Straffprocessrätt

Bokens mål är att göra den operativa polisjuridiken till ett verktyg som skapar trygga, rättssäkra och handlingskraftiga poliser och polisiära beslutsfattare.

Poliser har långtgående mandat och befogenhet att begränsa grundlagsskyddade rättigheter inom lagens ramar. Det kan lättast beskrivas som att lagen bestämmer vad en polis får och kan göra men hur ligger på poliserna själva att bestämma över. Polisyrket är därmed ett utpräglat praktiskt yrke men som vilar på en teoretisk grund. Utövandet kräver goda kunskaper i flera ämnesområden men också förmåga att omsätta de teoretiska kunskaperna i konkreta situationer, ofta utan möjligheter till några längre överläggningar. Snabba operativa beslut är polisernas verklighet och även det som förväntas av dem.

Denna bok flätar samman praktik med juridik på ett lättillgängligt sätt. Genom att utgå från verkliga ärenden och situationer visas på en modell där poliserna i sin vardag metodiskt arbetar sig igenom det de ställs inför och får med sig alla de nödvändiga delarna i ett professionellt polisarbete.

Författningssamlingen består av ett urval författningar, som alla har stor betydelse för polisens arbete.

En paragrafvis kommentar till polislagen. Boken beskriver bland annat polisens uppgifter inom brottsförebyggande arbete, övervakning och brottsutredning, skyldigheten att lämna allmänheten hjälp samt befogenheterna att använda våld, omhänderta personer och utföra kroppsvisitationer. Den sextonde upplagan är uppdaterad med författningsändringar och rättspraxis.

Paragrafvis kommentar till Polislagen.

Kännetecknande för poliser är att de har en särskild rätt att använda våld för att fullgöra sina uppgifter, en laga befogenhet som det heter. Denna rätt till våld står till buds när smidigare utvägar att lösa uppgifterna saknas. Dessutom har poliser samma rätt som alla andra att använda våld för att försvara sig själva eller någon annan.

Den laga befogenheten är dock starkt begränsad. Våldet måste alltid hålla sig inom ramen för det tillåtna. Detta är en förutsättning för att polisen ska ha allmänhetens förtroende. Den enskilde polisen riskerar straff – och avsked – om han eller hon går för långt i sin våldsanvändning.

Polisers rätt till våld handlar om vilket våld en polis får använda utan att samtidigt begå brott. Boken klargör även vad som händer när poliser anklagas för att ha använt otillåtet våld. Regler förklaras och autentiska fall refereras och diskuteras. Det finns också övningsfrågor baserade på verkliga fall. Lösningarna finns i ett facit.

Boken vänder sig i första hand till blivande poliser men kan vara till nytta även för andra, till exempel redan verksamma poliser. I denna andra upplaga har samtliga kapitel omarbetats och uppdaterats. Författningsändringar och nya rättsfall har beaktats.

Denna andra upplaga är uppdaterad med de nya hänvisningarna i tryckfrihetsförordningen som trädde i kraft den 1 januari 2019. Vidare är den kompletterad med de nya reglerna i rättegångsbalken om misstänkts insynsrätt under förundersökningen. Även nya bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen som är av intresse för den polisiära verksamheten har tillförts. Utöver detta har hela sammanställningen uppdaterats med nya rättsfall och JO-beslut.

För att underlätta för läsaren och visa på den praktiska tillämpningen av teorin följer boken ett återkommande exempel för att visa på olika situationer i den polisiära vardagen där frågor om sekretess kan uppkomma.

Offentlighet och sekretess inom polisen vänder sig till såväl studenter på polisprogrammet som vidareutbildningar inom polisen men även till yrkesverksamma poliser.

Eftersom boken behandlar sekretess vid förundersökning kan den även användas av åklagare och andra myndigheter som bedriver förundersökning.

Boken omfattar 137 sidor och har ett omfattande sakregister.

Ulrika Rosén är kammaråklagare vid Södertörns åklagarkammare i Stockholm. Hon har även arbetat som adjunkt i straff- och processrätt vid Polishögskolan i Solna och Stockholms universitet.

Magnus Wahlund är polis och jurist, har arbetat som såväl polis som jurist vid polisen i Stockholm. Han har även arbetat som lärare vid Polishögskolan i Solna där han bl.a. har undervisat i offentlighet och sekretess.

Allt började när en vän till Thérèse Juel blev dömd för ett sexualbrott. När hon granskade fakta i målet upptäckte hon mängder av motsägelser och orimligheter. Det  skapade ett engagemang som 2010 resulterade i boken Fällda för sexövergrepp – om rättsfall i Sverige. Nu nio år senare  kommer här hennes uppföljare.I den här boken tar Thérèse Juel upp ?era kända fall och ger läsaren en annan inblick än den som media tidigare gett.I kapitlet med SOS-sjuksköterskan som inte skickade ambulans visar hon att det fanns ?era som hade kunnat skicka ambulans men det var bara den i media kände SOS-sjuksköterskan som blev uthängd som syndabock.Ett annat kapitel handlar om processen mot den så  kallade Kulturpro?len, men här skriver Thérèse Juel om fallet sett ur ett rättssäkerhetsperspektiv.Efter att ha beviljats resning friades 2018 den tidigare morddömde Esa Teittinen, men hur gick det till när  hovrätten överprövade målet? Thérèse Juel var där och berättar om rättegången ur ett personligt perspektiv. Om Thérèse Under närmare 29 år frilansade Thérèse Juel på Sveriges Radio och gjorde olika program och inslag i samtliga kanaler. Som frilansjournalist har hon även skrivit artiklar för både dagspress som välkända veckotidningar.Under de senaste 14 åren har Thérèse fördjupat sig i den svenska rättssäkerheten och gjort sig känd för sin strid för oskyldigt dömda, främst i sexualbrottmål, men också i mordmål. Hon tar sällan ställning i skuldfrågor men vill att diskussionen om rättssäkerhet och hur domstolar värderar bevis ges ett större utrymme.Sedan 2014 är hon återkommande  gästföreläsare vid Juridiska fakulteten, Uppsala Universitet i ämnet rättssäkerhet. Sagt om Thérèse»Thérèse Juel skriver bra och  koncist. Hon har i både bokform och debattartiklar, bland annat i Dagens Juridik, ställt viktiga  frågor som rättssäkerhet och bevis värdering på sin spets –  frågor som annars inte brukar få särskilt stor plats i den svenska debatten men som  förtjänar betydligt större utrymme.«Stefan Wahlberg, chefredaktör för Dagens Juridik »Den mest uppskakande text jag läst om det svenska rättssamhället. Och jag har läst mycket i ämnet.«Jan Guillou i Aftonbladet om  »Fällda för  sexövergrepp – om rättsfall i Sverige«

I Straffansvar vid atypiska sinnestillstånd undersöks de straffrättsliga förutsättningarna för skuld i fall där gärningspersonen har ett atypiskt sinnestillstånd, såsom en allvarlig psykisk störning eller en tillfällig sinnesförvirring. I de flesta straffsystem gäller särskilda regler som undantar eller ursäktar personer som på grund av till exempel en psykos har saknat förmåga att förstå eller kontrollera sitt handlande. Sådana undantagsregler anses uppfylla ett grundläggande krav på rättvisa i en modern rättsstat.

Det svenska straffsystemet utgör dock ett avvikande exempel. Sedan brottsbalken trädde i kraft 1965 saknas ett krav på ansvarsförmåga, eller tillräknelighet, som förutsättning för straffansvar. Huvudregeln är att alla har ansvarsförmåga och det finns inga undantag. Brottsbalken innehåller istället regler för särbehandling som möjliggör rättspsykiatrisk vård som påföljd för brott. För att vård- och skyddsåtgärder ska kunna komma till stånd måste dock gärningspersonen dömas för brott, vilket förutsätter skuld. Personen måste ha begått gärningen med uppsåt, det vill säga med ’vett och vilja’.

Avhandlingen behandlar hur skuldkravet konstrueras och tillämpas genom ett samspel mellan rättsliga och rättspsykiatriska bedömningar. Analysen visar på både begreppsliga och praktiska problem med att tillämpa straffrättens ’vanliga’ regler vid atypiska sinnestillstånd. Straffrättsliga föreställningar om normalitet och rationalitet ställer upp ramar för den rättsliga bedömningen som lämnar ett mycket begränsat utrymme för friande domar och som gör prövningen sårbar för hänsyn gällande vårdbehov och samhällsskydd.