Rámus Förlag – förlag

3 x Tremblay samlar tre böcker av ett av vår tids stora författarskap i det lilla formatet.

Med sitt signifikativt lika karga som sylvassa språk är Lise Tremblay en mästare på att granska relationers hierarkier, som i Driftens väg där fem äldre kvinnors avslutade förhållande skildras och hur de kan bära med sig en känsla av skam.

I romanen Djur framkommer rivaliteten mellan stad och land, dödens oundviklighet och livets tillkortakommanden, medan den självbiografiska Huset på Saint Pauls väg är ett dubbelt farväl till döende föräldrar och historien om en uppväxt med en psykiskt sjuk mor.

Efter en uppslitande skilsmässa försöker en mor och dotter att finna sig till rätta i sin nya familjekonstellation under en resa till Sicilien. Omkring dem tilltar vindarna och röken från ett vulkanutbrott kommer allt närmare, en naturkatastrof som kan komma att vända på flyktingrutterna.

Samtidigt oroar sig mamman över att hennes mor hemma i Mexiko är på väg in i demens, och hon försöker skriva på en roman som gör det allt svårare för dottern att urskilja vad som faktiskt är på riktigt och vad som är fiktion.

Början Mitt Slut är en berättelse om fyra generationer kvinnor, hur vi skapar våra familjeminnen och vad som händer med dem när de glöms bort, om fantasins oändliga möjligheter och hur berättelser formar vår bild av världen. Om allt är fiktion, hur kan det då göra så ont?    

Några röster om Början Mitt Slut:   

Fängslande och mångbottnad Det är ett mästerverk.

– Publishers Weekly  

Jag älskar det, början, mitt och slut. Det är en vacker, kanske fulländad, roman.

– Tommy Orange

"Uppfinningsrik, briljant, lekfull och gripande, varje sida av Början Mitt Slut strålar.

– Katie Kitamura

En given klassiker; Valeria Luiselli när hon är som allra modigast och som mest ärlig.

– Samantha Schweblin  

Det är sommar i det sena 1960-talets Chicoutimi i norra Québec. Den sista sommaren innan den berättaren i Judiths syster ska börja högstadiet och bli tonåring. En sommar hon tillbringar tillsammans med sin bästa vän och granne, Judith. Hon sitter barnvakt och försöker undvika mammans vredesutbrott, och tillsammans med Judith hänger hon på softbollmatcher, förälskar sig i äldre killar, oroar sig för högstadiet och lyssnar till Judiths storasysters historier om nattklubbar och sminktips.

I kvarteren där de bor tycks livet vara förutbestämt av klasstillhörighet och katolska kyrkan. Men kanske kan det finnas en möjlighet att göra någonting annat av framtiden, men finns den möjligheten i utbildning eller en talangtävling i storstaden Montréal?

Lise Tremblay är född 1957 i Chicoutimi i Québec. Hon är flerfaldigt prisbelönt och räknas idag till av Kanadas främsta författare som i sitt författarskap återkommer till frågor om klass, familj och relationen mellan stad och landsbygd. Ämnen som också återkommer i Judith syster, som i Québec har fått klassikerstatus och undervisas i skolorna. Tremblay debuterade 1990 och finns på svensk sedan tidigare utgiven med Hägern, Huset på Saint Pauls väg, Saguenay, Djur och Driftens väg.

I Kycklingoratoriet möter vi Paule, vegetarianen som får ärva sin mors kycklingfarm. Hon lämnar staden för att uppfylla sin mors sista önskan, döda kycklingen Theodore. Hon etablerar sitt nya liv; skriva och döda. Varje kyckling hon säljer har sin egen biografi som etikett på den förpackade köttbiten. Så en dag dyker en affärsman upp med ett förslag, och snart förändras förutsättningarna drastiskt.

Lucie Rico skriver underhållande och drastiskt en skickligt iscensatt skröna där alla inblandade människor och kycklingar är kuggar i det täta berättelsemaskineriet.

- Kristina Sandberg, Dagens Nyheter

Det här är något av det mest egensinniga och roliga jag har läst på länge.

- Yukiko Duke, Vi Läser

Redan ett par sidor in i franska Lucie Ricos debut är det uppenbart att det här är en roman som skiljer sig från mängden. ... Ricos roman roar, överraskar och oroar från början till slut.

- Maria Hymna Ramnehill, Göteborgs-Posten

För Vild iris belönades Louise Glück med Pulitzerpriset och det är en diktsamling som är tydlig i sin visionära poetik, uppdelad i tre delar och tre röster: trädgårdens blommor, den poetiska trädgårdsmästaren och trädgårdens allvetande metafysiska gud. Alla med direkta och krävande röster som fruktar döden såväl som livet och dess förgänglighet.

Blommorna fokuserar på vårens ankomst efter vinterns kalla nätter och för trädgårdsmästaren blir skötseln ett sätt att undvika en haltande relation. Rösterna blir till en blick ner i våra egna inre djup och brottas med förtvivlan, döden, återfödsel och ensamhet.

Louise Glück är en av den amerikanska lyrikens mest beundrade och inflytelserika poeter som 2020 belönades med Tomas Tranströmer-priset samt Nobelpriset med motiveringen: "för hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell."

1925 kliver Islands yngste, vackraste och mest motvillige biskop, Jón Hallvardsson, av båten i Isafjördur. Han har kallat till prästmöte för att diskutera hur kyrkan kan motarbeta den utbredda spiritualismen och folktron.

Biskopen samlar sju präster och en enögd på stadens kykrtrappa för att motbevisa den sägen som menar att berget kommer att rasa ner över staden vid ett sådant möte. Detta blir början på en vecka av uppenbarelser och mirakel, där inte bara berg rasar, marken blommar, vatten blir till vin och döda väcks till liv, utan också där kärleken spirar och de mest djävulusiska affärsavtal ingås.

Eiríkur Örn Norðdahls sjätte bok i svensk översättning är en lika storslagen som vansinnig roman som porträtterar invånarna i en stad präglad av under, och skildrar vilken roll tron kan spela i vårt vardagliga liv och hur den påverkar samhället och dess människor.

Det jag vet om dig är en roman om förbjuden förälskelse, om frånvaro och försoning. En skildring av en familj i förfall, ett samhälle i förändring och ett sökande efter sitt sanna jag.

När Tarek växer upp i 1960-talets Kairo är hans liv förutbestämt. Han ska gå i sin fars fotspår och ta över hans läkarmottagning, gifta sig och bilda familj. Under sin mammas och systers vaksamma blickar och vägledning är det också så hans liv utvecklar sig. Fram till det att han möter den unge utarmade mannen Ali som får Tarek att sätta hela sin tillvaro på spel. Ali introducerar honom för en ny värld, en ny åtrå och de två inleder en relation som inte bara är förbjuden utan också kommer att slita isär Tareks familj.

Många år senare lever Tarek ett ensamt liv i Montréal när någon börjar skriva till honom från Egypten. Någon som försöker pussla ihop skärvorna av det liv han har gjort allt för att förtränga. Vem är det som skriver? Och vem är det som berättar hans historia?

Éric Chacour är född 1983 i Montréal av egyptiska föräldrar och är uppväxt i Québec och Frankrike. Efter att ha studerat ekonomi arbetade han inom finanssektorn fram till det att han debuterade som författare med Det jag vet om dig. En oförglömlig roman som kommit att bli en bästsäljare, översatts till ett tjugotal språk samt belönats och nominerats till ett femtiotal priser världen över.

Genom Mexiko tar sig barn med flyktingsmugglare mot gränsen till USA. I sina försök att korsa den omhändertas de av gränsvakter och sätts i fängelseliknande förvar, eller försvinner i öknen för gott. Samtidigt reser ett New York-par med sina två barn med bil genom USA, på väg mot Arizona och de områden som en gång Geronimo styrde.

Barnen leker och sjunger i baksätet, men utifrån samtalen i framsätet börjar de inse att deras föräldrar håller på att separera. Samtidigt rapporter radio allt tätare om de ensamkommande flyktingbarn vid gränsen.

Barn försvinner och glöms bort. De deporteras och familjer separeras, såväl historiskt i folkmordet på ursprungsamerikaner och i den ström av flyktingar som offrar allt för att ta sig från Centralamerika till USA, men också i familjen.   

Ett litterärt mirakel.

- Aftonbladet     

De förlorade barnen - ett arkiv är inte mindre än ett storverk. Valeria Luiselli har i denna roman lyckats skildra olika slags förluster och drömmar, utan att spekulativt jämföra eller blanda ihop dem. Hon har funnit allvaret i de litterära lekarna för att gestalta en av vår tids katastrofer.

- Sydsvenskan   

Luiselli lyckas i denna bok förena en självbiografiskt färgad skilsmässoroman med ett essäistiskt reportage om en brutal koloniserings- och invandringspolitik: den lilla världen speglar sig i den stora och den stora tränger in i och splittrar den lilla. Inte för ett ögonblick känns detta konstruerat, utan bara självklart och oändligt vemodigt. Till sist återstår bara det hopp som ryms i barnens fantasier och en låda med blekta polaroidfotonfoton, en påminnelse om att barn alltför ofta glöms bort i de vuxnas värld.

- Dagens Nyheter   

En ambitiös, snillrik och mångbottnad roman som Luiselli mästerligt skriver, ordnar och komponerar.

- Svenska Dagbladet

En snart femtioårig refuserad författare tar anställning som fotterapeut i Marzah, en stadsdel i forna Östberlin i vars nybyggda betonghöghus DDR:s medelklass på 1970-talet flyttade in.

Medan fötter filas, tvättas och smörjs berättar kunderna sin livshistorier. Andra sluter sig medan vissa kommer med inviter. Katja Oskamp tecknar ett persongalleri som speglar det liv som varit och de förhoppningar som en gång fanns, men också de drömmar som ännu finns kvar i Marzahn.

Marzan mon amour är en hjärtevärmande berättelse om det liv som var, kunde ha varit och som återstår. Om en stads omvandling ur ett vardagsnära perspektiv, men också om hur människorna hon möter påverkar och förändrar författaren.

Kvinnor som pratar är en skakande berättelse baserad på verkliga händelser bland mennoniter (en strikt hållen gren av kristendomen vars mest kända del är amish) i Bolivia. I den isolerade mennonitkolonin drogas och våldtas under flera år byns kvinnor om nätterna.

Många av kvinnorna tror att de blivit överfallna av demoner och deras vittnesmål avfärdas som kvinnlig hysteri. Nu samlas kvinnorna till rådslag om de ska stanna och förlåta eller ge sig av ut i en för dem okänd omvärld, de som inte tillåtits lära sig läsa och enbart pratar plattyska i ett spansktalande land.

Kvinnor som pratar är kanadensiska Miriam Toews explosiva roman vars rappa dialog trollbinder läsaren och om vilken Margaret Atwood skrivit:

Missa den inte! Denna fantastiska, sorgliga, chockerande, men gripande roman, baserad på verkliga händelser, kunde vara tagen direkt från Tjänarinnans berättelse. 

"En litterär liten pärla." - SvD

"Glöder med ett trollbindande sken." - Kulturnytt

"En stor läsupplevelse där både hjärta och hjärna tas i anspråk." - DN

"Explosion av smärta, skönhet, kärlek och intelligens." - Aftonbladet

"Intressant, vasst och roligt." - Sydsvenskan

I Mexiko City begrundar en ung tvåbarnsmor sin tid i New York då hon jobbade på ett litet bokförlag för att upptäcka latinamerikanska författare och rörde sig i kretsar av konstnärer, bohemer, udda karaktärer och främmande män som blev hennes älskare. En tid om vilken hon börjar skriva en roman.

I New York var det särskilt en poet som fångade hennes uppmärksamhet och som hon börjar översätta till förlaget. Den nästintill bortglömde mexikanske poeten Gilberto Owen, som på 20-talet bodde i samma kvarter som hon själv i Harlem. Efterhand blir intresset till en besatthet och hon börjar se Owen skymta förbi på tunnelbanan och med honom snart också andra spöken, som Ezra Pound. Eller är det bara levande personer som liknar dem.

Hennes liv flyter alltmer samman med Owens och då maken i hemmet i Mexiko City börjar läsa hennes roman om deras liv löses fiktion och verklighet upp i ett vackert, melankoliskt sönderfall av vardagens konkreta gränser.

De tyngdlösa rör sig från New Yorks vindlande tunnelbanegångar till litteraturens oändlighet. Från ungdomens flyktiga kärleksmöten till familjelivets avsaknad av de samma. Mexikanska Valeria Luiselli förmår ojämförbart fånga läsaren genom att vända på våra förväntningar om vad som är verkligt.    

Pressröster om De tyngdlösa:

Mexikanska författaren Valeria Luiselli är en litterär sensation ... Ingen som umgås med spöken, litterära eller verkliga, bör missa denna verkligt fina roman om liv och skapande.

Expressen

Skimrande pärla från New York ... Annakarin Thorburns tolkning är excellent, återhållen och precis.

Dagens Nyheter

Det har skrivits många stora, långa, omfattande romaner om New York och Mexico City; och minst lika många som handlar om att skriva romaner, men få som så effektivt som De tyngdlösa fångar in just den där svindlande overklighetskänslan, sättet det både kittlar och vänder sig i magen. En metafysisk thriller som på bara drygt 160 sidor rycker undan mattan för både läsare och författare. Vem fan behöver döda författare när de levande gör sådana här saker?

dagensbok.com

Debutroman imponerar med sin smarta elegans.

Svenska Dagbladet

De tyngdlösa är en smärtsam och smart roman där en känsla av nostalgi, äkta eller falsk, genomsyrar varenda stavelse. En utländsk pärla som jag hoppas att många ska läsa.

Upsala Nya Tidning

Det är en underbar bok som man läser med ett leende på läpparna. Porträtten av romangestalterna är tillspetsade utan att bli schematiska eller grovt karikerade. Det är distanserat men inte kyligt snarare ömsint. Som en modern Charles Dickens.

Arbetet

När Saskia bjuder sin vän Ariadne på sin förlovningsfest gör hon en platsdelning för att Ariadne ska hitta dit. Sedan försvinner Saskia från sin egen fest och är borta.

Arbetslös och med social ångest blir Ariadne besatt av att med blicken slaviskt fäst vid mobilen följa Saskia. Med hjälp av sin GPS kan hon utan att lämna hemmet återgå till sitt arbete som krimreporter, och skriva allt utförligare mordfallsrapporter genom att på sin telefon studera omgivningarna. Men hon släpper aldrig taget om Saskia och samtidigt som de färdas tillsammans genom den digitala – eller verkliga – världen kan hon blicka tillbaka på deras vänskap.

GPS är en skarpsinnigt skruvad berättelse som skärskådar vår plats i dagens samhälle, vår sociala förmåga och mellanmänskliga relationer i en digitaliserad värld.

Lucie Rico är författare och filmregissör, född 1988 i Perpignan och bosatt i Paris. Hon har för sitt författarskap kallats en förnyare av den franska berättartraditionen och är flerfaldigt prisbelönt för såväl GPS som för sin debutroman Kycklingoratoriet.

Gustavo Sánchez Sánchez, kallad Highway, är en man med ett liv fullt av berättelser och märkliga historier, och en mun full med dåliga tänder. Det senare ska få en förändring då Highway kommit över Marilyn Monroes bländvita garnityr och har möjligheten att byta ut sina egna gulnande gaddar. För att lyckas med detta måste han först dock bege sig på en resa och sälja de tänder han redan har och som alla bär på en historia om sina tidigare ägare: Platon, Virginia Woolf, Borges med flera.

Historien om mina tänder är en lika fascinerande och intelligent som dråplig och underhållande roman om berättelsens nödvändighet och historieberättandets betydelse.

Valeria Luiselli är född 1983 i Mexico City och är sedan flera år bosatt i New York. Hon är översatt till över 20 språk och har medverkat i tidskrifter som The New Yorker, The New York Times, Granta, McSweeney s och i podden This American Life. Den lika vågade som geniala romanen Historien om mina tänder prisades som Årets bästa bok av New York Times, Buzzfeed och Flavorwire.

Island hade så usla kommunikationer långt fram i tiden att drömmarna var den enda teknologi som allmogen hade till hands för att få viktiga nyheter från fjärran länder eller beskåda svåråtkomliga platser vid sökandet efter försvunna personer, och i drömmarna kunde även drunknade fiskare höra av sig. Dagdrömmar var däremot impopulära.

I Sjónorama leder tjugo historier in i drömska världar, magiska tillfälligheter och isländsk berättarkonst. En valharpunist slukas av vågorna men hans ena ben ligger kvar ombord. En ung pojke blir besatt av liderliga möten med RAF-terroristen Gudrun Ensslin. Under en trappa i Prags judiska kvarter möts H. C. Andersen och Franz Kafka.

Hos Sjón är overkligheten alltid verklig, precis som i drömmarna.

Sjón är född 1962 och debuterade som 16-åring. Från ung surrealistisk poet har han med sina romaner och diktsamlingar kommit att bli en av våra största samtidsförfattare. Han har översatts till över 30 språk, belönats med Nordiska rådets pris och Svenska Akademiens nordiska pris, dubbats till fransk riddare och Oscarsnominerats. Vid sidan av sitt författarskap har han även skrivit bland annat filmmanus, operalibretton och låttexter till Björk.

I Postkolonial kärleksdikt utgår Natalie Diaz från ett amerikanskt ursprungsfolk som gör motstånd mot sin egen utplåning. Hon rör sig mellan missbrukande bröder och sagolika älskare, mellan ökennätter och fördämda floder. Genom boken rinner vattnet, den ursprungliga källan till liv, som inte går att särskilja från kroppen och vägrar varje försök till inhägnad. I mötet mellan tre språk – engelska, spanska och mojave – skriver Diaz en sorgsen och våldsam lovsång till queer kärlek i en grym samtid.

Natalie Diaz är född 1978 och växte upp i Fort Mojave Indian Village vid Coloradofloden i Kalifornien. Hon debuterade 2013 med När min bror var aztek och belönades med Pulitzerpriset för Postkolonial kärleksdikt. Diaz tillhör Gila-stammen, är tidigare basketproffs och en engagerad aktivist för mojavespråkets bevarande. Hon är även verksam som professor vid Arizona University och som lärare vid Yale.

I Mara kommer på besök återvänder diktjaget till hemlandet Ryssland efter en lång frånvaro. Med till det krigförande Ryssland följer Maran.

Det är en gripande och ångestfylld dikt om att återse en familj och en sjuk far, där ens politiska åsikter går isär i ett förtryckande samhälle. Om minne och nuet, om små motståndshandlingar och ett hemland som har förändrats - men kanske inte så mycket.

Natasha S. är isländsk poet född 1987. Hon är född i Ryssland men flyttade 2012 från Moskva till Island för att studera isländska och är idag bosatt i Reykjavik. Hon har även tillbringar ett flertal år i Sverige.

Hon var 2021 redaktör för en i Island mycket uppmärksammad diktantologi med poeter med utländsk bakgrund. Året därpå bokdebuterade hon och för sin andra diktsamling, Mara kommer på besök, belönades hon som första icke modersmålstalande poet någonsin med Maístiarnan, priset till årets bästa isländska diktsamling.

"Ett spöke i strupen är enastående roman ... full av ord, fraser och stycken som jag stryker under, läser om och med största sannolikhet kommer att återkomma till i framtiden. Det säregna och samtidigt självklara sätt som Doireann Ní Ghríofa placerar moderskap och översättning jämte varandra är omöjligt att värja sig emot."

- Lina Wolff, Sydsvenskan

"Det som gör Ní Ghríofas bok så enastående är hur hon suddar ut gränserna mellan tiden och de levande och de döda och litteraturen och vardagslivet - de blir alla trådar i samma väv som vecklar ut sig när man slår upp bokens pärmar."

- Peter Fröberg Idling, Vi

"Inte visst jag att allt jag längtade efter var en roman av irländsk småbarnsmamma som snöar in på en 1700-talspoet. Men så var det. Och det var länge sedan jag läste något så levande!"

- Jenny Högström, Göteborgs-Posten

Ett spöke i strupen är tveklöst den bästa roman jag läst i år.

- Lisa Marques Jagemark, Borås Tidning

Som bröstmjölkspumpande nybliven trebarnsmamma drar Doireann Ní Ghríofa sig till minnes den iriska litteraturens kanske främsta diktepos, skrivet av Eibhlín Dubh Ní Chonaill på 1700-talet.

Tagen av diktens handling och sin egen livssituation blir Ní Ghríofa besatt av idén att översätta eposet och söka upp dess ursprung. Maniskt går hon allt djupare in i dikten och arbetet att språkligt överföra den, samtidigt som hon skildrar sin situation som mamma och kvinna i Irland idag, kvinnornas situation på samma plats på 1700-talet och frågar sig hur det kommer sig att kvinnors dikter kom att bevaras muntligt och männens skriftligt.

Som ett möte mellan W.G, Sebald och Maggie Nelson sammanför Ní Ghríofa i denna självbiografiska roman det kroppsliga i mödernet och erotiken med lingvistiska hierarkier och litteraturens kraft.

Utsedd till Årets bok i The New York Times, The Guardian, The Observer, The Irish Times, The New Statesman, Sveriges Radio, Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgs-Posten och Borås Tidning.

I nära ett halvsekel har mexikanska Gloria Gervitz (f. 1943) skrivit på sin livsdikt Migrationer. Skrivit och skrivit om. En dikt i ständig förvandling och förflyttning, men som nu har nått sin slutpunkt i den version Gervitz själv menar är den färdiga.

Genom åren har stycken i detta levande verk lagts till, försvunnit och återkommit. Efter smärre justeringar har det slutligen hamnat här, där det lyriskt vindlande flödet reflekterar alltmer över åldrandet, det stundande slutet och blickar tillbaka på sin egen skapandeprocess.

Relationer som har gått i stå, förälskelse som försvunnit, åldersskillnader som blivit för påtagliga. Fem äldre kvinnor vars förhållanden har avslutats eller är på väg att ta slut. I Driftens väg blickar de tillbaka och ser framåt, synar relationerna som de har fastnat i och varit beroende av, skammen över att lämna och lämnas. De får hjälp av vissa vänner och överges av andra, söker upp kvinnor som de en gång fick sina män att gå ifrån.

Med sitt signifikativt lika karga som sylvassa språk är Lise Tremblay en mästare på att skildra och granska relationers hierarki.

Lise Tremblay är född 1957 i Chicoutimi i Québec. Hon debuterade 1990 och har utkommit med åtta böcker som har belönats med ett flertal priser. Hon räknas idag till en av Québecs främsta författare och återkommer i sitt författarskap till frågor om klass, stad och land, familj, ensamhet och relationer. På svenska introducerade hon 2015 med Hägern och har därefter utkommit med Huset på Saint Pauls väg, Saguenay och Djur.

Dylan Thomas föddes i Swansea i Wales 1914 och dog 1953 i New York. Sitt korta liv till trots hör han till 1900-talets mest betydelsefulla och inflytelserika poeter, vars läsningar och leverne är mytomspunna. Hans dikter är både förtätade och expansiva; de håller sig inom precisa ramar men tycks alltid överväldiga dem.

Thomas skrev poesi, novell, filmmanus och radiopjäser, och till hans mest klassiska verk hörIntill Mjölkhagen - ett spel för röster om ett vårdygn i den lilla walesiska kuststaden Llareggub. Vi får följa stans invånare och udda karaktärer från deras drömmar, hur de vaknar och lever sina liv till natten åter faller. Ett dygn som genomsyras av åtrå, längtan, skvaller, kärlek, minnen, död - och att bara ta sig igenom vardagen.

Intill Mjölkhagen uruppfördes 1953 några månader innan Thomas bortgång, men kom i bokform ut först efter hans död. Sedan dess har den utkommit i ett flertal bokutgåvor, filmatiserats, satts upp och spelats in otaliga gånger. Med sitt flödande språk och humor är det idag ett av den brittiska litteraturens mest älskade verk.

Denna utgåva av Intill Mjölkhagen är en översättning av Thomas Warburton, reviderad av Erik Andersson och Per Bergström, med nyskrivet förord av Ulf Lundell och efterord av Per Bergström.

Från en bror till en annan färdas i en båge över den nordamerikanska kontinenten böcker från Saguenay till San Diego, då Robert skickar sina favoritböcker från Quebec till sin bror Simon att läsa på en pir i Kalifornien.

Två väsensskilda världar för den bundne med längtan bort och den som reste med längtan hem. I Saguenay känner läsaren igen Lise Tremblay från de på svenska tidigare utgivna Hägern och Huset på Saint Pauls väg. En gripande tyst och anekdotlös skildring av den nordliga landsbygden där männen får förhålla sig till kvinnornas agens.

För snart 30 år sedan drabbades den den ständigt Nobelpristippade Péter Nádas av en hjärtattack på gatan. I Egen död frångår Nádas sitt vanliga monumentala format för att skildra en mans innersta tankar och reflektioner under den dag hjärtstilleståndet inträffar och han efter tre och en halv minut återförs från döden till livet.

En historia som balanserar mellan det vardagliga och extraordinära i att få uppleva sin egen död.

Sedan många år lever Paule ett liv som stadsbo och vegetarian. När hennes mamma går bort återvänder hon till landsbygden för att ta över familjegården och uppfylla moderns sista önskan. Kycklingar ska födas upp, slaktas och säljas på torget. I ett försök att bevara kycklingarnas själv börjar hon skriva deras biografier och fäster dem på de inplastade förpackningarna. Ett tilltag som möts av skepsis och väcker ilska hos byborna, men Fernand, en handelsman, blit entusiastisk och drar in Paule i ett projekt som snart får oanade konsekvenser.

I Kycklingoratoriet berättar Lucie Rico en modern fabil som på ett underhållande och absurt vis skildar kärlek, sorg och sociala relationer i en tid av osäkerhet och ängslighet. En skarp reflektion över ett konsumtionssamhälle som städmigt expanderar, dess pradoxer samt hur vi förhåller oss till det.

Under fikonträdet av Goran Vojnovic  utsågs 2019 av P1 till en av årets bästa översatta romaner och kritikernas lovord om denna episka släkt- och kärlekshistoria från ett sönderfallande Jugoslavien har varit översvallande.

I Under fikonträdet väver Goran Vojnovic samman berättelserna från personer i tre generationer, från 50-talet till idag, för att kunna tydliggöra var och en av dem.

Bokens berättare Jadran försöker komma underfund med varför hans pappa Safet försvann från Ljubljana under Jugoslavienkrigens första år, sin mamma Vesnas oförklarliga aversion mot hans farfar och bit för bit läggs en mosaik av historier. Historier som går igenom Jugoslaviens uppgång och fall, Sloveniens självständighet och sveket mot de från andra delar av Jugoslavien som hamnade i den nya nationen.

Historiens trauman återspeglas i mörka familjehemligheter och kroppsligt förfall, men detta är också en berättelse om kärlek, tid och frihet. Jadran kan i sin familjehistoria finna förklaringar till sin egen relation till flickvännen Anja. Vojnovic blickar in i det som en gång var ett land och försöker med hjälp av minnen från det förflutna förstå såväl vår personliga situation idag som ett politiskt skeende. Det förflutna frigör oss inte från ansvar för framtiden.

Under fikonträdet är en bok att sträckläsa, att skratta och gråta och vara ilsken tillsammans med, den öppnar världen en stund även om det nu är så att ens historier bara är en karta över ens rädslor, som Jadran hävdar.

 SR Kulturnytt

En gripande läsupplevelse

 Svenska Dagbladet  

Framförallt är Under fikonträdet en alldeles enastående roman om tvåsamhetens orättvisa premisser. Om tre generationers kamp med att förvalta den. Flyhänt skriven. Bitvis virtuos. Mättad med mänsklighet.

 Sydsvenskan  

Det känns som något som Jonas Hassen Khemiri skulle kunnat skriva

 Aftonbladet

Det finns få samtida författarskap jag är så glad över att få följa som Goran Vojnovics. Under fikonträdet är en mäktig och stor berättelse som känns som en självklar tredje roman för en författare som alltmer mutat in en egen röst som ett samtida jugoslaviskt minne.

 Expressen

Louise Glück är en av den amerikanska lyrikens mest beundrade och uppskattade poeter. 2020 tilldelades hon Tomas Tranströmer-priset och Nobelpriset i litteratur. Vild iris är hennes visionära och Pulitzerprisbelönade genombrottsbok.