Ninni Holmqvist – översättare

Sjätte fristående boken i Morgonstjärnan-serien.Joar Løyning är professor på institutionen för astrofysik vid universitetet i Oslo. Dagarna präglas av rutiner, han lever ett liv där allt har sin bestämda plats. När en ny stjärna visar sig på himlen är Joar en av få som anar vad det kan röra sig om, och för att få det hela bekräftat beger han sig ut på en resa som tar honom till en plats som inte finns på kartan.Jag var länge död är en roman om en värld i snabb förändring, där den vetenskapliga världsbilden urholkas inifrån och den mänskliga existensen behöver förstås på nya sätt.

”... en uppslukande läsning, till lika delar fascinerande och oroande.” /Joni Hyvönen, Aftonbladet

”Jag var länge död är en intensiv roman, laddad av energi och med en thrillerartad intrig. (...) ’Morgonstjärnans’ alla delar är som en litterär katedral av bibliska mått: en böckernas bok med ett nätverk av karaktärer, händelser och idéer om livet, döden, tiden och rummet.” /Ann-Sofi Ljung Svensson, Sydsvenskan

”Vad kommer att hända härnäst? Jag kan inte bärga mig.” /Jenny Högström, Göteborgs-Posten

Sjätte fristående boken i Morgonstjärnan-serien.Joar Løyning är professor på institutionen för astrofysik vid universitetet i Oslo. Dagarna präglas av rutiner, han lever ett liv där allt har sin bestämda plats. När en ny stjärna visar sig på himlen är Joar en av få som anar vad det kan röra sig om, och för att få det hela bekräftat beger han sig ut på en resa som tar honom till en plats som inte finns på kartan.Jag var länge död är en roman om en värld i snabb förändring, där den vetenskapliga världsbilden urholkas inifrån och den mänskliga existensen behöver förstås på nya sätt.

”... en uppslukande läsning, till lika delar fascinerande och oroande.” /Joni Hyvönen, Aftonbladet

”Jag var länge död är en intensiv roman, laddad av energi och med en thrillerartad intrig. (...) ’Morgonstjärnans’ alla delar är som en litterär katedral av bibliska mått: en böckernas bok med ett nätverk av karaktärer, händelser och idéer om livet, döden, tiden och rummet.” /Ann-Sofi Ljung Svensson, Sydsvenskan

”Vad kommer att hända härnäst? Jag kan inte bärga mig.” /Jenny Högström, Göteborgs-Posten

Med råge: Köpenhamnstrilogin räknas till våra moderna klassiker.

M-Magasin

Ditlevsens ibland hänsynslösa skildring av sig själv och människorna runt sig är svår att lägga ifrån sig. Den har en självklar plats i såväl en dansk som en nordisk litterär kanon.

Göteborgs-Posten

en förtrollande skildring av danskt vardagsliv och kvinnors livsvillkor under ockupationen.

Svenska Dagbladet (om Gift)

Köpenhamnstrilogin är ett samlingsverk som omfattar danska Tove Ditlevsens tre ”minnesböcker” Barndom, Ungdom och Gift. Här tecknas ett ovanligt flick- och kvinnoliv med all den humor, skärpa och svärta som gett Tove Ditlevsen en självklar plats i den danska litteraturkanon.

I Barndom och Ungdom möter vi den begåvade flicka som på tjugotalet växer upp i arbetarkvarteret Vesterbro i Köpenhamn. ”Jag var sju år när olyckan drabbade oss”, skriver Tove om när pappan förlorar sitt arbete. I takt med att hon upptäcker världen bortom mammas gata blir de små verserna hon skriver allt viktigare för henne. ”Barndomen är lång och smal som en kista, och man kan inte ta sig ur den på egen hand.”

I fortsättningen, Gift finns tre kärleksobjekt: männen, drogerna och skrivandet. Gift handlar om fyra äktenskap, det första med den 36 år äldre redaktören Viggo F, och om barnen hon föder. Men också om giftet i den spruta som till slut har huvudpersonen helt i sitt våld. Genom hela denna såriga, hudlösa, vansinnigt skickligt skrivna bok, löper förhållandet till skriften som passion och räddningsplanka.

Danska Tove Ditlevsen (1917-1976) var på sin tid vida läst och skandalomsusad för sina böcker som skärskådar kroppsliga och känslomässiga mänskliga erfarenheter med en blandning av slagfärdighet och skörhet.

Hon skrev det hon levde, och medierna älskade att skriva om henne. 1956 skriver Ditlevsen själv om symbiosen med offentligheten: ”… med tiden fick hon det avskyvärda något, som vi kallar ett namn, och så småningom förstod hon, att det namnet hade stulits ifrån henne …”

Tove Ditlevsens böcker återutges nu över hela världen som moderna klassiker.

Vi lever alla med föreställningar om andra människor: vilka de är, vad de vill, varför de handlar som de gör. Men hur stor del av en annan människa ser vi egentligen? Och hur mycket av det vi tror oss se och förstå har vi själva fyllt i? En brevvän som oväntat kommer på besök, ett möte som river upp gamla minnen, en stundande skilsmässa och en familjetragedi som inte är vad den först verkar vara. I denna ask möts fyra hyllade nordiska författare – Gun-Britt Sundström, Vigdis Hjorth, Tove Ditlevsen och Amanda Romare – i noveller som handlar om längtan, självbedrägeri och förväntningar. Och om vad som händer när våra föreställningar gång på gång ställs mot verkligheten. Asken innehåller fyra böcker: Tove Ditlevsen – Upprepning (översättning: Ninni Holmqvist) Amanda Romare – Maffia Gun-Britt Sundström – Oöversättliga Vigdis Hjorth – På seminarium (översättning: Jens Hjälte)

När Jens Stoltenberg 2014 tillträdde som generalsekreterare för Nato hade världen börjat att förändras. Det decennium som sedan följde kom att präglas av krig, diplomatiska kriser och beslut som hjälpte att forma vår gemensamma säkerhet.

Denna bok tar läsaren med bakom de stängda dörrarna och ger en ovanlig inblick i hur världens mäktigaste militärallians hanterar olika kriser. Stoltenberg berättar om ansträngningarna för att hålla ihop Nato, och berör centrala frågor som kriget i Ukraina, Natos tillbakadragande från Afghanistan, relationerna till Ryssland och Kina, och samarbetet med världsledare som Angela Merkel, Donald Trump och Volodmyr Zelensky.

Det här är inte en berättelse om splittring. Det är en berättelse om enighet och vänskap – och om varför Nato fortfarande har en roll att spela. I sina reflektioner över konflikter och dilemman, visar Stoltenberg hur öppenheten blir avgörande för sammanhållningen – och för att möta morgondagens utmaningar.

Vi har nu kommit till den sjätte delen i Solvej Balles storslagna romansvit om sju delar. Tara Selter är fortfarande fången i den 18 november – dagen som upprepar sig om och om igen. Hon har kommit till södra Italien där hon och en grupp människor samlas kring uråldriga skrifter som bevarats under askan från Vesuvius år 79 e.Kr. I enlighet med den epikureiska förmaningen om att "man ska sköta sin trädgård" börjar några odla grönsaker i övergivna växthus medan andra låter sig uppslukas av de förkolnade papyrusskrifternas gåtor. Allt i hopp om att finna en öppning, en utväg ur den dag som håller dem i sitt grepp.

Tara Selter har varit fast i den artonde november i 1892 dagar nu. Utan framgång har hon försökt hitta tillbaka till den vanliga tidslinjen. I denna fjärde del visar det sig att det inte bara är några få, utan tämligen många människor, som är fast i den artonde november.

Solvej Balle fortsätter sitt hisnande utforskande av vår plats på jorden: av minne, tid, historia, kärlek, ensamhet och frihet.

”Vigdis Hjort är en av Nordens stora samtidsskildrare”Dagens Nyheter

”rasande skickligt”Gefle Dagblad

”Vass och skoningslös samtidsroman om det privilegierade livet.”Borås Tidning

Lotte Bøk är en medelålders kvinna som är tillfreds med sitt liv. Hon trivs med sitt arbete på Konsthögskolan i Oslo och har ofta fått höra att hon är levande och engagerad i sin lärargärning. Det är konstens oerhörda förmåga att få oss att se världen på nya sätt, att ta ställning och agera annorlunda, som Lotte Bøk vill förmedla till sina studenter.

När sistaårsstudenten Tage Bast ber Lotte att medverka i hans konstprojekt tackar hon ja. Han vill undersöka förhållandet mellan liv och undervisning genom att filma några lärare, både i och utanför undervisningssituationen.

När Lotte tvingas in i rollen som den som blir betraktad uppstår snart en ny, främmande blick på hennes liv – men vems blick är det? Mötena med Tage förändrar henne, och genom honom ser hon sig själv utifrån och börjar tycka att hon framstår som uppblåst och deklamatorisk. Vad är det hon har försökt säga i alla år? Vem har hon blivit? Och vad betyder hennes så kallade engagemang?

Lärarinnans sång är ett psykologiskt drama om en kvinna som tvingas till självrannsakan. Hjorth avtäcker med stor precision vad som händer när slöjan dras av och en människa står inför sig själv, utan mask och kanske för första gången utan språk.

”en fantastisk författare”Tidningen Vi

”[…] Så inleds den modiga, lågintensiva och intellektuellt förföriska romanen Lärarinnans sång – och läsaren är redan helt fast”Västerbottens-kuriren

det här författarskapet måste vara ett av de bästa och mest originella i Norden just nu.

Therese Bohman, Expressen

stor glädje har fyllt mig under läsningen och jag avundas dem som har den framför sig.

Ingrid Elam, DN

Sällskapet samlar den enastående danska prosaisten Christina Hesselholdts fyra kortromaner om Camilla och hennes krets, utgivna mellan 2008 och 2014. Hela sviten rör sig kring samma persongalleri; Camilla och hennes make Charles, vännerna, de gamla föräldrarna. Läsaren möter dem i olika faser i livet, perspektivet skiftar och någon som haft en undanskymd roll blir plötsligt huvudperson.

Talet tillhör en mängd röster och monologerna som framförs är direkta, gåtfulla, lakoniska. Hesselholdt skriver om begär och konflikt i kärleksrelationen, om medelålders- och medelklassliv som till det yttre verkar välordnade men där ett existentiellt bråddjup finns strax under ytan. Det är litteratur som talar om det viktigaste, med svärta, humor, sorg och en stor generositet, och ett betydande författarskap att upptäcka.

Christina Hesselholdt (f. 1962) har utgivit femton prosaböcker sedan debuten 1991. Sällskapet kom 2015 i Danmark och blev en kritikersuccé. Den översätts nu till flera språk. För romanen Vivian (2016), om fotografen Vivian Maier, var Hesselholdt nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2017.

Formen är monologen (och vilken monolog sen! Slagfärdig! Berörande! Ekvilibristisk!) med skiftande jagberättare, oftast Camilla. Camillaböckerna kan ses som ett utforskande av det som på en gång är deras egen form och ett grundläggande mänskligt villkor: den inre monologen /…/ Det är ingenting mindre än en kärlekshandling.

POLITIKEN

Jag är övertygad om att den här boken kommer att förändra den danska litteraturen.

INFORMATION

Christina Hesselholdt skriver med en förunderlig lätthet, väl tillvaratagen i Ninni Holmqvists fina översättning, där orden dansar fram över solbelysta höjder och mörka djup. Det är en ren glädje att följa figurernas tankesprång, så sprittande eleganta och fulla av humor att allvaret drabbar först efter hand. För noga läst är detta en serie berättelser om sorg, om att vilja älska men inte kunna nå in i varandra, om längtan, om ensamhet, förlust och död.

DN

Ni vet när man träffar en ny person som inte liknar någon annan man känt, och som därför gör en fascinerad, på gränsen till förälskad? Så känns det att läsa danska Christina Hesselholdts Sällskapet

Expressen

VINNARE AV NORDISKA RÅDETS LITTERATURPRIS 2022

”…när du slår ihop boken för sista gången har du blivit – ja, kanske inte en annan, men heller inte längre exakt densamma som när du läste bokens första mening. Det finns ett annat uttryck för det: stor litteratur.”

Jonas Eklöf, Vi Läser

”Jag kan inte minnas när jag senast läste något som grep mig så, som både är spännande som en thriller och öppnar för inre, existentiella bråddjup.”

Oline Stig, Sydsvenskan

Tara Selter bor i Clairon-sous-Bois i norra Frankrike med sin man Thomas. De handlar med antikvariska böcker. Den 17 november åker hon till en antikmässa, tar in på hotell, köper böcker och besöker några vänner. Där bränner hon sig på handen. Nästa morgon upptäcker hon att tidningarna i hotellmatsalen fortfarande har gårdagens datum och att samma saker händer som dagen före. Böckerna hon köpte är borta och hon går för att köpa dem igen. Sedan reser hon hem. Thomas undrar varför hon kommer redan och Tara förstår att hon är den enda som upplever den 18 november. Hela världen står still, vädret är detsamma, alla gör exakt samma sak dag efter dag. Men för Tara fortsätter tiden att gå. Såret på hennes hand läker och hennes hår växer. Varje dag förklarar hon för Thomas vad som händer och varje dag tror han henne. Till slut tröttnar hon och flyttar in i gästrummet. Thomas saknar henne inte eftersom han tror att hon ska komma hem nästa dag. Tara inleder olika strategier för att stå ut. Hon skriver och promenerar, hon köper en stjärnkikare och gör sig vän med himlavalvet, hon sätter ett streck i dagboken för varje dag som passerar och när 18 november närmar sig på nytt reser hon till samma mässa och tar in på samma hotell.

"Om uträkning av omfång" är en hisnande utforskning av vår plats på jorden: av minne, tid, historia, kärlek, ensamhet och frihet.

”Det är Solvej Balles stora bedrift, att hon får mig att vilja fortsätta flyta med framåt.

Trots att tiden står stilla.”

Anna Tullberg, SR Kulturnytt

Tara Selter är fast i den artonde november, i en dag som upprepar sig. Hon har varit fast i tiden i 4541 dagar nu. Tara har besökt sin man Thomas i Clairon-sous-Bois, medan hennes vänner, som även de är fast i den artonde november, har övergivit huset i Bremen där de har bott. Huset har blivit för litet och maten och veden är på väg att ta slut, istället beger de sig mot Val Benoît, ett övergivet universitetsområde i utkanten av Liège.

Solvej Balle fortsätter sitt hisnande utforskande av vår plats på jorden: av minne, tid, historia, kärlek, ensamhet och frihet.

Tara Selter är fortfarande fast i den artonde november. Utan framgång har hon försökt hitta tillbaka till den vanliga tidslinjen. Hon har prövat att skapa årstider genom att resa norrut för att hitta vintern och söderut för att hitta solsken och sommar. Nu upptäcker hon att hon inte är den enda som är instängd i den artonde november.

Solvej Balle fortsätter sitt hisnande utforskande av vår plats på jorden: av minne, tid, historia, kärlek, ensamhet och frihet.

VINNARE AV NORDISKA RÅDETS LITTERATURPRIS 2022

Tara Selter, som fortfarande är fast i den artonde november, och har varit det i 368 dagar, beger sig hemifrån för att få tiden att börja gå och årstiderna att växla. Uttröttad reser hon hem till sina föräldrar och övertalar dem att fira en tidig jul. Hon ger sin mamma ett löfte om att hitta en väg och att lyssna sig fram.

Solvej Balle fortsätter sitt hisnande utforskande av vår plats på jorden: av minne, tid, historia, kärlek, ensamhet och frihet.

Hon går under smeknamnet Professorn, Gunn Haven, i det landsbygdsområde dit hon flyttat för att ägna sig åt sitt forskningsprojekt om gammastrålning och universums födelse. Här föreställer sig Gunn att hon kan få vara i fred med sina stjärnor, sina rutiner och krukväxten Mike. Hon vandrar i landskapet och väntar på livstecken från avlägsna galaxer – och från den pojke hon ska försöka lotsa in i vuxenlivet på andra sidan jordklotet.

Men det visar sig vara svårt att hålla blicken riktad mot evigheten, för även här ute finns lokala figurer som inte alltid respekterar gränser, och Gunn tvingas förhålla sig till ett socialt universum lika komplext och oberäkneligt som det kosmiska.

Rymd handlar om att sträcka sig över orimliga vidder. I kosmos, men också över avstånden människor emellan – de levande såväl som de döda. Om att känna sig hemma i den kalla världsrymden, men främmande på de flesta andra platser.

"Den danska författaren Dorthe Nors har en särskild syn på världen, lakonisk ömsint, vass och varm – hon är nästan alltid lite rolig, även när hon skriver om det som gör ondast. (...) Rymd är en roman om att försöka skapa en plats att finnas på och stå ut med att det måste ske i samspel med andra, men också om det absoluta värdet i själva sökandet efter kunskap, om människans existens som en utsträckt arm mot det oändliga. Vackert och knöligt och rörande." ETC

"Denna stillsamt berättade historia är totalt uppslukande och Nors fängslande språk – enkelt men kryddat med bland annat en hel del överraskande bisatser – gör den smått omöjlig att lägga ifrån sig. Helhetsbetyg: 5 (av 5)." BTJ

"Dorthe Nors skildrar med precision och humor avstånden mellan människor och längtan efter sammanhang. En eftertänksam roman om ensamhet, kosmiska perspektiv och försöket att hitta hem – både i universum och i livet." Countrysmart

"Det finns en fin berättelse om ensamhet, gemenskap och föräldraskap här, en berättelse som dessutom tjänar på ett rågat mått finurlighet och humor" Svenska Dagbladet

"Den kvinnodominerade ensemblen ute på landet för tankarna till regissören Kelly Reichardts filmer och till Alice Munros noveller. Ninni Holmqvists utmärkta översättning gör det dessutom tydligt att Nors är en mycket noggrann prosaist." Dagens Nyheter

"Den här historien är betydelsefull. Särskilt för den som undrar över sitt eget öde och meningen med livet. (...) Mycket tänkvärt, klarsynt, medmänskligt." Ölandsbladet

"Rymd skulle kunna bli en klassiker i paritet med Camus Pesten eller Lagerkvists Dvärgen – trots sitt högre sidantal är också denna bok ett skarpt riktat nedslag i en avgränsad situation som kastar ljus över eviga mänskliga tillstånd och frågor." Göteborgs-Posten

"Underfundigt, eftertänksamt, rymligt om rymd! 5 av 5" Femina

Nioårige Benjamin är yngst av fyra oskiljaktiga bröder som växer upp i 1990-talets Nigeria. När deras stränge far lämnar hemmet för en tid utnyttjar bröderna sin nyvunna frihet till att fiska vid floden, en gång ren och livskraftig, numera en nedsmutsad, förbjuden plats. På denna förbjudna plats får de höra en fruktansvärd spådom om hur en av bröderna kommer att dö, en förutsägelse som får misstron att börja växa mellan dem och sätter igång ett katastrofalt händelseförlopp.

Genom att väva samman mytiska inslag med modernt berättande gestaltar Obioma ett samhälle som står mittemellan tradition och modernitet. Fiskarmännen är en roman om skuld, syskonlojalitet och om trons kraft. Genom skildringen av en familjs öde framträder också berättelsen om Nigeria, och om en betydelsefull tid i landets komplexa historia.

Chigozie Obioma har för sin sensationella debut hyllats av kritiker världen över och kallats en självklar arvtagare till Chinua Achebe.

"Det bästa jag läst på väldigt, väldigt länge!" Yukiko Duke, Gomorron Sverige

"Det här är en djupsinnig, glödande, märkvärdig bok, som kommer att sätta sig i sinnet på den som läser. Det skulle förvåna mig om den inte blir en modern klassiker." Maria Schottenius, DN

”Såhär skriver man stora kärleksromaner.” Berglingske

"Kvinna sedd bakifrån är en psykologisk roman av ett slag som inte är så vanlig nu för tiden... en underbar roman om konstnärsskap, kärlek och äktenskap." DN

Ida Ilsted och Vilhelm Hammershøi träffas när Idas bror Peter tar med sig konstnärsvännen hem på sommarlov. När Vilhelm friar innan sommaren är över undrar många vad han ser i den unga Ida, särskilt parets mödrar. Idas mor är psykiskt labil och verkar inte tro att någon skulle vilja ha dottern, och Vilhelms mor är överhuvudtaget emot att hennes begåvade son ska gifta sig. Men bröllop blir det och paret beger sig till Paris, Italien och London för att leta motiv. Däremellan bor de på olika adresser i Danmark. Resorna till trots utvecklas Vilhelm alltmer till den interiör- och porträttmålare han kommer att bli känd som. I synnerhet målar han Ida.

Ansiktena utgavs 1968 och handlar om en fyrtioårig kvinnas psykiska sammanbrott, i ett hem och en familjekonstellation som tycks lika otäck och hotfull som någonsin världen utanför – den som nu står i brand.

Mot slutet av sitt författarskap arbetade Ditlevsen med ett litterärt alter ego, Lise Mundus. När vi möter Lise är hon medelålders och lever ett till synes bra liv med mannen hon älskar och sina barn. De har en hemhjälp, Gitte, och Lise har råd och tid att skriva. Men familjemaskineriet fungerar inte. Att hennes make ligger med hemhjälpen är en sak; att Lise anar att han också har en sexuell relation med hennes 17-åriga dotter är något helt annat. Det här är berättelsen om en människas resa in i ett mörker där hon helt tappar kontakten med verkligheten – samtidigt som romanen på ett subtilt sätt hela tiden frågar vad som är friskt och sjukt, och vad ett psyke egentligen är.

Ansiktena är ett mästarprov i gestaltning. Det är Ditlevsens mörkaste roman som präglas av en otäck stämning där det inte går att nå fast mark och allting glider. För första gången i svensk översättning av Ninni Holmqvist.

Danska Tove Ditlevsen (1917-1976) debuterade 1939 och skrev romaner, noveller, lyrik och minnesböcker. De senaste åren har Ditlevsen fått många nya läsare, inte minst genom Köpenhamnstrilogin där den älskade romanen Gift ingår.

Helle Helle sätter verkligheten och vardagen på spel. Hon slog igenom med Rödby-Puttgarden. I Hus och hem möter vi unga människor, några har familj, andra ännu inte. Allt utspelar sig i en småstad.

Huvudpersonerna Anne och Anders försöker skaffa barn. De flyttar till ett hus i ett samhälle söder om Köpenhamn, längs kusten. Det är där Anne har växt upp. Nu är hon tillbaka och Anders börjar pendlar till sit arbete i Köpenhamn. För att Anne ska kunna gå vidare i livet måste hon återvända till denna hembygd, till ungdomens vänner Charlotte och Anita, till minnet av föräldrarna och alla andra, till allt det som varit.

Recensioner:

"Hus och hem är inget mindrre än ett mästerverk i konsten att berätta allt utan att säga ett ord för mycdket." Anne Ralf Hållbus, Fönstret

"Ingen förenar som hon realism och minimalism. Varje författarutbildning med psykologi och språklig sparsamhet på schemat hade kunnat anställa henne som gästprofessor. ... Detta är de subtila åtbördernas roman. En prosakonst i klass med Marcel Prousts, mot en doftfond av fläskstek, svett och öl. ... Hon är ett fenomen, eller snarare unikum." Jan Karlsson, Sundsvalls Tidning

"Tillståndet hos hennes romankaraktärer läses mellan raderna. Vardagens banaliteter blir rafflande dramatiska. Få kan som Helle Helle måla grådasket med sådan färgrik palett. Det novellistiska anslaget borgar för en bred läsekrets. En bok att läsa på spårvagnen eller lunchrasten." Catrin Villaume Fägerstrand, Norrköpings Tidningar

Det tas upp jämförelser med Marcel Proust, när recensionerna av Hus och hem börjar komma, men först P1:s Kulturnytt: "Helle Helle. Extremt behaglig att läsa. Avstressande och intelligent. Inga onödiga ord, ingen övertydlighet, och en intrig som även den mest pressade kan komma ihåg. Det handlar om mat, hus och kärlek - med hur mycket undertext som helst.

Och Marie Lundström i radions P1 igen: "Helle Helle låter oss färdas ner i vår egen svala källare, ner till våra egna besvikelser och vår egen lyckoskräck. Författaren bygger trappan, men stegen tar vi själva."

VINNARE AV NORDISKA RÅDETS LITTERATURPRIS 2022

”…när du slår ihop boken för sista gången har du blivit – ja, kanske inte en annan, men heller inte längre exakt densamma som när du läste bokens första mening. Det finns ett annat uttryck för det: stor litteratur.”

Jonas Eklöf, Vi Läser

”Jag kan inte minnas när jag senast läste något som grep mig så, som både är spännande som en thriller och öppnar för inre, existentiella bråddjup.”

Oline Stig, Sydsvenskan

Tara Selter bor i Clairon-sous-Bois i norra Frankrike med sin man Thomas. De handlar med antikvariska böcker. Den 17 november åker hon till en antikmässa, tar in på hotell, köper böcker och besöker några vänner. Där bränner hon sig på handen. Nästa morgon upptäcker hon att tidningarna i hotellmatsalen fortfarande har gårdagens datum och att samma saker händer som dagen före. Böckerna hon köpte är borta och hon går för att köpa dem igen. Sedan reser hon hem. Thomas undrar varför hon kommer redan och Tara förstår att hon är den enda som upplever den 18 november. Hela världen står still, vädret är detsamma, alla gör exakt samma sak dag efter dag. Men för Tara fortsätter tiden att gå. Såret på hennes hand läker och hennes hår växer. Varje dag förklarar hon för Thomas vad som händer och varje dag tror han henne. Till slut tröttnar hon och flyttar in i gästrummet. Thomas saknar henne inte eftersom han tror att hon ska komma hem nästa dag. Tara inleder olika strategier för att stå ut. Hon skriver och promenerar, hon köper en stjärnkikare och gör sig vän med himlavalvet, hon sätter ett streck i dagboken för varje dag som passerar och när 18 november närmar sig på nytt reser hon till samma mässa och tar in på samma hotell.

"Om uträkning av omfång" är en hisnande utforskning av vår plats på jorden: av minne, tid, historia, kärlek, ensamhet och frihet.

Vi har nu kommit till den sjätte delen i Solvej Balles storslagna romansvit om sju delar. Tara Selter är fortfarande fången i den 18 november – dagen som upprepar sig om och om igen. Hon har kommit till södra Italien där hon och en grupp människor samlas kring uråldriga skrifter som bevarats under askan från Vesuvius år 79 e.Kr. I enlighet med den epikureiska förmaningen om att "man ska sköta sin trädgård" börjar några odla grönsaker i övergivna växthus medan andra låter sig uppslukas av de förkolnade papyrusskrifternas gåtor. Allt i hopp om att finna en öppning, en utväg ur den dag som håller dem i sitt grepp.

Helle Helle fick mycket uppmärksamhet när hennes roman Rödby-Puttgarden ut på svenska. I Danmark är hon en etablerad författare ur den yngre generationen, med rykte om sig att skriva en tät prosa. Här hennes andra roman på svenska, Föreställningen om ett okomplicerat liv med en man.

Så här säger Helle Helle själv i en intervju i Tidningen VI, december 2007: "Men det får gärna bullra och braka under ytan. Som ett hemingwayskt isberg ... Det händer inget, men handlar om allt."

Susanne bor tillsammans med sin man Kim i en lägenhet. Medan Susanne går till jobbet på sjukhuset för att städa, laga och servera mat, sitter Kim hemma och skriver på en roman. Först trivs hon på jobbet, sedan säger hon upp sig och börjar städa svart hemma i olika fina våningar. Sent på hösten ber Susannes före detta arbetskamrat Ester att få flytta in hos dem - tillfälligt. Hon är höggravid, efter tre missfall, och står just nu inte ut hemma hos sin man. När Susanne går iväg och städar, stannar Ester hemma och vilar sig, och Kim försöker få inspiration att fortsätta skriva på romanen. 

Det finns tre saker som Susanne brukar fantisera om, utan att säga det till någon, och som alltid ger henne tröst. Det första är fantasier om ett okomplicerat liv med en man. Eller som det står i romanen: "Det ena var tanken på ett liv med en man hon en gång hade känt. Det var ett okomplicerat och konkret liv. De skulle ha ägnat sin tid åt beröringar, utflykter och shopping. De skulle ha gått till jobbet och haft barn. Det skulle inte ha varit ett brott att fantisera om familjefester eller en ny lampa över matbordet. De skulle ha haft vänner som kom på besök varje helg ...". Det andra Susanne, i all tysthet, brukar fundera kring är att hon skriver Kims nekrolog och sedan håller ett storslaget tal på hans begravning. Det tredje som Susanne emellanåt föreställer sig som tröst, är lägenhetens inredning - om hon hade bott där ensam.

Recensioner:

"Här lyser det stillsamt om en kvinna och en man och ännu en kvinna, mitt i och ovanpå och under drömmar, jobb, romanförfattande, graviditet, tystnad och tröst." Månadstidningen M

"Helle Helle har god hand med sina huvudpersoner och en fenomenal förmåga att antyda just så mycket om dem att vi kan lära känna dem. Intelligent, vasst och bitvis också roligt, trots den sorgsna undertonen." Gunilla Szemenkár, Btj

"Sällan läser man en så ytligt sett händelselös roman som bär på så mycket inbunden ledsnad och oformulerad ilska, sorg, smärta." Jan Karlsson, Kristianstadsbladet

"Helle Helle är en mästare i grått, och hon, liksom översättaren Ninni Holmqvist i sin tur, är obarmhärtigt skicklig på att med små medel mejsla fram sammanbiten, knappt medvetandegjord, besvikelse." Ingrid P Bosseldal, Göteborgs-Posten

Expressens Bokblogg, med Lisa Jannerling: "Det första jag gillar med danska Helle Helles Föreställningen om ett okomplicerat liv med en man är så klart titeln. Den stillsamma humorn är en så skön kontrast till berättelsens grå vardagsrealism. För det är det Helle Helle skriver: enkla historier om hårt arbetande kvinnor som sliter med tråkiga relationer, tråkiga jobb och tråkigt hushållsarbete. Men bli inte avskräckt! - det är allt annat än trist: dialogen är fantastisk och mitt i den där grå vardagen finns ändå en hel del grejer att fnissa lite tyst åt ... Jag ska genast kasta mig över nästa Helle Helle-bok." 

”Om att vara kvinna i alla stadier och leva under det manliga våldet men samtidigt äga det och återhämta sig helt av egen makt. Jag blev nästan berusad av återkomsten till självets äkta kärna i den här romanen. Ville fira, skratta, festa!” Elin Cullhed

VINNARE AV DANMARK RADIOS STORA ROMANPRIS

I en lägenhet i Köpenhamn bor en 57-årig kvinna. Hennes barn har flyttat hemifrån och hon bor ensam, ibland sover hon under soffbordet. Efter en traumatisk upplevelse lider hon av PTSD. Hon tar sig genom vardagen med hjälp av sina fyra väninnor och en gång i veckan tar hon bussen till PTSD-mannen som ska hjälpa henne att närma sig det som hänt.

"Övningar i mörker" är en både vardaglig och poetisk roman om kvinnoliv. Det är en berättelse om vänskap och våld och om att fullfölja en cirkel av kärlek, maktlöshet och trots, för att slutligen säga sin sanning högt. Om att komma till rätta med sin historia - på sina egna villkor.

Blicken, pilen, filen är en utsökt liten roman, som känns större än de flesta och som bränner lite i hjärtat. Elin Cullhed, Upsala Nya Tidning

"en underbar läsupplevelse" Sune Johannesson, Kristianstadsbladet

Dorthe Nors skriver sparsmakat men samtidigt drabbande och dråpligt, finner orden som fångar detaljerna, situationerna, relationerna med ibland en hisnande tvist, ibland med en socialrealistisk träffsäkerhet. Jenny Aschenbrenner, Kulturnytt P1

"... får ... det lilla livets stora frågor att träda fram i skarp relief. 'Blicken, pilen, filen' är en ödmjuk och lustig liten bok där betydligt mer lurar under ytan än vad första anblicken låter påskina." Amanda Svensson, Sydsvenskan

"späckat med till synes enkla rader som fångar in så mycket av livet" Lina Kalmteg, Svenska Dagbladet

"använder snillrikt miljöer & något så banalt som att kunna köra bil för att gestalta det pinsamma i att vara en vuxen som inte rett ut riktningen i livet. Drastisk & rolig utan att vara tramsig."ÅM Hellman

SONJA KAN INTE växla. Hon är äldre än alla andra på bilskolan och det är högst oklart om hon överhuvudtaget kan lära sig köra bil. Körläraren Jytte har så mycket på hjärtat att hon helt enkelt inte har tid att lära Sonja att växla det blir enklare om hon bara sköter det åt henne.

Sonja bor ensam i Köpenhamn och översätter svenska kriminalromaner, men hennes eget liv är tämligen ospännande. Dessutom lider hon av yrsel om hon rör för mycket på huvudet börjar världen att gunga. Sonjas syster tycks aldrig ha tid att svara i telefon och nu är det som om tillvaron kantrar alltmer. Men Sonja är en fighter, det har hon i alla fall alltid blivit itutad. Till slut tar hon mod till sig och ber att få byta bilskollärare.

Ska det vara så förbannat svårt att lära sig köra bil! Blicken, pilen, filen är en tragikomisk och öm skildring av en kvinna som försöker hitta dragläget i sitt eget liv. Dorthe Nors skriver med humor, svärta och en skarp blick för det absurda i tillvaron.

OM KANTSLAG: »Dorthe Nors röst är öm och brutal och berättar på ett nytt sätt om en välbekant plats i närheten av sammanbrottet.« KAROLINA RAMQVIST

VINNARE AV NORDISKA RÅDETS LITTERATURPRIS 2022

Tara Selter, som fortfarande är fast i den artonde november, och har varit det i 368 dagar, beger sig hemifrån för att få tiden att börja gå och årstiderna att växla. Uttröttad reser hon hem till sina föräldrar och övertalar dem att fira en tidig jul. Hon ger sin mamma ett löfte om att hitta en väg och att lyssna sig fram.

Solvej Balle fortsätter sitt hisnande utforskande av vår plats på jorden: av minne, tid, historia, kärlek, ensamhet och frihet.

”Det är Solvej Balles stora bedrift, att hon får mig att vilja fortsätta flyta med framåt.

Trots att tiden står stilla.”

Anna Tullberg, SR Kulturnytt

Tara Selter är fast i den artonde november, i en dag som upprepar sig. Hon har varit fast i tiden i 4541 dagar nu. Tara har besökt sin man Thomas i Clairon-sous-Bois, medan hennes vänner, som även de är fast i den artonde november, har övergivit huset i Bremen där de har bott. Huset har blivit för litet och maten och veden är på väg att ta slut, istället beger de sig mot Val Benoît, ett övergivet universitetsområde i utkanten av Liège.

Solvej Balle fortsätter sitt hisnande utforskande av vår plats på jorden: av minne, tid, historia, kärlek, ensamhet och frihet.

I ett år reser den danska författaren Dorthe Nors längs Nordsjökusten - från Skagen vid Jyllands norra spets till öarna i Vadehavet. Hon möter människorna som bor där, tar del av platsernas historia samtidigt som hon reflekterar över sin egen bakgrund, sina förfäders band till området och sitt beslut att lämna Köpenhamn. 

I fjorton essäer berättar Nors bland annat om miljöaktivisten som motsatte sig i en kemisk fabrik på 1950-talet, de lugna fiskebyarna kända av surfare på 70-talet som Cold Hawaii - om tillfällen där naturen hävdar sin makt över mänskliga försök att kontrollera den. 

Dorthe Nors djupa personliga engagemang i detta unika landskap lyfter berättelsen till något universellt som berör oss alla och som ytterst handlar om civilisation, tillhörighet och förändring.

"En behaglig läsupplevelse", Kristina Lindquist, DN

"Det är en mycket vacker bok i stålgrått, sand och guld. Prosan är också påfallande behaglig. Nors har en förkärlek för dramatiska formuleringar ( varje gång jag ser [vågorna] påminns jag om kärleken ) men övergödslar inte. En alltigenom njutbar bok (man vill fara dit!)" Andrea Lundgren, GP

" ...fullkomligt ljuvlig läsning och jag drabbades av en stark lust att resa till Jyllands västkust.[...] Härlig läsning som rekommenderas till alla!" Anna Johansson, ochdagarnagar.se 

"En linje i världen är hennes [Nors] första fackbok, en samling essäer och/eller natur- och kulturhistoriska betraktelser förtjänstfullt översatta till svenska av Ninni Holmqvist. Den "linje" som nämns i boktiteln är Nordsjökusten, från Skagen i norr till de holländska Vadeöarna i söder. Betraktelserna är kunskapstäta, välskrivna och personliga. (...) Det är en glädje att lära känna denna kust i sällskap med Dorthe Nors." BTJ, Bo Gentili

"Närheten till människorna och kustlinjen tar sig många uttryck. Den ömsesidigt visade omsorgen mellan föräldrarna och henne är fin läsning. Jag tycker om texternas blandning av trivsamhet och vässad analys - att Nors inte nödvändigtvis vill stryka alla medhårs. Volymen i sig är vacker både utanpå och inuti." Dagens bok, Lena Nöjd

"Att figurerna därtill ständigt leker med litterära klassiker bidrar till att göra Christina Hesselholdts författarskap till ett av vår tids mest oumbärliga. Hon påminner oss nämligen om att skönlitterära verk alltid för en dialog med sina föregångare."Östgöta correspondenten

"Språkets dansande, drastiska precision håller skärpan. Prosaiskt liv frammejslat med poetisk nerv" Expressen

"Sopa ihop löv mot vinden är en vemodig, varm, stundom mörkt humoristisk och ytterst insiktsfull roman med döden och sorgen som huvudtema."Norrbottens-Kuriren

Sällskapet samlade alla fyra romaner om Camilla och hennes krets i en volym. Persongalleriet omfattar sex personer som är vänner, makar eller exmakar. De heter Camilla och Charles, Edward, Alma, Kristian och Alwilda.

När vi möter dem igen i denna fristående fortsättning är det sent på jorden. Djuren lider och hur ska man förhålla sig till deras smärta: förneka eller ta in? Camillas pappa finns inte mer. Innan han dog ordnade han en utställning med 26 föremål som skulle berätta vem han var. Camilla, nu medelålders med ett eget barn, lägger fortfarande pussel.

I rösterna som flätas kring varandra träder livsvalen, fixeringarna, sorgerna och stämningarna fram. I flödet av tal som är ömsom roligt, oroande, drabbande finns det som aldrig går att nå fram till eller säga, det som glider oss ur händerna men ändå utgör förutsättningarna för våra liv.

"Det som är romanens stora behållning är å andra sidan just de jagen, och samspelet mellan dem, hur deras särpräglade röster och personligheter och liv flätas in i varandra. Att läsa Sopa ihop löv mot vinden är som att hitta en genväg till visdom, så klarsynt gestaltas livets gång."Dagens Nyheter

"Med hjälp av enkla litterära och språkliga medel vänder hon upp och ner på allt man är van vid att en roman ska vara, och ur det uppstår något helt nytt. Det är ofta melankoliskt, stundtals humoristiskt och väldigt ofta vardagligt vidunderligt."Borås tidning

"Inte heller detta brännande ämne blir tungt eller svårt att läsa om. Ytligt är det inte heller, däremot får jag ofta skratta. Ända till slutet ankrar Hesselholdts roman i en sorgset dråplig vardag som många kan känna igen."Helsingborgs dagblad"Språket är vidunderligt vackert, vemodigt men stundtals också befriande humoristiskt. Översättningen är lyhörd och känslig. En gripande läsupplevelse. Sopa ihop löv mot vinden är en fristående fortsättning på fyra kortromaner som finns samlade i boken Sällskapet."BTJ

Sagt om Sällskapet:”Det här författarskapet måste vara ett av de bästa och mest originella i Norden just nu.” Therese Bohman, Expressen

"Peter Høeg får barndomen att lysa" DNSimon sväljer tvåhundra tabletter, dricker två flaskor vin och kör iväg med bilen. När barndomsvännen Peter senare kommer till sjukhuset tycker han att Simon på ett märkligt sätt ser likadan ut som när de kände varandra. Han liknar ett barn. Peter ser till att Simon får en specialistbehandling där man hittat ett sätt att på teknisk väg gå in i andra människors medvetande och uppleva exakt vad de har upplevt. Det visar sig att institutet drivs av ytterligare en barndomsvän, Lisa Skae;rsgaard, vars båda föräldrar omkom i en olycka när hon var liten.Tiden på institutet blir en möjlighet för Peter att åter lära känna både Simon och Lisa. Kanske finns det ett sätt där traumatiska händelser blir en väg till att komma nära en annan människa - så pass nära att alla gränser suddas ut och konsekvenserna blir vittomfattande.Peter Høeg har sedan sin debut som författare 1989 mutat in ett alldeles eget rum i den samtida nordiska litteraturen där han blandar naturvetenskap, spänningselement och skarpa personporträtt."Genom dina ögon /ställer/ intressanta, etiska frågor och pekar på en ny, spännande riktning i ett helt eget författarskap" SvD