Digitala klassiker – serie

Fräls oss ifrån kärleken (1973) är Suzanne Brøggers svidande uppgörelse med föreställningen om man-kvinna-samhälle. Genom intervjuer, debattinlägg och essäer angriper hon kärnfamiljen och slåss för privatlivets slutgiltiga avskaffande. Vägen dit går via frispråkigheten, vilken snabbt gjorde henne till myt och ikon - och en av Nordens mest älskade författare.

Birgitta Stenberg tillhörde Metamorfosgänget och kretsen kring Paul Andersson och har en rad romaner bakom sig. 1981 inledde hon sin svit självbiografiska romaner med Kärlek i Europa, följd av Apelsinmannen 1983 och Spanska trappan 1987. I denna första del skriver hon om 50-talets Mallorca där hon ingick i kretsen av bohemer, konstnärer, författare, alkisar, bögar och flator från hela världen. På en träffsäker, lakonisk prosa berättar Birgitta Stenberg osminkat och öppet om sitt äventyrliga liv med en blandning av självironi och rättframhet.

Ja (1984) är andra delen av Suzanne Brøggers självbiografiska följetong som inleddes med Crème fraîche (1978) och avslutades med Transparence (1993). Indragen i ett småborgerligt kärleksförhållande begår hon alla traditionella misstag - hon kryper, behagar och spelar oskuldsfull. När det brister inleds ett brinnande uppror mot förhatliga konventioner och mansdominans.

Paris blev konsternas huvudstad under en kort men hektisk period under 20-talet. Det var då unga konstnärer och författare samlades kring sin okrönta drottning Gertrud Stein. Några fick till slut uppleva hur deras namn blev stora, men många fick också nöja sig med att uppleva konstnärsepoken som hovfolk. När leken var slut blev de kvarlämnade för att söka leva på minnen och hopp. Det är en sådan kvarlämnad människa som är huvudpersonen i Pär Rådströms roman. Conrad Rodman Ford är en misslyckad amerikansk målare, fastvuxen i det förgångna. Kring honom rör sig en brokig samling vinddrivna människor, representanter för en ny krigspräglad konstnärsgeneration. Rådström tränger djupt ner i det misslyckade konstnärskapets förnedring och tragik och levandegör samtidigt en förgången litterär epok.

Maja Ekelöfs (1918-1989) numera klassiska verk kom ut 1970 och väckte omedelbart stort uppseende och blev en storsäljare. Hennes manus belönades 1969 med Rabén & Sjögrens romanpris och Karl Vennberg skrev i Aftonbladet att boken gav "den hittills klaraste och ovedersägligaste bilden av svensk låglönevardag under 60-talet".

Per Agne Erkelius (1935-2010) stora genombrott kom med Fotografen (1976). Boken blev den första delen i en trilogi - där även Drömmen om Johannes (1978) och Minnet av Nanny (1985) ingår - som har faderns fotografier och efterlämnade dagböcker som utgångspunkt. Romantrilogin ger en detaljskarp och levande bild av livet i ett litet samhälle på den svenska landsbygden från början av 1900-talet och femtio år framåt.

Bruno Schulz föddes 1892 i Drohobycz, där han sedan bodde i hela sitt liv, förutom ett par år då han studerade arkitektur i Wien. Han var bildkonstnär men arbetade som tecknings- och slöjdlärare i ortens läroverk. 1942 mördades han av en tysk SS-officer i en räd mot stadens judar i ghettot.

Under sitt liv fick han endast två böcker publicerade, berättelsesamlingarna Kanelbutikerna (1934) och Sanatoriet timglaset (1937). Deras tillkomst var lite speciell. Han skrev de enstaka historierna i brev till sin väninna Deborah Vogel i Lwów, som var författare och kritiker. Hon uppmuntrade honom att skriva fler och såg så småningom till att de också blev publicerade.

Böckerna blev mycket uppskattade för sina drömlika beskrivningar av de mest vardagliga av händelser och fantasifulla omtolkningar av verkligheten. Hans författarskap ansågs som säreget, mästerligt och utan motstycke i den polska prosan. Bruno Schulz blev snart en av förgrundsfigurerna inom det litterära avantgardet tillsammans med samtida författare som Witold Gombrowicz och Stanisław Ignacy Witkiewicz.

På 60-talet återupptäcktes Bruno Schulz författarskap och böckerna översattes till flera språk, bland annat svenska. Sedan dess har hans stjärna fortsatt stiga och han har numera en rad anhängare över hela världen.

En sen oktoberkväll föreläser en medelålders författarinna om helgon i församlingshuset i ett litet västerbottniskt samhälle. Bland de fåtaliga åhörarna finns en äldre man som efter föredraget bjuder henne nattkvarter i sitt hem som ligger en bilfärd ut i nattmörkret.När nästa morgon gryr är landskapet kring det ensligt belägna huset insvept i snö. Kvinnan stannar hos mannen i väntan på att vägen bort skall plogas. Medan tiden går skriver hon på en bok om ett helgon. Samtidigt lär hon allt djupare känna sin värd och hans historia. Den tycks gradvis förtunna hennes egen helgonsaga.Hadar är döende i kräfta och lever för att överleva sin bror, som hjärtsjuk bor nere i sluttningen. De två är fångade i ett livslångt beroende och hat till varandra, och kvinnans roll i detta slutskede av deras liv blir bubärarens och till sist iscensättarens.Den märkliga och mörkt glödande historia som Torgny Lindgren genom henne berättar utgör ett krön i diktning som även omfattar besläktade norrländska romaner som Ormens väg på Hälleberget, Ljuset och Pölsan - böcker som gjort honom till en av våra stora och folkkära författare. Hummelhonung belönades med Augustpriset 1995.

Sekonden är P O Enquists första roman efter det stora genombrottet med Legionärerna 1968. Den handlar till största delen om idrott och fusk, men lika mycket om politik och falska liv.Huvudpersonen i boken, själva sekonden alltså, är son till en släggkastare som gjorde skandal på 40-talet när han avslöjades med att ha slagit svenskt rekord med för lätt slägga. Sonen håller nu på med en levnadsteckning över fadern vilket för honom på en smula krokiga vägar till DDR i början av 70-talet, just innan den östtyska idrottsexplosionen skulle äga rum, en explosion som till stor del byggde just på fusk i form av dopning, fast det förstod man först senare. Sist, men verkligen inte minst, är detta den första roman där Enquist använder sig av sina egna, mycket personliga erfarenheter från barndomen i Hjoggböle.

Ingela Strandbergs diktsamling Lilla svarta hjärta är, liksom så mycket av vad hon tidigare skrivit, fast förankrad i en mycket sinnligt påtaglig verklighet, livet på landet i halländska Grimeton: ingen pastoral idyll, isolerad från världen utanför, men ändå en plats där naturen gör sig påmind, och lika mycket ett tillstånd. Ingela Strandbergs dikter har ett konkret och gestaltande bildspråk och ett slags språklig fröjd som ger dem ett särpräglat tilltal. Om Ingela Strandbergs förra diktsamling Lyssnaren skrev Svenska Dagbladet: "...den kan få en att tänka på den store engelske fårfarmaren och hovpoeten Ted Hughes och hans nobelpristagande irländske lärjunge Seamus Heaney. Det är helt enkelt poesi av hög klass, rytmiskt bearbetad och med en råbarkad åskådlighet..."

I uppslagsboken läser man: "Korpelarörelsen, en extatisk väckelserörelse bland laestadianerna i nordligaste Sverige. K. fick sitt namn av den finske predikanten Toivo Korpela, som uppträdde under början av 1930-t. Korpelanerna väntade världens snara undergång, varvid de själva som de enda trogna skulle räddas genom en från himlen kommande ark." Den väckelse som uppstod kring Toivo Korpela har blivit ökänd och beryktad. En tät väv av legender har bildats omkring sekten: extas, sexuella orgier, kanske rentav rituella människooffer. Bengt Pohjanens roman är en stor undersökning av rörelsen, han skildrar den inifrån, med sina djupa kunskaper om människor och villkor i Tornedalen. Hans roman är en värdig satsning, med en litterär rikedom av ovanligt slag, myllrande, intrikat, och våldsamt spännande.

Suzanne Brøggers brett upplagda släktkrönika Jadekatten (1997) spänner över fem generationer och rymmer flera självbiografiska spår. I centrum står den dansk-judiska familjen Løvins uppgång, förmenta stolthet och fall - här ingår grundandet av spritfabriken Aalborg, skuld, skam och incest, drogmissbruk och stora framgångar vid teatern för författarens alter ego, Zeste.

Transparence (1993) är tredje delen av Suzanne Brøggers självbiografiska följetong som inleddes med Crème fraîche (1978) och fortsatte med Ja (1984). I sökandet efter sin egen identitet blir huvudpersonen varse allt mörkare sidor hos sig själv, samtidigt som hon förföljs av en sinnessjuk dubbelgångare som anklagar henne för att ha stulit hennes identitet.

Den före detta journalisten Greg Bengtsson är anställd på en reklambyrå i Stockholm, en grubblande flanör för vilken problemet med kärleken står i centrum. Han gifter sig hux flux med en vacker och oberoende kvinna men en ung reklamtecknerska dyker upp och komplicerar historien som utvecklas i träffsäkra situationsbilder från reklambyrån, från skärgården och Kanarieöarna.

I Berättelserna har Torgny Lindgren samlat alla sina hittills utgivna noveller samt tillfogat ett par tidigare outgivna.Torgny Lindgren räknas efter de stora publiksuccéerna med Hummelhonung och Pölsan som en av våra främsta romanförfattare. Men han är lika bra som berättare i det kortare formatet. I Berättelserna ingår noveller från böckerna Merabs skönhet (-83), Legender (-85) och I Brokiga Blads vatten (-99. Här finns de starka berättelserna med motiv från Västerbotten som påminner om romanerna. Här finns också de magiskt realistiska berättelserna från skilda tider, som den om mötet mellan Verner von Heidenstam och Selma Lagerlöf eller den sanna sagan om Thomas Manns begravning.

Av en vardagens Vergilius förs vi in på domäner där vi alla rör oss med vanans hemtamhet och därför aldrig egentligen lägger märke till den banala del av livet som är just att syssla med annat: handla, lämna barn på dagis, åka tunnelbana, spela fotboll, sova middag, åka bil, dammsuga. Med den barnsligt nyfiknes pockande behov av att ständigt fundera över det enkla blottar vår ciceron dessa de vanligaste av tingens hemligheter.

En ung kvinna som borde kunna vara nöjd. Hon har arbete, våning och pojkvän. Men hon vet inte vem hon är. Inger Edelfeldts skildring av kvinnan som riskerar att försvinna i sprickan mellan det yttre och det inre kom ut 1987 och har bildat skola i samtidslitteraturen.

Är kärleken möjlig? Kan en man någonsin förstå en kvinna? Det är själva grundfrågan i Agneta Pleijels nya, stort anlagda kärleksroman, som i tiden spänner över hela det förra seklet och i rummet över flera kontinenter. Den handlar om två unga polacker som vid första världskrigets utbrott far ut i världen tillsammans; den ene, Bron, för att studera de s.k. primitiva folken utanför Nya Guinea, den andre, barndomsvännen Stas, för att komma över sin fästmös självmord. I Melbourne möter Bron Ellie som blir hans hustru, medan Stas far tillbaka för att slåss för Polen. De två männens djupa och komplicerade vänskap ligger kvar som en klangbotten romanen igenom. De blir båda berömda, men var de lyckliga? Kanske blev Ellie Rose det, trots att hon varken blev advokat eller journalist som hon ville, och trots den sjukdom som skulle ta hennes liv? I romanen Lord Nevermore, vars titel också är Stas smeknamn på vännen Bron, har Agneta Pleijel i full skala gestaltat några av de frågor som gjorde hennes förra bok, En vinter i Stockholm, till en sådan framgång hos publiken.

Vid Rater´s Bay på Madagaskar sitter den åldrade John Silver och gör bokslut över sitt liv. Alla hans gamla kumpaner är döda: kapten Flint, Pew, Israel Hands, papegojan som sjöng "Femton gastar på död mans kista", alla de andra. Men hemma i England behandlas han som mänsklighetens fiende, mycket på grund av den historia om Skattkammarön som en viss Jim Hawkins tecknat ned och låtit trycka.Det är dags att berätta hur det egentligen förhöll sig - hur den unge pojken från Bristol som kunde läsa och skriva både engelska och latin hamnade till sjöss och lärde sig att hata kaptener och all annan överhet lika mycket som han lärde sig älska friheten och livet.

Benny kör svart taxi och har ett lite för stort begär på droger. En sen kväll när han kör längs Skeppsbron i Stockholm ramlar en lång fin blond in i hans bil. Det är Hanna som flyr sin arbetsgivare på en indisk krog, han har drogat henne och försökt förgripa sig på henne. Benny blir liksom av en slump hennes räddare, och det får till följd att just han får denna fina långa blonda, hon blir hans tjej. Berättelsen är drastisk och kvick - lite som en svensk variant på Trainspotting - där den rappa dialogen är en stor del av behållningen.

Per Agne Erkelius (1935-2010) stora genombrott kom med Fotografen (1976). Boken blev den första delen i en trilogi - där även Drömmen om Johannes (1978) och Minnet av Nanny (1985) ingår - som har faderns fotografier och efterlämnade dagböcker som utgångspunkt. Romantrilogin ger en detaljskarp och levande bild av livet i ett litet samhälle på den svenska landsbygden från början av 1900-talet och femtio år framåt.

1981 publicerade Norstedts den då helt okände författaren Per Odenstens första bok, Gheel, och det blev det årets litterära sensation. Nu, arton år senare, kommer del två i den diptyk som Odensten började planera redan i slutet av 60-talet. Den heter En lampa som gör mörker och är en stort anlagd skildring av vår tids mest centrala erfarenheter; ondskan, våldet och frihetens möjligheter.

Handlingen utspelar sig en bit in i nästa århundrade och i ett läger där ohyggliga saker har ägt rum. Efter att under årtionden ha lämnats åt förfallet rustas plötsligt lägret upp, och dit kommer en stor grupp flyktingar. Plötsligt insjuknar några fångar i en okänd sjukdom. Misstanken sprider sig att det rör sig om någon form av experiment och några av lägerfångarna gör ett slags uppror, men våldet som ska befria riktar sig också inåt.

I En lampa som gör mörker har Per Odensten velat skildra vår tid, och lägervåldet har blivit hans huvudsymbol. Liksom tidigare Gheel är den nya boken en idéroman, utan att för ett ögonblick släppa på den litterära eller språkliga gestaltningens krav. Odensten förmår finna ett absolut giltigt uttryck för vår tid och dess anda.

Maktens hemligheter (1986) är en essä om det moderna politiska tänkandets portalfigur Niccolò Machiavelli och hans tankar om makt i förhållande till befrielse och frihet - två stora projekt som ofta blir förväxlade med varandra, alltid med katastrofala följder.

Tiden väntar inte omfattar ett par veckor av journalisten Greg Bengtssons liv i småstaden Norrhammar. Med lätt, träffsäker vardagsrealism skildrar Rådström småstadsinteriörerna med deras levande figurer, och han ger en övertygande bild av huvudpersonens vantrivsel och flykt in i drömmen. Till händelseutvecklingen knyts en handling på ett fantasiplan: Greg Bengtsson skriver det fingerade sydeuropeiska furstendömet Barvarias historia, och hans egen verklighet projiceras mot den grymma, degenererade fursteättens diktade liv.

Vem är Hess? Är han en historisk person som existerar, eller är han en drömd projektion av en människa, en livshållning? Per Olov Enquists roman lämnar inget entydigt svar. Romanen har en överraskande form - både bred epik, akademisk avhandling och textmobil - och skapar stor frihet för läsaren. Den kan läsas på många sätt: som en metaroman, som ett försök att gestalta passivitetens egen neuros, som en roman om "det svenska", som en kärleksroman, som en ny typ av psykologisk eller politisk roman.

En död indian ska föras i bil från Seattle till en liten by i Arizona för att begravas. Det är en omöjlig resa, men svenska Livia och hennes livskamrat Tom är fast beslutna att genomföra den. För Livia innebär färden många korta, men livsviktiga möten med människor som alla har något att berätta. På ett inre plan reser Livia dessutom i sin barndoms landskap, minns solförmörkelsen med pappa och barnets förhöjda livskänsla.En indian i Seattle är en sorglustig skildring av en död på villovägar och om några levande som förirrar sig in till och bort från varandra. Det är en berättelse om barndomens kraft, om kärlek, om minnet och om könets obevekliga lek med leda och död.

En jakt på liv och död, där avslöjandet av IRA:s smuggelrutter blir lika viktigt som druidernas tusenåriga arv.Den Keltiska Ringen är en storslagen segelskildring, en spännande thriller som ger en fascinerande inblick i en kultur som har överlevt de flesta andra.

När mörkret ligger tungt över Mussolinis Italien sitter Antonio Gramsci i en fängelsecell och skriver om ljuset - den radikale tänkarens uppgift, menar han. I En stad i ljus (2005) följer Anders Ehnmark en enkel arbetarpojkes bildningsresa från avkrok till centrum och överblick.

Kartritarna från 1992 är en personlig essä i tio kapitel, eller tio avsnitt ur en oavslutad livsroman, som slutar med en pojke på ett köksgolv och hans karttecken.

En bok om tillhörighet, om Sverige inför utopins avveckling, om Europa efter regnet, om idrott, om en dansk frihetskämpes inre drama under Gestapoförhöret. Och i ett stort kapitel, en skildring av ett svenskt vintermord: ett försök att utforska den svenska självsynens förvandling efter mordet på Olof Palme.