Visar resultat för..."Minnen barndom"

Minnesburen är en lyrisk självbiografi. Det är en berättelse på prosa och poesi, en skildring av hur en flicka växer upp till kvinna och ofta känner sig ensam och rädd. Men om hon känner sig bunden i sitt liv är hon å andra sidan fullkomligt fri i sin upplevelse av orden och färgerna. Det kallas synestesi, det neurologiska tillstånd där fler sinnen är sammankopplade, så att man kan höra färger och se ljud. Aldrig har det uttryckts vackrare, mer fantasifullt och med större skärpa än här:"Yellow. Ljudet rinner. Vi säger det. Alla säger yellow och ljudet hummar i klassrummets mörker. Yell-ow. Ljudet går i huden som en rodnad. Jag är i yellow. Magister Alexandersson berömmer oss, glosan är mjukare än doften av mamma. Jag är i yellow, det känns som i gungan, just då man faller från högst upp och hisnar i en böj ned genom luften, allting är ett pulver, människor, jag, husfasader, rosenrabatter. Det är yellow jag är i yellow jag är yellow."

I denna bok återger författaren barndomsminnen från staden Nasiriya (Dhi Qar) i södra Irak, där hennes minnen innehåller glädje och tårar, äventyr och lugn, rädsla och mod. Adawia berättar kring sina minnen i form av underhållande berättelser, prydda med färgglada illustrationer av platser och händelser från hennes barndom.I en av berättelserna förvånas Adawia över sin mormors rynkor och de framträdande ådrorna på hennes händer, och i en annan berättar hon om sommaren i hennes morfars hus. Hon minns sin mosters hus i Bagdad, med dess vackra möbler och trädgårdar. Dessutom berättar hon om sina försök att mjölka deras ko och hur hon först flera år senare förstod hemligheten bakom mjölkningen.Författaren berör också den skräck hon kände när hon såg ett avloppshål, och berättar om sin rädsla när mörkret föll på natten och hur hon hittade en lösning för att övervinna sin fruktan. Hon delar också med sig av berättelser om sin syster, som var rädd för att falla i vilken flod som helst hon såg.Författaren berättar om de traditionella lekar som barnen brukade leka i deras bostadsområde.I andra berättelser delar Adawia med sig av när hon föll i en grop, om hennes skräck på tyghandlarmarknaden, om högtiderna och karusellerna, och hur lilla Adawia blev en sagoberättare samt när hon upptäckte att lögner har korta ben.

Enita arbetar som journalist i London. När hon får möjligheten att göra ett reportage om utsatta människors situation i hemlandet tvekar hon först, men beslutar sig sedan för att anta uppdraget. Hon vet att hon, med sina erfarenheter från en fattig uppväxt, kommer att kunna göra ett bra jobb.

När hon återvänder till det som en gång var hennes hem överväldigas hon av barndomsminnen; minnen som hon trodde att hon lämnat bakom sig. Barndomsvännen Irina kommer på besök och då får Enita äntligen veta vad som hände en mörk höstkväll för länge sedan. 

Enita, det finns hopp är en fristående uppföljning av Enita. Kärlek och värme blandas med sjukdom och sorg, samtidigt som nya möjligheter växer fram. Båda böckerna tillhör kategorin lättläst.

Lena återvänder till sin släkt i Norrland efter en längre vistelse i Stockholm. Sakta dyker minnena upp - hur allt förändrades för henne, Uusitalos flicka, sedan hennes bror Bengt föddes. Hon hade blivit flickan och han – Uusitalos pojke.Nu, tillbaka i föräldrahemmet, försöker hon också få distans till relationen med Marcus, som hon hade träffat i Stockholm. Det hela hade ju börjat så bra med Marcus, som var så vacker och energisk och världsvan...Det lågmälda norrlandslivet blandas med scener från Stockholm och New York. I bakgrunden nystas de komplicerade familjerelationerna och banden som Lena har till sin hemby upp mer och mer. Denna berättelse fängslar läsaren med sina intressanta dialoger som för handlingen framåt mot den rafflande och oväntade upplösningen.

Det påstås att den viktigaste tiden i en människas utveckling är de första tio åren.

Om det nu är på det viset är det bara en sak att göra.

Gå tillbaka.

Till Malmö.

Till 1950-talet.

Till Rådmansgatan 15 G.

G som i Gustav.

Genom detaljerade och kärleksfulla återblickar tar Ulf Persson med läsaren till ett svunnet Malmö, där han med hjälp av humor och begrundan låter varje minne blir en del av en större berättelse om tidens gång

Presentation:

Ulf Persson är Malmöbon som sedan länge är bosatt i Trelleborg. Men som pensionär flyttade han till Helsingfors, för att sedan flytta tillbaka till Trelleborg igen. Inte nog med det – han längtar ständigt till London. Denna splittring gör att han inte riktgt vet var han hör hemma. Men det var i Malmö allt började!

"De kulturella skillnaderna mellan Sverige och Japan och vad de gör en med en människa med en dubbel identitet är fint fångat." Stefan Eklind, Borås Tidning

"Komplext om mellanförskap." Cecilia Djurberg, Aftonbladet

"Berättartekniskt skickligt, med ett driv i språket. En lovande debutroman!" Annika Hjertström, BTJ

"Vissa böcker stannar kvar. Inte bara för att de är välskrivna, utan för att de rör vid något djupt inom oss. Hafu av Erik Masao Eriksson är en sådan roman." Bokfiii

"Det är någonting med tonen i den här boken som verkligen slår an hos mig. Den är liksom lågmäld men ändå så drabbande. Det är en utsökt debutroman och en perfekt bokcirkelbok för dig som letar sådana!" Bokdivisionen

Där jag växte upp kallas sådana som jag för hafu, efter engelskans half. Och tro mig, ofta har jag känt mig halv - som i ofullkomlig, oäkta, beblandad - och förföljts av en förväntan att välja: Vilka håller du på i fotbolls-VM? Vilket språk drömmer du på? Ser du dig som svensk eller japan? Som barn blev jag därför skicklig på att imitera. Svensk, när det passade, japan, när det behövdes. Men aldrig svenskjapan, för jag visste lika lite som alla andra hur en sådan skulle bete sig.

Efter nästan tre decennier återvänder japanske Emil Honda till sin mammas hemland Sverige. Han vill få svar på vad som hände med Hanna som han lärde känna under sitt utbytesår och som försvann spårlöst. För att bringa ordning i händelserna tar Emil vid skrivandet av den text han påbörjade som student i Sverige. I sin jakt på Hanna får han syn på inte bara sig själv, utan också ett land som rört sig i en mer intolerant riktning där man antingen är svensk eller inte.

Hafu är en roman om identitet och språk, ensamhet och kärlek, och varför vi skriver.

ERIK MASAO ERIKSSON växte upp i Vadstena med sin japanska mor och svenske far. I dag bor han på Öckerö i Göteborgs skärgård med sin fru och tre döttrar. Till vardags forskar han om organisation inom offentlig sektor på Högskolan i Borås. Hafu är Eriks debutroman som han började skriva på som utbytesstudent i Japan år 2000.

Du som är barn och läser det här måste lova en sak, annars får du sluta nu genast. Pröva aldrig att göra om de bus och hyss du får läsa om här. Lovar du? Säkert? Bra, då kan vi fortsätta.

Så inleds den självbiografiska barnboken Busmormors bravader av Christina Eskehed som fått epitetet "busmormor" av sina barnbarn. Boken är en episodisk skildring av dråpliga händelser i författarens barndom på den småländska landsbygden i början av 1960-talet. Det var en annorlunda tid utan datorer, internet och mobiltelefoner. Ändå fanns det massor av spännande saker att göra för ett nyfiket barn.

Varje gård hade kor, grisar, höns och andra djur och barnen kunde röra sig fritt mellan gårdarna. Ja, hela byn var som en enda stor lekplats. Men även om det var en harmlös och trivsam tillvaro, var allt inte lekande lätt och inte heller ofarligt. Christina var dessutom en riktig busunge som hittade på alla tänkbara hyss. Bland annat låste hon in sina grannar på utedass, dansade i en gödselhög och balanserade på klippkanten ovanför en djup damm.

I Busmormors bravader kan du läsa om dessa och många andra av hennes barndomsbravader. Påhitt som oftast kom från en naturlig spontanitet och nyfikenhet men som råkade spåra ur och få oväntade konsekvenser. Kanske känner du igen dig eller så förundras du bara över hur det var att leva på landet förr. Viktigast är ändå budskapet att barn ska våga berätta vad som hänt och att vuxna ska vara beredda att lyssna och förlåta.

Efter moderns död öppnar sonen en koffert på vinden. Där finner han oväntade spår av hennes etthundratvååriga liv. Spår som kastar ljus också över hans eget liv. En självbiografisk roman om barndom, orkidébarnets högkänslighet, panikångest, tro och kärlek. Vid sidan av vemod och ångest finns också lusten till livet och det ständiga sökandet efter skönheten.

SAGT OM TIDIGARE BÖCKER:

Fjärilens hemlighet: En vemodig resa som ger tröst. Jag läser och lyssnar till en syskonrelation där den äldre brodern dör i cancer. En bok för reflektion och tröst. Och som brödernas mor säger på bokens slutsida: vår kärlek är aldrig förgäves. Den lever vidare och är evig. Lena Köster Uppsala Nya Tidning

Ömhetens sakrament: Författaren pekar på den livsviktiga ömheten i våra relationer.....en vacker bok utseendemässigt och innehållsligt och ger inte så mycket färdiga svar som tankar att fundera vidare över . Anna Malmberg Btj

Erland Svenungsson är legitimerad psykoterapeut och präst och har varit verksam inom kyrka och vård. Han har under många år varit själavårdslärare inom S:t Lukasstiftelsen och handledare inom barncancerföreningen. Debuterade på åttiotalet med texter för olika tonsättare. Därefter följde diktsamlingar, romaner och texter inom psykoterapi och själavård. 2004 tilldelade han Sigtunastiftelsens författarstipendium och har även fått stipendier av Sveriges Författarförbund.

Under 2020 skrev Lars Norén färdigt tre prosatexter som han ville ge ut tillsammans, och som han i dagboken beskriver som ”en fragmentarisk skildring av den detaljrika intighet i vilken jag tillbringar mina dagar”. De kan läsas som en fortsättning på hans tidigare prosaböcker "Filosofins natt" 2012, "Ingen" 2014 och "Efterlämnat" 2017. En åldrad man betraktar sin ovissa belägenhet, sitt öde. Vem är han, vem är den andre …? Paradoxer och frågor avlöser varandra. Barndomsbilder och minnen flyter förbi, pandemins verklighet tränger sig på. Är det en nedräkning, eller en bön?

”Och stunden på trappan är ett av de ögonblick som brändes in i mig och blev kvar. Man har bilder av det slaget som stannar kvar. De hänger inte alltid ihop men de finns, och är i själva verket livet: en kortlek som man bläddrar i, skimrande bilder av ögonblick. Varför just de blir kvar vet man inte, men det är nog vad man själv är. Bilder från ögonblick som blir kvar när allt annat är glömt."

Agneta Pleijel skriver om en för henne avgörande plats på jorden: mormors och morfars hus vid Mälaren, där hon tillbringade sin barndoms somrar. Utifrån minnen vävs en tråd av litterära teman, existentiella frågor, poesi och språk som känns igen från Pleijels författarskap. Texterna i boken är skrivna mellan 2010 och 2026.

Världens bästa mamma handlar om Lotta. Hon fyller snart 60 och lever i Portugal tillsammans med sin man Pål och deras hund Bosse, där de driver ett Airbnb. Lotta lider av svår komplex PTSD (C-PTDS), och går i behandling över telefon med svenska terapeuten Otto. Flera gånger om dagen drabbas hon av emotionella flashbacks, och berättelsen varvar mellan nutid och dåtid.

Läsaren får ta del av Lottas barndom, tonår, hennes liv som ung vuxen, nygift och ung mamma, från skilsmässan från hennes första man, och tiden efter det, när tre av hennes fem barn sa upp kontakten med henne.

Som barn blev Lotta fysiskt och psykiskt misshandlad av sin narcissistiska, manipulativa mamma, något som satt djupa spår i Lotta och påverkat hela hennes liv, både kroppsligt och mentalt. Hon får svåra problem med magen och maten och drabbas av anorexi. Hon har svårt att hantera sina känslor och känner sig alltid rädd för att bli övergiven.

Trots att hon lovat sig själv att aldrig bli som sin egen mamma och istället vara världens bästa mamma åt sina egna barn, begår hon - som alla föräldrar - misstag. Nu tvingas hon leva med kanske en av de största sorgerna, och definitivt den mest tabubelagda - att bli bortvald som mamma. 

I boken försöker Lotta leva med den här sorgen och förlåta sig själv, samtidigt som hon försöker bearbeta alla traumatiska minnen. 

”Jag avlades en sommarnatt på Gålö. Det var inget särskilt med det. Men det är i alla fall det märkligaste som hänt mig.”

Ylva Eggehorn berättar i "Kvarteret Radiomottagaren" om de första åren av ett liv; om femtiotalets efterkrigsstämningar i en förort söder om Stockholm, där en liten flicka lever med sin familj; om minnenas förmåga att skapa barnets magiska värld på nytt. Den delvis självbiografiska romanen följs av "Liljekonvaljekungen".

Min barndoms jul är en fyll-i-bok om barndomens jular. Från den allra första julen till första julen som ung vuxen och myndig.

Min barndoms jul samlar julminnen och julkänslor.

Kanske låter ni boken ligga framme under hela december  och fyller i den allt eftersom eller så fyller ni i den som  en avslutning på december och julen. Kanske hittar ni ett  annat sätt att fylla i, ett sätt som passar just er.

Skapa en mysig stund och fyll i boken tillsammans. Prata och skriv. Titta tillbaka och minns. En fin tradition att göra varje jul.

Till Er Alla. God Jul.

En man återvänder till den förfallna villan i en svensk småstad, där han bodde i ett skolhushåll som barn. Han återkallar för sig själv sin barndom och ungdom och minns de människor som stod honom nära – den gamle fadern, modern som drabbades av sinnessjukdom, en kvinna som införde honom i den kroppsliga kärlekens värld, en flicka som han drogs till men på något sätt svek, hans egen hustru, med flera. Alla dessa människor är delvis verkliga och delvis overkliga. Han står dem nära men han står också utanför dem, och de själva glider samman med hans egna bilder av dem. Också den gamle barockmålaren Arcimboldo är en sorts mönster för romanen – han som målade en bibliotekarie i form av en figur sammansatt av idel böcker och en trädgårdsmästare av idel växter och grönsaker. På liknande sätt framstår människan i ”Palatset i parken” som uppbyggd av de idéer, minnen och upplevelser som hon gör till sina och som slav under det hon tror sig själv råda över.

Lars Gyllenstens roman ”Palatset i parken” rymmer en rad centrala diskussioner om ämnen som medlidandet och dess villkor, människors avstånd från varandra, ansvar och brist på ansvar. Det är också en berättelse full av sensuella detaljer, av känsligt fångade stämningar och av människor som får liv i minnets spegel.

En universitetslärare från Sverige har bosatt sig i Oxford sedan årtionden tillbaka. Med sin ålder upptäcker han minnets alltmer sinande verkningsgrad. Han minns sitt liv i Sverige, femtiotalets Västerås och de västmanländska orterna runt omkring. Men gårdagens händelser ter sig allt längre bort.

I Lars Gustafssons roman Fru Sorgedahls vackra vita armar (2008) återvänder författaren till sin ungdoms trakter, som vi minns dem från Sprickorna i muren.

Lars Gustafsson, född 1936, debuterade 1957 med romanen Vägvila och har sedan dess utkommit med ett åttiotal böcker, däribland romaner, diktsamlingar och essäsamlingar.

Olle Andersson är på väg till sin systers begravning. Han har inte sett henne på länge. Hon bodde i en liten stad i den skogsbygd familjen – som vi alla en gång – lämnade och flyttade till Stockholm.

Olle Andersson dricker ett litet glas portvin på tåget med två äldre damer i stråhatt som överlevt den stora käringpesten 1944. Han tar en konjak med en man som heter Erik och blir bekant med en flicka som heter Gerd. Alla har något att säga honom om den lilla stan i skogen och om det gamla Sveriges förvandling till det nya.

Både som tecknare och berättare på prosa utvecklade Stig Claesson en egenartad begåvning. Hans böcker utgör ofta mellanting av faktiska reportage och fiktion, illustrerade med känsliga och precisa teckningar. Stig Claesson skrev över 80 böcker. Samtal på ett fjärrtåg publicerades första gången 1972.

"I brevet började jag erinra mig mitt liv och dess mönster. Och i hopp om att finna mening och en början öppnade jag mina portar på vid gavel och lät livet komma rasslande emot mig i en lång kedja av tänkbara inledningar; färgsprakande, elaka, komiska, overklig, krassa. Som kärleksfulla skrönor och onda sagor. Porträtt och bilder framkallade varandra, började röra sig tills jag kunde känna dem med kroppen, mot huden och i hjärtat. Jag föll genom en spiral av erfarenheter, för att till sist landa på botten av ett hål, på en gård, i en sandlåda i Kiruna. Härifrån, tänkte jag, börjar min mödosamma klättring tillbaka till punkten för mitt livs början."

Joakim Forsberg har bland annat varit elev på Biskops Arnö och debuterade med romanen Hur långt är det till Hollywood? 1995, och har sedan dess kommit ut med flera kritikerrosade romaner. Det börjar ännu tidigare publicerades första gången 1997.

När den okände donatorns hjärta stannar inträffar den andra döden. Vem är det då som dör? Egentligen är du redan död och lever vidare som din egen dubbelgångare.

En flygresa på en timme bildar ramen i Torsten Ekboms nya bok. Det är en resa mellan liv och död, en man är på väg till sjukhus för att genomgå en hjärttransplantation. I hans inre monolog blandas barndomsminnen, brottstycken ur samtidshistorien, förhållningsorder för hjärtpatienter och nedslag i dödsfixerade gamla kulturer. IT-språk interfolieras med prosalyriska inslag som utgör ett slags andningspauser i det kaos som uppstår när existentiella frågor drivs till sin spets.Essäisten och kritikern Torsten Ekbom gör en överraskande och välkommen comeback som skönlitterär författare. Hans språkliga skärpa ger relief åt denna associativa prosa som bryter mot gängse litterära grepp. Staden med de elva portarna publicerades första gången 2002.

Bilden på omslaget är skapad av Kent Lindfors.

Alla viktiga tankar uppstår i kronan på ett träd. Elinor älskar höga höjder, ju mer svindlande, desto gladare tickar hjärtat på Elinor. När hon är sju år balanserar hon på ett balkongräcke på femte våningen. När hon är fjorton måste brandkåren rycka ut för att plocka ner henne från flickskolans tak. Och när hon är tjugoett möter hon sin första man högst upp i Skagens fyrtorn.

Men livet på marken är inte lika lätt.

Elinors far är lång, blond och principfast. Han påtalar gärna bristen på begåvning hos sin yngsta dotter. Elinors syster Karin är blond som sin pappa, kvicktänkt, hon skall kostas på och bli aktad och framgångsrik. I familjen finns även en mamma, Saga. Ingen är så glad som Saga när solen skiner och hon är nyförälskad. Och ingen lider så intensivt som Saga under perioderna däremellan, då hjärtesåren bara kan läkas med nästan ofattbara mängder mat och sprit.

En dag griper förälskelsen och befrielsen tag i Elinor i form av Zacke, världens fumligaste trollkarl som blir far till hennes två barn. När hon många år senare faller från höjderna, förvirrad, ledsen och vingklippt landar hon rakt i famnen på en man som står på jorden – högrest, blond och intellektuellt begåvad och principfast. Äntligen ett tryggt och jordbundet liv. Men Elinor har inte klättrat färdigt ännu.

Livet på marken är inte lika lätt är en vemodig, underhållande och träffsäker skildring av den originella Elinor och hennes värld.

Ernst Semmelman är en person som gjort sig föga känd i Sverige utanför den trängre familjekretsen i Värmland. Med lidelsefullt engagemang berättar han om allt annat än sina EROTISKA ESKAPADER. Försiktigt skildrar han sin ungdom, sin mandoms och sin ålderdoms skäligen intresselösa upplevelser med HÄNSYNSLÖS ÖPPENHJÄRTIGHET. Gammal och gaggig som han är, har han ansett det vara av allmänt intresse att publicera en exposé över sitt inre och yttre liv som knappast kan kallas EN JÄTTESENSATION.

Hans Alfredson har som Ernst Semmelmans sekreterare varit tvungen att nedteckna hans minnen, till yttermera visso läsa korrektur på dem och blir dessutom förmodligen tvungen läsa högt ur dem för den gamle gneten. Men vad gör man inte för pengar.

Ernst Semmelmans minnen publicerades första gången 1962.

Vad gör kontexten med oss människor? Hur formar den oss som individer? Författaren, själv andra generationens flyktingbarn efter andra världskriget och Tysklands fall, reser till Berlin och utforskar stadens historia. Först som barn, sedan som pappa till två barn.

Läsaren får ta del av de dofter, färger och ljud som karakteriserar staden. Så som doften av damm och färg då ett barn drar sin handflata utmed den mur som en gång klöv en huvudstad i två delar.

Det är en resa genom tre verkligheter: den lilla staden någonstans vid Europas utmarker och det i stunden delade landet. Tre kontexter, tre extremer.

Författaren är född 1953. Han har en bakgrund i ekonomisk historia och som lärare i historia och samhälle vid Kvarnby Folkhögskola i Malmö.

Gå och lägg dig igen är Sannas berättelse, en resa genom tid och minnen. I sitt barndoms södra Norrland skapar Sanna en värld av fantasirika äventyr och livfulla drömmar. Men under ytan döljer sig en komplex familjesituation, präglad av hot och förtryck. Sannas egen självbild eroderas, och hon bär med sig en börda av en evig plikt att sätta andra före sig själv, oavsett vad det kostar henne.

Psykiska och fysiska övergrepp fortsätter kasta skuggor över hennes väg genom tonåren och in i vuxenlivet när hon försöker navigera i de stormiga haven av relationer och förhållanden. Men Sanna fortsätter att gå med hoppet om att en dag bli älskad, uppskattad och sedd.

"Gå och lägg dig igen" är en hjärtskärande berättelse med mycket tyngd och sorg, en berättelse om ett liv som omkullkastar sin huvudperson och där otrygghet och oförutsägbarhet har blivit det normala. Men det är också en berättelse om glädje, frihet och framför allt att lära sig älska sig själv.

"Efraim ville inte bryta arm med Torvald för han hatade honom verkligen efter vad han gjort mot Anna. Torvald sprang runt och kallade Efraim för feg och gjorde fula grimaser åt honom.

Sigvard tog då Efraim åt sidan och sa att han gärna såg att Efraim bröt arm med sonen och vann över honom ordentligt så att Torvald lärde sig en läxa innan han blev alldeles för stursk. Du slipper dagsverken i två veckor om du klår honom, sa Sigvard. Skriv på här så har du det på pränt. Efraim plirade på storbonden och kikade på papperet som breddes ut framför honom. Efraim kunde läsa, men kanske inte så bra. Nu när han var full och ögonen gick i kors gick det väl ännu sämre, men han uppfattade ordet dagsverke på papperet och skrev på." 

100 år senare blev historien åter igen aktuell då den siste av Torvalds släkt mördades och kriminalpolisen Lena Leandersson fick ta hjälp av både sin pojkvän Jonas och Efraims spöke för att kunna lösa fallet.

När Ida var elva år var hon med om en bilolycka som tog hennes föräldrars liv. Hon överlevde och vaknade upp på Sahlgrenska sjukhuset, långt från sin barndomsby Råneå. Minnena från olyckan är vaga, men hon hemsöks av drömmar där hon återupplever tragedin. Många år senare bestämmer sig Ida för att återvända till Råneå, där hon möts av den chockerande nyheten att hon blivit dödförklarad.

I byn möter hon Axel, en mystisk man som både skrämmer och fascinerar henne. Omgiven av skogar och full av mystik, börjar hon inse att det finns en koppling mellan henne och Axel som sträcker sig tillbaka till olyckans natt. Under ytan av denna idylliska by döljer sig mörka hemligheter som väntar på att avslöjas.

"Byn" är en fängslande light-fantasyroman för unga vuxna. Historien utforskar gränsen mellan verklighet och fantasi, och är fylld av förbjuden kärlek och mystiska händelser. Inspirerad av svensk folktro och författarens kärlek till sina hemtrakter, är "Byn" en berättelse om att konfrontera sitt förflutna och finna modet att möta sina djupaste rädslor.

I "Pojke med apelsinkarameller" av Roland Jansson, vävs en gripande berättelse som sträcker sig över årstidernas växlingar och den unge pojken Jans väg till vuxenlivet. Följ med Jan när han ser tillbaka på sitt liv, på en bondgård i Sörmland, i ett tidigt 1960-tal.

Arbetet på gården var slitsamt, men både Jan och hans föräldrar trivdes bra, även om vädret ofta ställde till bekymmer och olyckor hände ibland. Men den stora olyckan kom senare, en händelse i trakten som ingen skulle glömma. En flicka försvann spårlöst och misstankarna började gro i gårdarna. Misstankar mot grannar, som tidigare hjälpt till i både vårsådd och skörd. Nu skulle dörrar låsas och fönster haspas ordentligt på kvällarna.

Polis, hemvärn och frivilliga från gårdarna sökte i flera dagar, utan spår efter flickan. Jan och hans vänner bildade en egen sökgrupp, med fynd och upptäckter som förvånade polisledningen. Månader går, trots fler vittnen och andra upptäckter förblir fallet ouppklarat tillsvidare. Många år senare får Jan och hans vän ta del av ett nytt fynd och nya frågor väcks till liv igen. Vad hände egentligen med flickan? 

"Pojke med apelsinkarameller" är en fängslande roman om minnen, mysterier och en nostalgisk resa.