Svenska klassiker utgivna av Svenska akademien – serie

Anders Paulrud (1951–2008) var en destruktiv livsnjutare. Genom hans sju böcker – varav två här återges i sin helhet – strömmar förgängelsen. De handlar om det övergående och underminerade livet, dock med en lätthet i anslaget, en humor och självironi, som bär honom över bråddjupen. Hans fasta grund förblev Karlskrona och Saltö.

Sin konstnärliga energi koncentrerar han på centrala upplevelser av utanförskap, ensamhet, sökande efter samband. Han utforskar skuld och skam, sorg och saknad: övergivenhetens villkor.

Han skriver om sinnlighet utan varaktig själskontakt, i en vemodsfärgad sorg över människors svåråtkomlighet och närvarons bedräglighet. Hans språk förser oss med en lins som lättar på allvaret. Det är inte komplikation han eftersträvar utan klarhet, en fast blick.

Kärleken stannar kvar även tills allt är för sent och utan framtid. I Fjärilen i min hjärna som utkom samma vecka som han dog hyllade han sin livskamrat: ”Friheten är bara möjlig tillsammans med en annan människa.”

Inledning, urval och kommentarer av Per Wästberg.

Född 1923 i en välkänd Stockholmssläkt växte Erland Josephson upp i en annan tid, kluven mellan skrivandets ensamhet och ett teateryrke som inleddes med Ingmar Bergmans första pjäser och snart kom honom att stå Bergman närmare än någon annan gjorde.

Josephsons memoarer är osockrat kvicka och anekdotiska, spirituellare än det mesta på svenska. Två teman dominerar. Det ena är Josephsons utfrågning av sig själv och sin bakgrund, det andra är de skådespelare och regissörer som lever upp på sidorna, så som de en gång gjorde på scenen. Allesammans var omtalade i sin tids teaterintresserade kretsar. De flesta arbetade på Dramaten där Josephson småningom blev chef: Alf Sjöberg, Gunn Wållgren, Margaretha Krook, Anita Björk Georg Rydeberg, Lars Hanson …

Denna volym ingår i serien Svenska klassiker utgivna av Svenska Akademien. Texterna är hämtade ur Sanningslekar (1990), Föreställningar (1991), Vita sanningar (1995) och Svarslös (1996). Urvalet har gjorts av akademiledamot Per Wästberg som också skrivit bokens inledning.

Carl von Linné (1707−1778) är i allmänhet mest känd som ”blomsterkungen”. Men han hade andra och mörkare sidor, vilket inte minst visar sig i Nemesis divina (’Den gudomliga vedergällningen’), den åldrade Linnés testamente till sonen Carl. Denna ursprungligen hemliga text grundar sig på anteckningar som förts under en längre tid och skildrar i anekdotens form olycksöden som drabbat personer vilka förbrutit sig mot moralens bud.

Nemesis divina är en central idéhistorisk skrift, som framställer ett slags moralens ekologi, en naturvetares religion uppbyggd kring orsak och verkan. Samtidigt är den en spegel av sin tid, frihetstiden, med interiörer från samhällets toppskikt såväl som från bondstugan, med scener från sängkammaren och från avrättningsplatsen, oss sentida läsare till uppbyggelse.

Förord av Peter Englund. Urval, introduktion, kommentarer och ordförklaringar av Gunnar Broberg, som är professor emeritus i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet och en världsledande Linnékännare.

Under tusentals år har människor fascinerats av fabler. I korta berättelser skildrar fabellitteraturen dråpliga scener och situationer, oftast med talande djur som aktörer. Fablerna ger sin läsare moraliska råd och tankeställare: om hur man maximerar en fördel, om hur man undviker en fara, om hur det går till här i världen.

Den klassiska fabeltraditionen nådde Sverige under medeltiden och hade sin storhetstid under 1700-talet. Fablerna användes länge i skolornas latinundervisning och blev genom översättningar och bearbetningar ett levande inslag i svensk litteratur.

Hundra fabler på svenska presenterar ett rikt urval ur genrens svenskspråkiga historia, alltifrån den första fabelsamlingen på svenska till helt nya fabler skrivna i vår digitaliserade nutid. Bland författarna och översättarna finns många anonyma eller bortglömda litteratörer, men också några av deras mest uppburna kolleger – Anna Maria Lenngren, August Strindberg, Selma Lagerlöf, Gunnar Ekelöf – som alla utifrån sin historiska position ingjutit kreativitet i fabelkonsten.

Urval, kommentarer och ordförklaringar av Erik Zillén, som också har författat en längre introduktion till boken. Inledning av Mats Malm.