många sådana val ändå inte leder särskilt långt, det är så mycket annat som kanske är ännu viktigare för att inte bli skröplig. En kvinnlig ung läkare hjälper honom att skanna av dessa områden som de tillsammans djupdyker i för att förstå vad pågående åldrandeforskning nu sysslar med. Och det blir en resa som går genom motion, sömn och stress, sociala relationer och hur vår egen förmåga till självläkning kan sättas i högsätet. 

De kom med två kilo potatis, i en mjölpåse från Kungsörnen. Det var en storslagen gåva. För jag hade, utan att veta det, varit med om att göra dem en stor sorg.

Så börjar en av den här bokens texter - eller tankar. Boken flätar samman det lilla med det stora, det jordnära med det existentiella, en fäbod i Dalarna med världen. I det kraftfältet rör sig de här texterna. De handlar om vårt förhållande till tiden, om att vara diagonal, om vita gardiner och vikten av att kunna smita produktivt. Och också om den gränslösa kärleken mellan människa och hund.

De 27 korta texterna har ursprungligen sänts mellan åren 2015 och 2024 i ett av Sveriges Radio P1:s mest populära program, Tankar för dagen. I bokform får både trogna lyssnare och nya läsare stifta bekantskap med dem.

Ulla Gudmundson är en erfaren diplomat, skribent och föreläsare. Hon har bl a varit analyschef i UD, biträdande chef för Sveriges Natodelegation och ambassadör vid den Heliga Stolen (Vatikanen). Hennes förmåga att förklara komplexa globala frågor på ett lättillgängligt sätt har gjort henne till en eftertraktad röst i offentligheten. Hennes bok Nato: en allians i tiden har hyllats av kritikerna. Hon har också publicerat en lång rad essäer och artiklar om utrikespolitik, historia, filosofi och litteratur.

»Ulf Durling har kommit på en av de mest pittoreska mordmetoder som någonsin prytt en deckare.« | Bo Lundin, GP

I ett låst rum på Lilla Pensionatet - beläget i en svensk småstad - hittas en död man, med en flaska chianti och en bit vällagrad ost framför sig på bordet. De tre pensionerade deckarentusiasterna Johan Lundgren (före detta faktor), Efraim Nylander (legitimerad läkare) och Carl Bergman (bokhandlare) får nys om fallet och kan inte motstå att ge sig i kast med det. Var och en av dem lägger fram sin lösning på den förbryllande gåtan - grundad i deras mångåriga läsning av kriminalromaner - samtidigt som den inte alltför skarpsynte kriminalassistenten Gunnar Bergman försöker lösa fallet med mer etablerade, professionella metoder.Ulf Durlings finurligt lekfulla kriminalroman Gammal ost gjorde succé, vann Svenska Deckarakadmins debutantpris när den först kom ut 1971, och är en av de verkliga svenska deckarklassikerna. 

ULF DURLING [f. 1940] är en flerfaldigt prisbelönt deckarförfattare, bland annat med Svenska Deckarakademinspris för Årets bästa kriminalroman (1983). Gammal ost är den första boken i Modernistas nyutgivning av Ulf Durlings författarskap.