Visar resultat för..."Noveller från 1900"

"I den stora staden, där han bodde, gick det mycket muntert till, trots att det inte alls gick så muntert till ute i världen. Medan andra städer hade utegångsförbud, föreföll det i den staden som om det vore förbjudet att sitta inne, i varje fall om kvällarna. Att sitta inne på 6 à 8 månader på den vackra, lummiga holmen var däremot mycket vanligt, men låt oss nu inte tynga ned denna vackra saga med det.Till den staden kom det varje vecka nya filmer från det stora dollarlandet i väster, och när den unge mannen såg dessa underbara filmer och alla de kostbara kavajer, som i dem lanserades av Clark Gable och alla de andra ståtliga hemännerna, kunde han inte låta bli att förtjust slå sig själv på knäna och utropa:— Ack, den som ägde så vackra och långa kavajer som gamle vännen Clark!"

Erik Zetterström (1904-1997) gjorde sig känd under pseudonymen Kar de Mumma och var verksam som bl.a. författare, kåsör och revyförfattare. Jitterbuggare och andra olyckor gavs ut för första gången 1944.

”De sovo om dagarna, festade om nätterna och målade då och då på lediga stunder. De gingo omkring och frågade efter post, väntade på pengar hemifrån, som aldrig kommo. Och signora Thybjerg rynkade på sin breda, låga panna och fordrade tills vidare tavlor som säkerhet för skulderna.”

Novellsamlingen Två herrar utkom för första gången 1930. Gösta Gustaf-Jansson (1902-1993) debuterade på 1920-talet, fick sitt genombrott på 1930-talet och är en underhållande författare med djup kunskap om människor och en strålande fantasi.

I den första novellen från Ulf Erikssons novellsamling upplever en pojke den befriande känslan att nu börjar hans liv, och i den sista ser en medelålders man, efter sin fars död, tillbaka på sitt. Så skapas en eftertänksamhetens ram kring dessa berättelser från ett sekelslut, där samtiden framstår på en gång främmande och påträngande verklig. Som om framtiden redan är här, och nuet är ett minne.

Här finns en absurd kriminalberättelse med anknytning till Sveriges allra senaste historia, och en mörk skröna som utspelas i Andalusien. Men framför allt rör sig bokens noveller mellan förorten och innerstaden i ett välbekant Stockholm. På ett både skrämmande och lekfullt sätt berättar Ulf Eriksson ett slags passionshistorier: om kroppens utsatthet, om ansträngningen, lusten, ruset och plågan. Om förmågan att uthärda ensamheten och tiden.

Lars Gyllenstens desperados är människor som klänger sig fast vid en trosbekännelse, har felaktiga kartor över livet – kartor som vilseleder och får dem som litar på dem att göra det onda. Genom att skildra den livsfientliga förvillelsen och stela fanatismen kan Gyllensten definiera sitt alternativ, ett livsdugligare och mer humant.

Gentemot den allvarstyngda trosvissheten ställer Gyllensten ”en viss lättsinnighet, en viss fräckhet och föränderlighet, ett slags mod och ett slags osentimental frånvaro av självömkan”, allt egenskaper ”till nytta för besinningen, lugnet, lyckan, samlevnaden, toleransen och de övriga snusförnuftigheterna … Dessa andliga övningar är några av skälen till att jag är författare”.

Detta filosofiska eller antifilosofiska tema, som Lars Gyllensten belyst ur en annan synvinkel i ”Sokrates död” är i novellerna i ”Desperados” gestaltade i en medvetet expressionistisk form – termen är Gyllenstens egen. Han skildrar sitt alternativ eller rättare sagt den attityd han bekämpar med den skärpa och det engagemang som gjorde Gyllenstens författarskap till ett av de mest angelägna i den svenska litteraturen.

"Tanken flaxade, också den instängd i en cell, och stötte mot murar åt alla håll. Vad skulle hända? Vad var det för slags misstag? Var jag anklagad för något? Tog man mig kanske för någon annan? Det var krig och allt kunde hända; alla var överansträngda, hysteriska, såg spioner och förrädare överallt. Kanske gjorde de processen kort, om de ansåg sig ha bevis; och höll de sig i så fall ännu till den klassiska gryningstimman?"

Artur Lundkvist (1906-1991) var författare, översättare, introduktör och litteraturkritiker. Han debuterade med diktsamligen Glöd 1928 och skrev sedan ett stort antal verk inom en rad olika genrer. 1968 valdes han in som ledamot i Svenska akademien. Novellsamlingen Vandrarens träd utgavs för första gången 1941 och innehåller berättelser från flera olika tider och platser, men domineras av en svit om det tyskockuperade Norge och författarens egen flykt därifrån.

"Vem har inte någon gång farit till Paris med en hemlig önskan att hitta en egen nyckel till livet?Och höjer sig inte Eiffeltornet över Paris' tak triumferande som om det ägde denna nyckel?

Men varje gång jag kommer till Paris är det som om jag klövs i två personer: antingen sitter jag alldeles förlamad på mitt rum utan att företaga mig någon eller också rycks jag med i ett virrvarr av händelser och intryck."

Novellerna Munspel under molnen kom ut första gången 1956. Den innehåller prosadikter samt intryck från resor till bland annat Marocko, Kina och Island som hon gjorde tillsammans med sin make Artur Lundkvist.

Här finns bilder av krymplingar på skoputsartorget i Alger och intensiva köld- och vinterintryck från ruinernas Warszawa, men också en kaffefrukost i Köpenhamn. "Öppna dig för vardagens poetiska överraskningar" och "upphör aldrig att förvåna dig" säger hon på ett ställe, och de uppmaningarna har hon själv följt.