Lars Trägårdh – författare

Idén om en svensk kulturkanon växte fram ur en politisk och kulturell debatt om gemensamma referenser i samhället. Inspirerad av Danmark har frågan diskuterats i Sverige i flera år, ofta kopplad till skola, integration och nationell identitet. I slutet av 2023 beslutade regeringen att en kulturkanon för Sverige skulle tas fram under ledning av historieprofessor Lars Trägårdh. Kulturkanon lanserades i september 2025 och kommer nu i bokform. Utöver listan över samtliga 100 verk presenteras resultatet av projektet »Folkets kanon«.

Lars Trägårdh har även skrivit ett nytt förord till denna utgåva.

Varför är det så svårt att avvika i Sverige, ett land vars befolkning ser sig som öppen och tolerant? Och finns det rentav ett värde i normbrytandet, som samhället riskerar att gå miste om när varje avvikelse fördöms med kraft? I antologin Avvikare i Sverige ger nio författare och kulturskribenter sin syn på avvikandets mekanismer och konsekvenser utifrån vitt skilda perspektiv.

Katarina Barrling resonerar om ett samhälle där den sekulära sfären tagit över religionens roll och där det inte finns utrymme för människor som avviker från den rätta tron. Torbjörn Elensky lyfter fram hur skräcken för massan formar den enskilda människan och beskär hennes handlingsutrymme. Gunilla Kindstrand vittnar om ett medielandskap där redaktionerna bidrar till att hålla kättarbålen vid liv.

Vidare lyfter boken svenskarnas oförmåga att hantera konflikter, något som resulterar i utfrysning och riskerar att hämma samhällsutvecklingen. Vi riktar blicken mot den hårfina gränsen mellan oppurtunism och fanatism och kopplar den till den svenska hållningen under coronapandemin. Och svenskens självbild som tillitsfull varelse ifrågasätts och avvikarnas förutsättningar i den svenska godhetsregimen diskuteras.

Antologin fortsätter på temat i boken Världens mest protestantiska land (2024), där statsvetaren Katarina Barrling gör en djupdykning i historien för att förstå hur det kommer sig att Sverige, landet lagom, utvecklat en alldeles egen och sträng form av protestantism.

Donald Trump ska göra USA great again. Men vad innebär egentligen trumpismen? Vilka idéer är mest framträdande, var kommer de ifrån och hänger de ens ihop?

I Trumps idévärld bidrar en rad namnkunniga akademiker och experter med texter om den nya amerikanska administrationens syn på religion, akademi, handel, Wall Street, USA:s roll i världen, tech bros, representation och demokrati.

Med texter av Andreas Johansson Heinö, Nicklas Berild Lundblad, Joakim Broman, Adam Cwejman, Magnus Hagevi, Fredrik Johansson, Janerik Larsson, Johanna Möllerström, Catarina Starfelt och Lars Trägårdh.

"Skribenterna påvisar med många exempel komplexiteten och svårigheterna att beskriva en sammanhängande ideologisk struktur. Deras granskning av presidentens agerande synliggör dock samtidigt på ett intressant sätt vissa gemensamma tankemönster som kanske inte kan ses som ett sammanhållet ideologiskt program men som ändå präglat honom och som kan bidra till att förklara hans vägval."CHRISTER OLSSON, BTJ

Den sanna kärleken är den som sätter den andre fri, menade Carl Jonas Love Almqvist i sin klassiska 1800-talsroman Det går an. Enligt historikerna Lars Trägårdh och Henrik Berggren är detta också den paradoxala kärnan i det svenska sociala kontraktet: ett gemenskapsprojekt som strävar efter att frigöra individen från mellanmänskligt beroende.Med hjälp av filosofer som Kant, Rousseau och Tocqueville analyserar de den universella spänningen mellan sociala dygder och individuella frihetsbegär. Genom närläsningar av klassiska svenska författare som Erik Gustaf Geijer, August Strindberg och Astrid Lindgren problematiserar de berättelsen om välfärdsstaten som en skapelse av 1930-talets socialingenjörer. De placerar också vad de kallar den svenska "statsindividualismen" i en internationell kontext, framför allt genom jämförelser med Tyskland och USA.Är svensken människa? gavs ut första gången 2006 och blev snabbt en modern klassiker. Detta är en reviderad och utökad upplaga med ett helt nyskrivet kapitel om den lutherska statskyrkans roll i skapandet av "den svenska modellen".

Ett kvartssekel har gått sedan millennieskiftet, en tid som har inneburit alltifrån finans- och migrationskriser och kriget mot terrorismen till arabiska våren och högerpopulismens återtåg. Det har förts debatter om identitetspolitik och tolerans. Världen har sett makalösa innovationer, stora välståndsökningar och ett alltmer närvarande internet. Liberalismens kris och lösningen på densamma har varit ett återkommande ämne i debatten.

I En liberal kanon tecknas ett porträtt av hur frihetens idéer utvecklats i vår tid genom att 2000-talets hittills viktigaste texter för liberalismen samlas. Utdragen består av såväl skönlitterära som akademiska texter, liksom tal, debattinlägg och kulturyttringar. Här blandas ämnen och tänkare som på olika sätt har fört liberalismen framåt, i takt eller i otakt med världens utveckling.

Antologin har tagits fram av Timbro förlag i samarbete med Liberal Debatt. Med texter av bland andra Anne Applebaum, Michel Houellebecq, Katrine Kielos, Karl-Ove Knausgård, Johan Norberg och Boualem Sansal.

Sverige uppfattades länge som ett samhälle präglat av jämlikhet, social sammanhållning och en ambitiös välfärdspolitik. Med sin självständiga utrikespolitik stod man utanför stormaktskonflikterna. På senare år har gängkriminalitet och skjutningar fått stor uppmärksamhet i medierna, ett högerpopulistiskt parti har blivit en del av regeringsunderlaget och vi har avslutat 200 år av alliansfrihet genom att bli medlemmar av Nato.

Hur har det förändrat bilden av vårt land och oss själva? I denna antologi diskuterar ett antal skribenter Sverigebilden förr och nu, både innanför och utanför landets gränser. Svante Nordin skriver om Sverige och Luther, Elisabeth Braw om utlandssvenskarnas betydelse, Mikael ­ Wiberg om teknikundret, Fraser Nelson om gängbrottsligheten och Sofia Bard om Sveriges mjuka makt. Per Enerud, Anna von Bayern och Nathan Shachar tar upp Sverigebilden i Ryssland, Tyskland och Spanien och Richard Swartz kritiserar det svenska språkets förfall.

Den sanna kärleken är den som sätter den andre fri, menade Carl Jonas Love Almqvist i sin klassiska 1800-talsroman Det går an. Enligt historikerna Lars Trägårdh och Henrik Berggren är detta också den paradoxala kärnan i det svenska sociala kontraktet: ett gemenskapsprojekt som strävar efter att frigöra individen från mellanmänskligt beroende.Med hjälp av filosofer som Kant, Rousseau och Tocqueville analyserar de den universella spänningen mellan sociala dygder och individuella frihetsbegär. Genom närläsningar av klassiska svenska författare som Erik Gustaf Geijer, August Strindberg och Astrid Lindgren problematiserar de berättelsen om välfärdsstaten som en skapelse av 1930-talets socialingenjörer. De placerar också vad de kallar den svenska "statsindividualismen" i en internationell kontext, framför allt genom jämförelser med Tyskland och USA.Är svensken människa? gavs ut första gången 2006 och blev snabbt en modern klassiker. Detta är en reviderad och utökad upplaga med ett helt nyskrivet kapitel om den lutherska statskyrkans roll i skapandet av "den svenska modellen".

Sverige uppfattades länge som ett samhälle präglat av jämlikhet, social sammanhållning och en ambitiös välfärdspolitik. Med sin självständiga utrikespolitik stod man utanför stormaktskonflikterna. På senare år har gängkriminalitet och skjutningar fått stor uppmärksamhet i medierna, ett högerpopulistiskt parti har blivit en del av regeringsunderlaget och vi har avslutat 200 år av alliansfrihet genom att bli medlemmar av Nato. Hur har det förändrat bilden av vårt land och oss själva? I denna antologi diskuterar ett antal skribenter Sverigebilden förr och nu, både innanför och utanför landets gränser. Svante Nordin skriver om Sverige och Luther, Elisabeth Braw om utlandssvenskarnas betydelse, Mikael ­ Wiberg om teknikundret, Fraser Nelson om gängbrottsligheten och Sofia Bard om Sveriges mjuka makt. Per Enerud, Anna von Bayern och Nathan Shachar tar upp Sverigebilden i Ryssland, Tyskland och Spanien och Richard Swartz kritiserar det svenska språkets förfall.