Visar resultat för..."gemensamma"

Och alla ting som finns i världen väntar på att jag ska börja skriva böcker om dem.

En far dör oväntat. En dotter i medelåldern lämnas kvar. I tomrummet som uppstår börjar hon om sin barndoms 50-tal i arbetarklassens Sovjettillvända Helsingfors, om staden som vecklar ut sig i drömmar och färger.

Om en envis liten flicka som inte är som alla andra. Som vill ha en grön keps, vara en av pojkarna. Flickan börjar se sig själv i tredje person; hon blir en skrivande människa. Det är en konstnärs blick som föds.

Det minsta gemensamma gavs ut på finska 1998 och blev Pirkko Saisios stora genombrott. Tillsammans med Motljus och Den röda separationsboken utgör de Helsingforstrilogin. Den hyllade autofiktiva bokserien lyftes fram som finländarnas favoritböcker i Helsingin Sanomat i december 2024, och utkommer hösten 2025 även i serien Penguin Classics. Boken utkommer i svensk översättning av Henrika Ringbom.

Paul Mason öppnar med sin framåtsyftande och optimistiska bok Postkapitalism för den stora diskussionen om nutiden, framtiden och vilket samhälle vi ska leva i.

I boken tar Mason sig an arbetarrörelsens historia, vänsterns tänkare, som Karl Marx och Rosa Luxemburg, liberala managementteoretiker som Peter Drucker och high tech-erans filosofer och infogar deras rön i sin egen analys som pekar mot en samhällsform han kallar postkapitalism.

En stor omvälvning pågår redan i det tysta. Den digitala tekniken ökar ständigt informationsinnehållet i det som produceras. Information kan alltid kopieras gratis. Kostnaderna för allt fler varor och tjänster sjunker mot noll såvida ingen monopoliserar informationen och prismekanismen och marknaden upphör att fungera. Nätverk och samarbete står då emot auktoritär styrning och marknadsmonopol.

Det är människorna idag som kan skapa den postkapitalism som måste bygga på jämlikhet, jämställdhet, internationell solidaritet och ansvar för miljön och klimatet.

Paul Mason har skrivit en världsbildsförändrande bok om det som kommer om vi själva vill.

Benjamin Höijer (1767-1812) utpekas ofta som den främste tänkaren i svensk filosofihistoria. Som filosof hörde han till samma sfär som Schelling och Hegel,  men han motarbetades i den svenska samtiden för sin politiska radikalism. Hans viktigaste skrifter är svårtillgängliga och delvis ännu outgivna. Trots att hans storhet ofta framhålls är det ont om djupgående studier av hans filosofi.

Denna bok är inriktad på Höijers konstfilosofi men tar ett brett grepp och kan läsas som en introduktion till hela Höijers tänkande, och även till hans liv och historiska sammanhang. Höijers estetik är grundad i hans metafysik och nära förbunden med hans politiska filosofi. I centrum för undersökningen står Höijers originella begrepp om det absoluta, som inte betecknar någonting avskiljt från den konkreta verkligheten, utan ger plats för lidandet och det gemensamma, för frihet och mångfald. I hans konstfilosofi återfinns även en djupgående kritik av det moderna, och i den franska revolutionens efterföljd ger Höijer konsten en viktig roll på vägen mot ett bättre samhälle.

Mats Dahllöv är forskare i estetik vid Södertörns högskola. Det absoluta och det gemensamma är hans doktorsavhandling.

Sverige är ett rikt land. Men ett modernt samhälles ekonomi består inte bara av ekonomi. Särskilt under 1900-talet har en rad system byggts upp: försörjningssystem, transportsystem, kommunikationssystem, utbildningssystem och många fler. Det behövs därför systemtänkande (a systems approach) för att förstå hur resurser skapas och diskutera hur de bör användas.

Några av bokens huvudpunkter:

Marknad betonar konkurrens medan system syftar på samarbete. Om ekonomers tänkande får alltför starkt genomslag hotas gemenskapen. Dagens rikedom har byggts upp systemiskt under många generationer. Den är en gemensam ärvd resurs, som bör användas för allas bästa. 

Föreställningen att det existerar en arbetsmarknad där var och en kan sälja sin arbetskraft och få betalt efter vad den är värd är så orealistisk att den gränsar till det bedrägliga. Om vi enbart strävar efter tillväxt tvingas människor att rikta sina ansträngningar mot sådant som de inte behöver, medan det samtidigt förklaras för dem att vad de behöver kan de inte få.

LARS INGELSTAM f. 1937 är tekn.dr i matematik. Han har varit forskare och lärare vid KTH, chef för Sekretariatet för framtidsstudier och under 22 år professor vid Tema Teknik och social förändring vid Linköpings universitet. Han har publicerat ett 10-tal böcker och ett stort antal artiklar i ämnen som teknik och samhälle, ekonomi och arbete, system och framtidsstudier, fred och säkerhet.

Jihadister har erövrat den spanska staden Ceuta på Nordafrikas kust. Den unga studenten Ana tas tillfånga och säljs som sexslav till den från Malmö nedreste jihadisten Ibrahim. I Bryssel har den Europeiska unionen fått en folkvald president som lovar hårdare tag mot den alltmer utbredda islamismen. Underrättelseoperatören Axel Hägerstedt smugglas in till Ceuta för att etablera kontakt med motståndsrörelsen. Samtidigt planerar EU ett militärt ingripande.

Cynthia, Axels nigerianska fästmö, tvingas lämna Europa med deras nyfödda barn. Hennes visum har gått ut och på grund av de nya immigrationslagarna betraktas både hon och barnet som illegala invandrare. Medan Axel arbetar under täckmantel i Ceuta försöker han med alla tänkbara medel få hem sin familj.

Alla dessa människoöden korsas i Det gemensamma intresset, den dramatiska avslutningen på Europaserien. En trilogi om Europas framtid och försvar. Tidigare böcker i serien är Skymning över Europa och Där kyrkklockorna tystnat.

Alexander Koistinen, född 1969, är reservofficer med internationell tjänstgöring på Balkan och i Västafrika i bagaget. Han har också civilingenjörsexamen från KTH och har även verkat som EU-tjänsteman.

------

Magnus Norell recenserar Europaserien:

Serien utspelar sig en framtid där EU:s värdnation Belgien upphört som statsbildning. Huvudpersonen – Axel Hägerstedt – är tjänsteman på hög EU-nivå och med ett militärt förflutet, precis som författaren själv. Men i tillägg är Hägerstedt också medlem i en relativt hemlig del av EU, de s.k. ”operatörerna”. En vältränad militär styrka som kan sättas in i skarpa lägen.

Det Europa, och i synnerhet Bryssel, som Koistinen beskriver har mer eller mindre fallit sönder i sociala motsättningar som till stor del beror på en okontrollerad invandring och en betydligt ökad islamistisk aktivitet, inte minst av den militanta delen, vilket leder till flera stora terrorattacker i Bryssel. Dessa händelser i vilka Hägerstedt kommer att spela en viktig roll sker parallellt med en kris i förbindelserna mellan EU och Nordafrika, där länderna bildat en Union och där islamister – med den nordafrikanska unionens stöd – försöker ta över de spanska enklaverna Ceuta och Melilla och införa ett Shariabaserat styre.

Det märks att författaren är väl bevandrad i de miljöer som beskrivs. Från strids- och vapenteknik till EU:s byråkratiska irrgångar och politiska rävspel rör sig Hägerstedt vant. Det ger böckerna en tyngd som gör läsningen lätt att ta till sig och att följa med i händelseutvecklingen.

Men det är inte det som gör Europaserien mest intressant. Det är i stället det faktum att Koistinen tar sig an de känsliga ämnena misslyckad integration, ibland okontrollerad invandring, en militant islamism som inte tvekar att använda våld och ett EU som kämpar med att hantera alla de konflikter detta fört med sig. Koistinen är tämligen salt när han tar sig an de olika politiska strömningar som tillåtit de sociala och religiösa motsättningarna att bli ohanterliga och lett till parallella rättssystem och ökat våld.

Det är romaner som utspelar sig i en dystopisk framtid där mycket av de sociala strukturerna i Europa har fallit sönder, men för alla som följt och intresserat sig för dessa frågor känns mycket igen. Inte minst för oss som forskar om terrorism och jihadism blir de delar när man får följa de militanta islamisternas bevekelsegrunder särskilt intressanta.

Koistinen har dragit ut många av dagens konflikter och det kan naturligtvis kritiseras för att vara alltför alarmistiskt. Men en bättre utgångspunkt för läsningen är att se böckerna som ett inlägg i debatten om vilket Europa vi vill se i framtiden, och vad som kan bli resultatet om vi inte ser upp.

Dr. Magnus Norell är forskare i ämnena internationell terrorism, politisk våld och spänningen mellan religion och politik.

De som dött ifrån oss förlorar vi igen och igen. Vi begråter dem för att vi inte kan ge dem kärlek. Och för att vi inte längre kan få deras. Kan vi berätta dem tillbaka? Kan man rädda liv så eller förlänga dem, undrar författaren.På en lyrisk prosa skriver Niklas Schiöler om död och dödar, om dem han älskat och förlorat. Om sin nära vän Johans självmord och om sin mamma. Om hur han höll henne i handen in i det sista, i ett försök att lindra. Om en rödhakes sista livlösa blick i hans. Om Nils i Klevas tankar på väg mot Vråhålans stup.Utgångspunkten är författarens egen plats, Mösseberg, och till slut är detta också en livsbejakande skildring, ett försök att genom litteraturen göra de döda, de kära, levande.Niklas Schiöler, bosatt i Lund, är författare, poesihistoriker och lärare i skrivande. Han har gett ut ett femtontal böcker i olika genrer, från böcker om poesi till essäböcker i skilda ämnen och skönlitteratur. Hans senaste bok är Bikt om dikt (2021). Tillsammans med Daniel Möller är han redaktör för den omfattande antologin Svensk poesi (2016 och 2023).

___

"Texten är tät, koncis och bildrik. Vaksamma småfåglar blir en vardaglig påminnelse om livets bräcklighet" (...)"Om bokens form är kontrollerad är känslorna -förtvivlan, maktlöshet och raseri -desto mer intensiva. Döden är en tjuv och förstörare." (...)"Det är också en bok om minnen, saknad och kärlek." "Det är ett skimrande stycke epifani på Mösseberg. Inte försoning, men ett ögonblick av frihet." Maria Södling, DN, 2023-05-08

Hur ska vi gemensamt kunna använda och samtidigt vårda världens resurser på ett för framtiden hållbart sätt? Det framstår allt mer som mänsklighetens verkliga ödesfråga.

I sin epokgörande bok Allmänningen som samhällsinstitution (Governing the Commons) analyserar Elinor Ostrom de situationer där människor gemensamt använder resurser. Ostrom utmanar de uppfattningar som bara ser två lösningar på "allmänningens tragedi": privatisering eller statlig reglering. Hon visar att människor genom frivillig organisering kan skapa livskraftiga institutioner som förmår att förvalta ömtåliga och knappa resurser. Ostroms teori har räckvidd och relevans långt utöver de sammanhang hon studerar.

Allmänningen som samhällsinstitution har sedan den publicerades 1990 blivit ett standardverk för samhälls­vetare och fått allt större spridning bland miljöintresserade forskare i alla discipliner. Samtidigt med att boken för första gången gavs ut på svenska 2009 blev Elinor Ostrom historisk när hon som första kvinna fick priset i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. I bokens inledning presenterar professor Lennart J. Lundqvist Ostroms bidrag till den hållbara utvecklingens problem.