Visar resultat för..."ska göra"

Att försöka bli en fantastisk ledare är ett omöjligt uppdrag, det finns nämligen inga perfekta chefer. Författarens råd är att du lägger ner ledarskapet helt och hållet. Istället får du här gedigen kunskap om hur du som chef verkligen kan utveckla din verksamhet tillsammans med din personal, bland annat kring följande teman:

• Talangjakt – eller en högpresterande organisation?Om goda prestationer och resultat

• Avgöra vem som har rätt – eller skapa ömsesidig förståelse?Att förebygga och hantera konflikter

• Hjälpa individer att hantera stress – eller skapa en hälsosam arbetsplats?Stresshantering ur ett organisationsperspektiv

• Fantastiska visioner som aldrig blir genomförda – eller små förändringar varje dag?Om strategi och långsiktiga frågor

Boken bygger på inlärningspsykologi och organizational behavior management, OBM, det vill säga forskningsbaserad kunskap om hur vi människor fungerar på arbetet: vad som motiverar oss – och inte – samt hur förändringar kan genomföras och arbete bedrivas på ett effektivt och mänskligt sätt.

En bra ledare ska vara inspirerande, låta personalen arbeta i fred, ge stöd, lyssna, uppmärksamma, ha helikopterperspektiv – och vara ordentligt insatt i det som gruppen jobbar med. Det är inte lätt för dig som chef att uppfylla alla dessa – ofta motstridiga – krav.

Men tänk om du skulle börja i andra änden? Att istället för att utgå ifrån hur du ska vara som ledare, fokusera på hur du kan skapa förutsättningar för andra att arbeta. Och om du i det arbetet faktiskt inte behöver göra det ensam, utan tillsammans med din personal!

Sara Ingvarsson har arbetat med utveckling av organisation och ledarskap i många år. I Lägg ner ledarskapet vill hon ställa förlegade föreställningar om ledarskap mot väggen – och ge nya användbara perspektiv på vad du som chef kan göra istället. Bland annat tar hon upp:

Vi lever stora delar av våra liv i väntan.

Vi ser fram emot helgen, semestern, högtiden, målet, pensionen. Vi längtar efter stämningen, gemenskapen, friheten. Vi bokar resan, planerar firandet och hoppas att just detta ska kännas särskilt.

Men hur ofta stämmer förväntan med verkligheten?

I Det vi tror ska göra oss lyckliga undersöker Rolf Jansson skillnaden mellan berättelsen vi lever i och den upplevelse vi faktiskt har. Med stillsam skärpa och lång livserfarenhet granskar han förväntanspsykologi, sociala normer, ritualer, mål – och den ofta osynliga jämförelse som formar våra begär.

Varför känns längtan ibland starkare än upplevelsen? Varför uppstår en tomhet när målet är nått? Vad är det vi egentligen söker i glaset, i resan, i högtiden?

Detta är inte en bok som dömer eller predikar. Det är en bok som undersöker.

Om förväntningarnas rus. Om kulturella manus. Om skillnaden mellan intensitet och verklig närvaro.

För kanske är det inte det vi jagar som gör oss lyckliga.

Kanske är det hur vi lever medan vi jagar det.

En eftertänksam och klargörande bok för dig som vill se livet – och dina egna val – med större klarhet.

Materialet i den här boken är framtaget i samspel mellan lång mänsklig erfarenhet och moderna digitala verktyg.

"Boken är viktig för läsare med erfarenhet av att ha förlorat ett svårt sjukt barn, men även i samhällsdebatten." Betyg: 4/5 BTJ

Vad är egentligen livskvalitet? Och vem äger rätten att bestämma det?

Malin är gravid i vecka 29 med sitt fjärde barn när vattnet går mitt i natten. Det blir en dramatisk förlossning, och Elton tas genast till Neo där han läggs i kuvös. Men han är en stark och pigg liten pojke, nyfiken på sin omvärld. Trots det är Malin och Eltons pappa Calle oroliga och flaggar för att något är fel, men personalen menar att symptomen är helt normala för ett för tidigt fött barn. I själva verket har Elton smittats med herpes, fast det förstår ingen förrän långt senare. Och då är det redan för sent, eftersom han har hunnit förlora 90 procent av sin hjärnvävnad.

Kan det verkligen stämma att personligheten sitter i hjärnan? I så fall gäller det inte för Elton, för trots att han bara har tio procent av sin hjärna växer han och frodas. Han är en levnadsglad liten kille som gillar mat, skiner upp i närheten av sina syskon och älskar att bada i bubbelpoolen. Samtidigt blir livet med Elton annorlunda. Han behöver hjälp med precis allt och på nätterna ligger Malin med Elton på magen för att höra när han sätter i halsen, något det finns risk för att han gör dygnet runt och då kan han dö. Ofrivilligt kastas familjen in i en ny, främmande värld: funkisvärlden.

En dag händer det som inte får hända, Elton blir svårt sjuk och måste läggas in på sjukhus. Malin och Calle tar för givet att läkarna kommer göra allt för att rädda honom – för han är väl ett barn värt att rädda, precis som alla andra?

Det här är berättelsen om Elton och om hans korta liv på jorden. Men det är också en berättelse om samhällets fördomar och en familjs hårda kamp. En kamp för assistans, men framför allt för att deras son ska ha samma rättigheter som alla andra.

Jenny Wrangborg slog igenom som en förnyare av svensk arbetarlitteratur med den hyllade Kallskänken (2010), en modern svensk klassiker som påminner om vikten av organisering. Platsen är restaurangvärlden men dikterna om arbete, kärlek och gemensamma intressen resonerar djupt i hela arbetarkollektivet.

"Kallskänken är poesi som skyddsombud. Poesi som säger att kollektivet är viktigare än individen, men också att kampen är viktigare och större än den enskilda dikten eller diktsamlingen", skrev Jenny Tunedal i en recension i Aftonbladet.

I Vad ska vi göra med varandra (2014) har diktjaget flyttat från Göteborg till ett kyligt Stockholm, präglat av privatiseringar och utförsäljningar. Boken genomsyras av en längtan efter gemenskap.

Denna samlingsutgåva är kompletterad med fyra nya dikter. Jenny Wrangborg (f. 1984) är poet och arbetar till vardags på Svenska Transportarbetareförbundet. Jenny Wrangborg har bl a belönats med Stig Sjödinpriset, Gustaf Frödings stipendium och LO:s stora kulturpris.

Vad är egentligen livskvalitet? Och vem äger rätten att bestämma det?

Malin är gravid i vecka 29 med sitt fjärde barn när vattnet går mitt i natten. Det blir en dramatisk förlossning, och Elton tas genast till Neo där han läggs i kuvös. Men han är en stark och pigg liten pojke, nyfiken på sin omvärld. Trots det är Malin och Eltons pappa Calle oroliga och flaggar för att något är fel, men personalen menar att symptomen är helt normala för ett för tidigt fött barn. I själva verket har Elton smittats med herpes, fast det förstår ingen förrän långt senare. Och då är det redan för sent, eftersom han har hunnit förlora 90 procent av sin hjärnvävnad.

Kan det verkligen stämma att personligheten sitter i hjärnan? I så fall gäller det inte för Elton, för trots att han bara har tio procent av sin hjärna växer han och frodas. Han är en levnadsglad liten kille som gillar mat, skiner upp i närheten av sina syskon och älskar att bada i bubbelpoolen. Samtidigt blir livet med Elton annorlunda. Han behöver hjälp med precis allt och på nätterna ligger Malin med Elton på magen för att höra när han sätter i halsen, något det finns risk för att han gör dygnet runt och då kan han dö. Ofrivilligt kastas familjen in i en ny, främmande värld: funkisvärlden.

En dag händer det som inte får hända, Elton blir svårt sjuk och måste läggas in på sjukhus. Malin och Calle tar för givet att läkarna kommer göra allt för att rädda honom – för han är väl ett barn värt att rädda, precis som alla andra?

Det här är berättelsen om Elton och om hans korta liv på jorden. Men det är också en berättelse om samhällets fördomar och en familjs hårda kamp. En kamp för assistans, men framför allt för att deras son ska ha samma rättigheter som alla andra.

Det öppna samhället kräver en välfungerande ordningsmakt. Men vad ska polisen egentligen göra? Sociologiprofessorn Micael Björk presenterar en ny teori om en av de allra mest aktuella samhällsfrågorna.

Björk menar att polisens främsta uppgift är att fungera som en återhållande kraft . Det förebyggande arbetet sköts bäst av andra. 

MICAEL BJÖRK är professor i sociologi vid Göteborgs universitet och verksam som gästprofessor vid Akademin för polisiärt arbete, Högskolan i Borås.

"Någon gång under mitt fyrtiosjätte år fick jag för mig att jag skulle skriva en bok om att åldras med värdighet. Om att växa upp, få barn, skaffa ett jobb och bli gammal. Livet i största allmänhet.

Men det här är en bok som drabbades av sjukdom.

Mitt under skrivprocessen damp en diagnos ner i livslådan och inget blev som det var tänkt. Resultatet blev hur som helst en samling texter som beter sig som en cancerdrabbad DNA-spiral.

Men eftersom att skriva är att leva och i vissa fall att överleva så fortsatte jag som om ingenting hade hänt. När behandlingen var över satt jag där med ett antal kapitel om livet i största allmänhet och livet ställt på sin spets. Jag har nu, efter bästa förmåga, flätat ihop de här två delarna. Precis som i en fläta finns det ställen där delarna möts medan andra partier tittar på varandra som om som aldrig har setts förut. Ungefär så tänker jag att det också är att vara människa, ständigt brottandes med den spretiga fråga som ekar genom tiderna vare sig du är med eller inte, nämligen: Vem är jag?

Och hur länge?

En del av den tid jag har fått mig till livs har jag ägnat åt att sätta samman de ord som fint förpackade nu dansar inför dig.

Får de lov?"

Radioprofilen Annika Lantz har skrivit en djupt humoristisk och allvarlig bok om att konsten att inse att man inte längre är ung och lovande, om livet i största allmänhet och om konsten att vara riktigt rädd.

Vad ska vi göra? ger många förslag till vad du kan göra. Längst bak i boken finns det frågor som kan besvaras med hjälp av bokens foton.

Vad ska vi göra? är anpassad för de första läsaktiviteterna från omkring 6 år. 48 ord, OVIX* 23,5.

DigiLäs Mini-serien för preläsandeBöckerna innehåller många repetitioner och stödjande bilder för det som kallas semi-fonologisk eller upptäckande läsning där barnet läser med stöd i bilder och använder ljuden av ordens första bokstav, om barnet känner till dessa. Detta är ett utvecklingsstadium i barnets läsutveckling omedelbart innan barnen lär sig fonologisk läsning med ljudning.

Digiläs Mini B innehåller många upprepningar och bilder som underlättar förståelsen. Det gör det lättare för barnet att förhålla sig till texten.

*OVIX är ett ordvariansindex som beräknas som antalet förekomster av olika ord delat med det totala antalet ord.

Vad är egentligen livskvalitet? Och vem äger rätten att bestämma det?

Malin är gravid i vecka 29 med sitt fjärde barn när vattnet går mitt i natten. Det blir en dramatisk förlossning, och Elton tas genast till Neo där han läggs i kuvös. Men han är en stark och pigg liten pojke, nyfiken på sin omvärld. Trots det är Malin och Eltons pappa Calle oroliga och flaggar för att något är fel, men personalen menar att symptomen är helt normala för ett för tidigt fött barn. I själva verket har Elton smittats med herpes, fast det förstår ingen förrän långt senare. Och då är det redan för sent, eftersom han har hunnit förlora 90 procent av sin hjärnvävnad.

Kan det verkligen stämma att personligheten sitter i hjärnan? I så fall gäller det inte för Elton, för trots att han bara har tio procent av sin hjärna växer han och frodas. Han är en levnadsglad liten kille som gillar mat, skiner upp i närheten av sina syskon och älskar att bada i bubbelpoolen. Samtidigt blir livet med Elton annorlunda. Han behöver hjälp med precis allt och på nätterna ligger Malin med Elton på magen för att höra när han sätter i halsen, något det finns risk för att han gör dygnet runt och då kan han dö. Ofrivilligt kastas familjen in i en ny, främmande värld: funkisvärlden.

En dag händer det som inte får hända, Elton blir svårt sjuk och måste läggas in på sjukhus. Malin och Calle tar för givet att läkarna kommer göra allt för att rädda honom – för han är väl ett barn värt att rädda, precis som alla andra?

Det här är berättelsen om Elton och om hans korta liv på jorden. Men det är också en berättelse om samhällets fördomar och en familjs hårda kamp. En kamp för assistans, men framför allt för att deras son ska ha samma rättigheter som alla andra.

Det började med att mammas hörsel blev sämre.

Sedan kom yrseln och benen som inte alltid bar.

Tröttheten som fick henne att för det mesta ligga ovanpå.

Synen blev märkbart sämre och livslusten sinade. Att inte längre kunna läsa! Eller i vart fall inte längre ha lust att läsa!

”Jag är 95 år. Man ska inte behöva bli så här gammal. Kan jag inte få dö?"

Men innerst inne egentligen inte vare sig vilja eller ens våga tänka tanken på döden! Kanske blir jag bättre!

Så kom stroken första advent. Som vi alla trodde var slutet. Mamma också.

Men det var bara början!

"Någon gång under mitt fyrtiosjätte år fick jag för mig att jag skulle skriva en bok om att åldras med värdighet. Om att växa upp, få barn, skaffa ett jobb och bli gammal. Livet i största allmänhet.

Men det här är en bok som drabbades av sjukdom.

Mitt under skrivprocessen damp en diagnos ner i livslådan och inget blev som det var tänkt. Resultatet blev hur som helst en samling texter som beter sig som en cancerdrabbad DNA-spiral.

Men eftersom att skriva är att leva och i vissa fall att överleva så fortsatte jag som om ingenting hade hänt. När behandlingen var över satt jag där med ett antal kapitel om livet i största allmänhet och livet ställt på sin spets. Jag har nu, efter bästa förmåga, flätat ihop de här två delarna. Precis som i en fläta finns det ställen där delarna möts medan andra partier tittar på varandra som om som aldrig har setts förut. Ungefär så tänker jag att det också är att vara människa, ständigt brottandes med den spretiga fråga som ekar genom tiderna vare sig du är med eller inte, nämligen: Vem är jag?

Och hur länge?

En del av den tid jag har fått mig till livs har jag ägnat åt att sätta samman de ord som fint förpackade nu dansar inför dig.

Får de lov?"

Radioprofilen Annika Lantz har skrivit en djupt humoristisk och allvarlig bok om att konsten att inse att man inte längre är ung och lovande, om livet i största allmänhet och om konsten att vara riktigt rädd.