Ègalité – förlag

Tobias Davidsson undersöker i denna bok hur svensk offentlig fattigvård utformades, legitimerades och kritiserades i mitten av 1800-talet under industrikapitalismens utbredning. Den stora frågan var: Hur skulle man förhindra att arbetsföra fattiga sökte och fick understöd? Forskningsmaterialet utgörs av bl.a. lagstiftning, riksdagsdebatter och samtida litteratur om "fattigvårdsfrågan", vilket relateras till fattigvårdens praktik i Göteborg vid samma tid.

En viktig slutsats är att såväl 2000-talets debatt om människors "utanförskap" och "bidragsberoende" som förslag till lösningar, i mångt och mycket utgår från idéer och föreställningar som var dominerande i debatten om fattigvårdsunderstöd för cirka 150 år sedan. Den understödets rationalitet som utformades på 1800-talet är nära besläktad med det tidiga 2000-talets arbetslinje, och detsamma gäller samhällets makttekniker för att disciplinera fattiga understödstagare.

Tobias Davidsson är socionom och har en masterexamen i socialt arbete. Detta är hans doktorsavhandling i socialt arbete vid Göteborgs universitet.

Florence Stephens på godset Huseby i södra Småland föddes 1881 som äldsta dotter till bruksägaren Joseph Stephens och hans hustru Elisabeth. Efter faderns bortgång delades godskomplexet upp mellan hans tre döttrar, och Florence ärvde Huseby. I slutet av 1950-talet blev hon en rikskänd person, som inte sällan benämndes Husebyfröken. Erik Wångmars bok handlar huvudsakligen om hennes uppväxt, rollen som gods- och bruksägare efter faderns bortgång, relationer inom och utanför familjen samt rättsprocesserna kring hennes omyndigförklaring. I boken berörs även systrarnas levnadsöden, men i begränsad omfattning. Mary ärvde Torne och Lästad, medan Maggie blev ägare till Ålshult.

Florence Stephens blev 1957 omyndigförklarad på egen begäran. Godsets ekonomi var vid denna tidpunkt i allvarlig kris. Situationen hade förvärrats av att godsets förvaltare hade ägnat sig åt ekonomisk brottslighet. Stephens förblev omyndigförklarad fram till 1976, då hon fick en god man med uppgift att bistå henne i ekonomiska angelägenheter. Trots att hon drabbades svårt av spanska sjukan fick hon ett långt och händelserikt liv. Florence Stephens avled 1979 vid 97 års ålder.

Husebyfröken är en historisk undersökning som till stor del baseras på otryckt källmaterial från ett flertal olika arkiv. Boken vänder sig till både historiker och en bred historiskt intresserad allmänhet.

Författaren Erik Wångmar är docent i historia och tjänstgör som lektor i statsvetenskap och historia vid Linnéuniversitetet i Växjö.

Det finns en lång tradition av att placera unga människor som begår brott på ungdomshem. Ute på landet, bortom storstadens förmodat destruktiva inflytande, ska de behandlas och anpassas till ett konventionellt liv. Ungdomarna är i högstadie- eller gymnasieåldern. De förväntas gå i skola, de har gått i skola och de vill gå i skola, åtminstone de flesta och i princip. Men skolarbetet har haft en nedtonad betydelse, bland både behandlare och experter. Institutionsvård av ungdomar förknippas sällan med lärarrummets kaffedoftande samtal eller unga människors längtan efter betyg, kunskap och bekräftelse, trots att forskare gång på gång pekar ut skolgång som synnerligen brottspreventivt i samhället i stort.

David Wästerfors presenterar i denna bok en relativt sluten värld där skolan har getts en trängd tillvaro bland taggtråd, larm och intrikata regelsystem. Med hjälp av etnografiskt material från särskilda ungdomshem i Sverige (LVU- och LSU-hem) analyserar han de problem som man brottas med dagligen i denna värld. Hur förklarar elever och lärare framgång respektive motgång i skolarbetet? Vad händer när elever vägrar delta i lektionerna och börjar sabotera undervisningen? Hur kommer det sig att skolarbetet äger rum i motvind?

Boken rymmer också en översikt över tidigare forskning på området samt tolkningar av fenomenet motivation och förhållandet mellan person och institution. Den riktar sig till utbildningar i sociologi, socialt arbete, pedagogik, kriminologi, socialpsykologi, socialantropologi eller närliggande ämnen och till personal verksamma inom ungdomsvård, skola och socialtjänst.

David Wästerfors är docent i sociologi vid Lunds universitet. Han har bland annat publicerat Berättelser om mutor (2004), Fängelsebråk (2007), Den interagerande människan (tillsammans med Carl-Göran Heidegren, 2008), Konflikthantering i ungdomsvård ur ett sociologiskt perspektiv (2009), Makt och vanmakt på äldreboenden (tillsammans med Tove Harnett och Håkan Jönson, 2012) och Sociologi för socionomer (tillsammans med Katarina Jacobsson och Joakim Thelander, 2010). Han har också varit redaktör för boken Från klarhet till klarhet. Lysande texter för sociologisk forskning (tillsammans med Katarina Jacobsson, 2013).

Det finns ingen undersökt brottsplats, ingen vet säkert när brottet begicks, vittnesmålen är motsägelsefulla och det är en vårdnadstvist i botten. Ändå döms Ali Elmi till fängelse för att han ska ha låtit könsstympa sin dotter i Somalias huvudstad Mogadishu något år tidigare. Han fälls av tingsrätten i Göteborg i juni 2006, därefter av hovrätten i oktober samma år. En granskning av fallet avslöjar anmärkningsvärda brister i den juridiska processen, men också rättsväsendets oförmåga att hantera kulturella skillnader. Sara Johnsdotter diskuterar fallet Ali utifrån förundersökningsprotokoll, berättelser och vittnesmål från rättegångarna, intervjuer med Ali och forskning om kvinnlig könsstympning.

Sara Johsndotter är fil.dr i socialantropologi och verksam som forskare vid Malmö högskola.

I sin doktorsavhandling i socialt arbete undersöker Tina Mattsson hur kön görs inom missbrukarvården, där hon utgår från att kön görs i samspel med sexualitet, klass och etnicitet. Studien baseras på ett rikt empiriskt material i form av deltagande observationer och intervjuer med personal vid två institutioner inom missbrukarvården.

I denna andra upplaga finns ett nyskrivet och utvidgat förord.