Visar resultat för..."Georg"

Våga beskära! Många av trädgårdens växter blir vackrare, blommar bättre, får mer frukt eller finare form om vi håller efter dem med sax, sekatör och såg. Att beskärning dessutom hör till de roligaste bestyren i trädgården är bara en bonus.

”Konsten att beskära” ger dig den kunskap du behöver för att göra säkra klipp. Den lär dig att lägga korrekta snitt med rätt redskap och ger dig svar på frågorna Hur, När och Hur mycket. Allt för att du med självförtroende ska kunna ta dig an såväl fruktträd som rosor, bärbuskar, klätterväxter, häckar, prydnadsträd, prydnadsbuskar, medelhavsväxter och barrväxter.

En instruktiv handbok för dig som aldrig beskurit förr, men också för dig som brukar beskära dina buskar och träd men känner dig osäker på om du gör rätt.

Stockholm i slutet av 50-talet. Ingrid bor med sonen Tom i ett liten lägenhet på Sankt Eriksplan. Hon är lärarinna på en flickskola och njuter av att bestämma över sitt eget liv. Hon är en välkommen gäst hos väninnan Britt och hennes man Ingvar, en känd filmproducent, som har fina bjudningar med spännande gäster.

Så träffar hon Georg, en ung ambitiös journalist, som just flyttat till stan och har stora drömmar om modernitet och ett samhälle som utlovar en bättre framtid för alla.

Ingen av dem har egentligen bråttom att binda sig, men när Ingrid blir gravid gör de vad som förväntas av dem, tar sitt ansvar och planerar för en gemensam familj. De delar hopp om gemenskap och kärlek, men hyser också båda en stark längtan efter ett friare sätt att leva. Men hur jämkar man sina förväntningar när man fortfarande lever i en tid av konventioner och traditioner? Och kan de vara lyhörda för sina egna och varandras föreställningar?

Helena von Zweigbergks roman levandegör en tid, en stad, och ett par. En kvinna och en man med helt olika bakgrund, som försöker dela sina drömmar om en ljusare framtid och ett modernare sätt att leva och älska.

»När jag här talar om dialog måste jag medge att jag använder ett ord som av otaliga goda eller dåliga skäl, ch jag ska inte trötta er med att återge dem, under lång tid kommer att förbli främmande för min vokabulär, likt ett främmande språk som skulle kräva omsorgsfulla översättningar med många förbehåll. Och då jag preciserar vad som avses med »inre dialog« gläder jag mig åt att redan ha låtit Gadamer tala i mig.«

Den oändliga dialogen innehåller två texter om Paul Celan: Jacques Derridas »Vädurar. Mellan två oändligheter, dikten« och Hans-Georg Gadamers text om Celans diktsvit »Andningskristall«.

Båda är översatta av Sven-Olov Wallenstein, som också skrivit ett efterord.

Det revolutionerande med Hegels föreläsningar om filosofins historia är att filosofihistorien här inte längre betraktas som en katalog av i grunden tillfälliga åsikter i form av ständigt nya tankebyggnader som vederlägger varandra; den består inte av olika filosofer som på nytt ständigt söker efter den sanna filosofin, utan det är filosofin själv (anden) som realiserar och lär känna sig själv genom den historiska processen. 

Filosofin är denna process; dess historia är därför inte något yttre, utan hör med nödvändighet till filosofin. Filosofin är sin historia: en förnuftig process med ett telos som därför kan förstås utifrån sin helhet. Därmed får filosofins historia en helt annan vikt än den tidigare haft. 

Dessa föreläsningar är oumbärliga för den som vill förstå den moderna människans medvetenhet om sig själv som en historisk varelse, särskilt som de spelade en stor roll för att åstadkomma just denna medvetenhet.

Denna inledning till Hegels föreläsningar om filosofins historia är också en av de mest tillgängliga ingångarna till hans eget filosofiska system. Här utreder han vad filosofi är i relation till närliggande områden som religion och vetenskap och redogör för många av de mest centrala begreppen i sitt tänkande.

Översättare är Andreas Ekvall som tidigare översatt flera verk ur den tyska filosofin.

Hur påverkar vetenskap och teknik oss? I sin intellektuella självbiografi Myten om framsteget från 1993 ifrågasätter Georg Henrik von Wright de allmänt antagna idéerna om tekniska framsteg och samhällsutveckling som naturliga och oundvikliga. Han lyfter även fram hotbilderna och den oro de för med sig: möjligheterna att människan som art står inför sin egen undergång och de negativa följderna av den industriella produktionsformen. 

I den självbiografiska texten Filosofin är mitt liv berättar von Wright också om sin tidiga kunskapsbana: om 13-åringen som efter en konvalescentperiod i Italien inser att han vill bli filosof. Studierna i filosofi vid Helsingfors universitet för Eino Kaila fortsätter i Cambridge, där von Wright så småningom får möjlighet att ta del av Ludwig Wittgensteins föreläsningar. Långt senare vill Wittgenstein att von Wright, då professor i Helsingfors, ska efterträda honom. Efter att först ha skickat in sin ansökan drar von Wright tillbaka den eftersom Finland verkar bevara sin självständighet (året var 1945). Tre år senare blir han erbjuden tjänsten utan ansökan och inte ens en mycket viljestark person hade väl i den situationen kunnat motstå det smickrande erbjudandet. I boken ingår ett efterord av Fredrik Lång.