h:ström - Text & Kultur AB – förlag

I Sverige dödas ungefär 1,3 miljoner vilda djur årligen i jakt. En betydande del av dessa tillvaratas inte. Om jakten inte längre är nödvändig för den moderna människans överlevnad – för vems skull bedrivs den? Och vad säger det egentligen om vår inställning till vilda djur?

Under 2023–2025 har miljödebattören Misha Istratov följt svensk viltförvaltning på nära håll och samlat unika vittnesmål. Här får forskare, politiker, djurvärnare och jägare själva komma till tals och berätta om sin syn på jakten – en värld präglad av tystnad, hot, korruption och trakasserier, där prejade bilar, punkterade däck och slaktrester i brevlådor är vardag.

Jägarnas rike är en exposé över svensk jaktpolitiks mörka sidor, där ekologiska och samhälleliga konsekvenser får stå tillbaka för tradition, lojaliteter och lobbyism. Med nedslag i jägarens psykologi, vapenlagar, djurbeteende och de slingriga politiska beslutsvägarna, leder Istratov oss genom ett landskap myndigheter och delar av jägarkåren.

Misha Istratov (född 1981) är författare, miljödebattör och vd inom näringslivet. Han skriver återkommande om hållbarhet och natur i svenska och internationella sammanhang, med särskilt intresse för makt, ansvar och hur naturen definieras i lag och praktik. Som ordförande för insamlingsstiftelsen Artkrisen samordnar han bevarandeprojekt för rödlistade arter. 

Läs mer på https://jagarnasrike.se

"Jägarnas rike är nämligen en storskalig granskning av Sveriges jaktintresse [...]. Omfångsrik, men samtidigt väldigt koncis. Med en lång rad intervjuer med forskare, politiker, jägare, boende i rovdjursrevir och de som värnar om våra rovdjur sammanfattar han läget i delar av Jaktsverige väldigt väl. Han backar upp samtalen med statistik, undersökningar, studier och rapporter och presenterar fakta med ständiga källhänvisningar (sammanlagt 37 sidor är källhänvisningar). Det skapar en genomgripande trovärdighet." - Natursidan, Erik Hansson.

"I inte mindre än 56 kapitel som är lättlästa, välformulerade, balanserade och framför allt informativa ges inblickar i den jakt som pågår årligen i hela landet." - Arne Ohlsson, Tidskriften Anser

Mot fyren är en av Virginia Woolfs mest lästa och älskade böcker och betraktas idag som en modernistisk klassiker. Här presenteras den i efterlängtad nyöversättning av Margareta Backgård, och med ett efterord av Annelie Bränström-Öhman, professor i litteraturvetenskap och genusvetenskap.

Familjen Ramsay med gäster tillbringar sommaren på Isle of Skye på Skottlands västkust. Yngste sonen James drömmer om att få följa med till en fyr som hägrar i fjärran, men utflykten blir inte av. 

I Virginia Woolfs Mot fyren bildar vardagliga intryck och t­riviala händelser den enkla handlingens yttre ram men inom den byggs en hel värld av tankar, minnen och relationer. Perspektivet skiftar och personernas tankeflöden bryts mot varandra, spänningar och motsättningar blottläggs. Med känslighet, värme och lätt ironi skildrar Woolf mäns och kvinnors relationer under tidigt nittonhundratal, före och efter det världskrig som skakar om tillvaron. Könsroller och föräldraskap, såväl som skapandets villkor och varats förtätade ögonblick ryms i ett fängslande poetiskt drama. 

"Nu har den kommit i ny svensk översättning av Margareta Backgård. Först är jag misstänksam. Denna roman har blivit en del av mitt eget liv, Woolfs metaforer är så klassiska och hennes språk ibland lika klurigt som Prousts. Men Backgårds översättning är klar som vatten. Åter slås jag av nerven i Virginia Woolfs text, som aldrig bjuder på något som liknar en berättelse men ändå, snart hundra år efter att den skrivits, raserar gränserna mellan yta och djup." - Ingela Lind, DN

"Denna välkomna nyöversättning av Margareta Backgård, den andra någonsin på svenska (den första gjordes 1953), fångar lyhört både rytm och ton hos originaltexten. I ett välskrivet efterord ges ett kortfattat porträtt av författaren samt en närmare inblick i romanen och dess betydelse för både dåtida och nutida läsare." - Marianne Berglund, BTJ

"Virginia Woolfs språk är berömt för sin skönhet. Långa partier har poesins suggestiva kraft. Hennes syntax är ofta komplicerad och ordförrådet stort. Det säger sig självt att det är svårt att översätta. Samtidigt är hennes romaner till exempel på grund av de sömlösa övergångarna mellan olika tidsplan svåra att läsa i original om man inte har mycket goda språkkunskaper. Den nya svenska tolkningen av Margareta Backgård löper smidigt och gör den sällsamma, ofta drömska stämningen i Mot fyren god rättvisa." - Hufvudstadsbladet 

Världen som vilja och föreställning är Arthur Schopenhauers stora, filosofiska livsverk. Hans filosofi erbjuder en världsåskådning, ett sätt att betrakta tillvaron i dess helhet, utifrån en metafysisk grund. Hos honom kombineras västerländsk filosofi med österländsk mysticism. Världen är, för Schopenhauer, vilja och strid, förnuftet bara ett parasitärt bihang till en irrationell och instinktmässigt framvällande vilja. Lidandet är ofrånkomligt, men självförnekelse, estetisk kontemplation och medlidande kan erbjuda lindring.

En lång rad filosofer och tänkare däribland Nietzsche, Freud, Wittgenstein och Cioran har tagit starkt intryck av Schopenhauers tänkande. Samtidigt har hans verk i hög grad beundrats av och influerat konstnärer och diktare som Richard Wagner och Thomas Mann, liksom efterföljare som Michel Houellebecq.

Även om Schopenhauer mer än någon annan kommit att representera den filosofiska pessimismen, är mycket av hans filosofi ägnad åt levnadskonst, åt hur lidande kan övervinnas.

Den föreliggande utgåvan återger Efraim Skölds översättning från 1916, moderniserad och redaktionellt granskad och bearbetad. Karl Karlander, universitetslektor i filosofi vid Stockholms universitet, har försett boken med ett nyskrivet förord.

Ett samhälles intellektuella bör rimligen vara dess moraliska samvete: de som granskar makten, ifrågasätter normer och ger röst åt dem som annars inte blir hörda. Men hos många av våra mest framstående författare, tänkare och kulturskribenter finns en blind fläck.

Köttet.

Inför djuren byter de hållning. Genom sina matvanor förvandlas dessa lärda rättighets- och jämlikhetskämpar till traditionalister, till försvarare av något mer än bara kost och seder, nämligen ett våldets status quo, en politisk struktur byggd på systematiskt dödande.

I Mer kött: de intellektuella, maten och djuren blottläggs de argument, undanflykter och försvarsmekanismer som låter oss blunda för djurens verklighet i betongstall och industrislakterier. Här undersöks hur bland andra Jonas Gardell, Liv Strömquist, Horace Engdahl, Lena Andersson och Jonna Bornemark – var och en på sitt sätt – håller vid liv och reproducerar köttets ideologi.

Med en kritisk blick på samtida kulturdebatt och skönlitteratur utmanar Pelle Strindlund en av vårt samhälles mest djuprotade föreställningar – rätten att äta kött.

Pelle Strindlund är djurrättsveteran och författare. Bland hans böcker återfinns Alla mot djuren: de politiska ideologierna och världens varelser (h:ström, 2021), samt Upp med djuren: artöverskridande välvilja från antiken till Astrid Lindgren (h:ström, 2024).  Han är fil.mag. i religionsvetenskap och sedan över ett kvartssekel engagerad för djurens sak. Hans djurrättsgärning har belönats med utmärkelserna Guldråttan och Vegopriset.

Virginia Woolfs roman Vågorna - som här presenteras i efterlängtad nyöversättning - har ibland liknats vid ett musikstycke med olika stämmor och motstämmor. Genom en rad sammanflätade inre monologer berättas historien om sex vänner - Bernard, Louis, Neville, Jinny, Susan och Rhoda.

Från barndom till vuxen ålder får vi ta del av deras ambitioner, triumfer och tillkortakommanden. De gripande levnadshistorierna smälter samman till en poetisk väv av mänsklig erfarenhet i detta Virginia Woolfs mest ambitiösa romanprojekt.

Med sin rytmiskt förtätade prosa kastar Woolf ett visionärt och lyriskt ljus över vardagen. Läsningen blir ett återuppvaknande inför omvärlden, där intrycken störtar mot sinnena. 

När gavs ut 1931 var Virginia Woolf en väletablerad författare, rent av en litterär celebritet. Romanen kom också att bli hennes största framgång dittills, såväl försäljningsmässigt som bland kritiker. Idag räknas ­inte bara som en av Woolfs mest centrala böcker, utan även som ett av de mest betydelsefulla litterära verken under 1900-talet.

Här presenteras Virginia Woolfs epokgörande roman i nyöversättning av Margareta Backgård och med ett initierat efterord av Mats Kempe, författare och lektor i Kreativt skrivande vid Linnéuniversitetet.

Virginia Woolf (1882-1941) var en banbrytande brittisk författare och centralgestalt inom modernismen och feminismen. Hennes debutroman, The Voyage Out, utkom 1915, och hon etablerade sig snabbt som en av 1900-talets mest inflytelserika författare med en stil som revolutionerade prosans möjligheter. Bland hennes mest kända verk finns Mot fyren, Mrs Dalloway, Vågorna och Åren, som alla utforskar tidens gång, mänskliga relationer och den inre medvetandeströmmen. Förutom romaner skrev Woolf ett stort antal noveller och essäer, däribland Ett eget rum och Tre guineas, två verk som fortsätter att vara centrala i diskussionen om kvinnors rättigheter och villkor i ett patriarkalt samhälle.

"Romanen är ett språkligt mästerverk och ett av författarens viktigaste verk. Nu finns den i ny och omsorgsfullt utförd svensk översättning." - Tommy Gunnarsson, Epoch Times.

"Att så bra litteratur finns i världen! ... du har ren och skär sällhet framför dig, och en roman som tål ett otal omläsningar." - bernur

Existentialismen är en humanism är en populär startpunkt för att närma sig och diskutera existentialistiskt tänkande. Här återfinns resonemangen om friheten, valet och ångesten som människans existentiella livsvillkor, vilket sammanfattas i Jean-Paul Sartres välbekanta devis: "existensen föregår essensen".

Existentialismen är en humanism är den omtalade föreläsning som Jean-Paul Sartre höll i Paris den 29 oktober 1945, strax efter Frankrikes befrielse. Den "fångade en generations fantasi", med filosofen Thomas Baldwins ord. Sartre understryker här att existentialismen är en handlingens filosofi, en hållning där vi måste ta ansvar och definiera oss själva en filosofi som således är djupt optimistisk och befriande, till skillnad från dess kritikers utmålande av den som demoraliserande och pessimistisk.

Här presenteras Existentialismen är en humanism i nyöversättning av Hans Johansson, jämte en introduktion av Arlette Elkaim-Sartre.

En avsikt med denna bok är att lyfta fram de mångsidiga och ofta fruktbara förbindelserna mellan antikens perser och greker inom olika områden som litteratur, arkitektur, konst och filosofi. Den akemenidiska kulturen var utpräglat kosmopolitisk och i riket­s västra delar förmedlades orientalisk kultur och lärdom vidare till Grekland och Italien. Perserriket dukade under för Alexander men dess civilisation fick avgörande betydelse för kontinuiteten i kultur­utvecklingen och gjorde djupa intryck på både greker och romare.

Redaktören Ashk Dahlén är docent i iranska språk vid Uppsala universitet och har översatt en rad persiska klassiker till svenska.

Hafez är en monumentalfigur i persiskt kulturliv. Hans verk är levande klassiker, ständigt värda att läsas om och om igen. Ingen mindre än Goethe värderade hans dikter som lyriska mästerverk, verkliga pärlor i världslitteraturen. 

Hafez estetiska och filosofiska åskådning kännetecknas av en skeptisk rörlighet och rymmer både världslig liberti­nism och religiöst färgad mystik. Föga överraskande visar han släktskap med både Bellmans sinnliga dryckessånger och Atterboms förandligade stämningslyrik. I sitt hemland betraktas han som ett orakel och är sedan länge omtalad som »det fördoldas tunga«.

För översättningen står Ashk Dahlén, docent i iranska språk vid Uppsala universitet och en av vårt lands främsta kännare av Irans historia och litteratur. Han har också försett denna reviderade utgåva med en initierad inledning om Hafez och hans liv, språk och inflytande.

"I Dikter ges fina prov på hans flytande vers och suveräna balans mellan kärlek och sorg, innerlighet och ironi och enkel naturlighet. Irankännaren Ashk Dahlén har nytolkat Hafez dikter och svarar även för initierade kommentarer, ordlista och en lång, pedagogisk inledning som ökar förståelsen för persisk diktning." - Tryggve Lundh, BTJ

Beppe Wolgers starka band till det jämtländska landskapet lyser starkt i hans diktning.

År 1968 förvärvar famljen Wolgers hemmanet Bränngården på Öhn i Ströms vattudal i norra Jämtland. När så sker, är det en total omvälvning i Beppe Wolgers liv. 

Under nästan tjugo år skulle han betrakta denna landsända som en känslomässig bas i tillvaron. Inspirationen från det nya landskapet drabbar också Wolgers skrivande, han blir poet på riktigt och på allvar. 

Mellan 1969 och 1983 publicerar han fyra diktsamlingar med jämtländska motiv. Han öppnar sig både mot en ny inre uppriktighet, och mot en trakt med dess oförställda människor omkring sig. 

Dikter från Vattudalen är ett urval ur Beppe Wolgers  fyra diktsamlingar: Bilder från Milwaukee, Röster från Vattudalen, Episod i Vikens kapell, Mannen i Vattudalen.  Boken är försedd med ett förord av Gunnar Balgård, som också stått för urvalet, samt ett nyskrivet efterord av Teodor Wolgers.

Om universitetsfilosofin (1851) är en skoningslös frontalattack mot den akademiska filosofin och dess företrädare, som enligt Arthur Schopenhauer har förvandlat tänkandet till ämbete, karriär och försörjning.

Han visar hur professorerna, bundna av stat, religion och tradition, ofta förlorar förmågan att reflektera självständigt, och hur sann filosofi bara kan bedrivas av dem som inte filosoferar för brödfödan: filosofin måste vara fri från varje avsikt – den kan bara ha sig själv som mål.

Särskilt hårt går Schopenhauer åt sina samtida, Fichte, Schelling och framför allt Hegel, vilka i hans polemik blir sinnebilder för den tomma katederfilosofin.

Läsaren möter här en rad oförglömliga utfall, där saklig kritik blandas med träffsäker satir och grälsjuk giftighet. Resultatet är en rasande men briljant uppgörelse – ett stycke stridbar stilkonst där filosofisk argumentation förenas med litterär skärpa.

För första gången utges nu denna oöverträffade nidskrift på svenska. Andreas Ekvall står för översättningen och idéhistorikern Tobias Dahlkvist för inledningen.

Äntligen, efter drygt 100 år, i nyöversättning med modern svensk språkdräkt!

Aforismer i levnadsvisdom (1851) är Arthur Schopenhauers mest lästa och personliga bok, en i högsta grad levande klassiker. Här skriver han en filosofi i mer alldaglig mening: en vishetslära, baserad på människokännedom och levnadserfarenhet, som tar formen av en vägledning till ett lyckligt liv. 

Men för Schopenhauer, filosofihistoriens största pessimist och misantrop, kan ett lyckligt liv bara betyda ett mindre olyckligt. Med stilistisk briljans och elak humor undersöker han hur man trots allt kan leva ett drägligt liv i denna "den sämsta av alla möjliga världar". 

Här presenteras Aforismer i levnadsvisdom i en ny översättning av Andreas Ekvall, som också har försett boken med ett initierat förord.

NYÖVERSÄTTNING, OAVKORTAD UTGÅVA

En revolution under ytan

Från frizonen i djupen bedriver kapten Nemo ett personligt krig. Ombord på den avancerade undervattensfarkosten Nautilus, lever han ut sin vision om en värld bortom förtryckande makter och orättvisa, en värld styrd av kunskap, teknologi och frihet.

Medan Nemo förverkligar sin plan, inser de ofrivilliga passagerarna Aronnax, Conseil och Ned Land snart att kaptenens vetenskapliga ambitioner är intimt sammanvävda med en oförutsägbar hämndlystnad.

Motsättningarna växer, och längtan att fly ställs mot fascinationen för det okända livet under ytan.

En världsomsegling under havet (1870) är ett av Jules Vernes mest berömda verk och räknas som en höjdpunkt i serien Voyages extraordinaires. Romanen förenar vetenskap, fantasi och dramatik till en berättelse som öppnade vägen för science fiction-litteraturen. Mer än 150 år senare är Vernes visioner lika makalösa – och lika levande – för nya generationer av läsare.

För översättningen av denna utgåva står Erik Carlquist och John-Henri Holmberg har skrivit efterord.

Så talade Zarathustra är Friedrich Nietzsches mest personliga och djupgående verk - en filosofisk och poetisk skapelse som har fascinerat och utmanat läsare i över ett sekel.

Genom den gåtfulle profeten Zarathustra förmedlar Nietzsche sina banbrytande tankar om övermänniskan, viljan till makt och Guds död. Med ett språk som växlar mellan lyrik och kraftfull prosa, uppmanar Nietzsche oss att ifrågasätta etablerade värderingar och skapa våra egna.

"Människan är något som skall övervinnas", deklarerar Zarathustra och bjuder in oss till en resa mot själv­insikt och själv­övervinnelse.

Här presenteras Så talade Zarathustra i nyöversättning av Nikanor Teratologen och med ett initierat efterord av universitetslektor Anna-Lena Carlsson, och erbjuder därmed en ny generation läsare möjlighet att upptäcka Nietzsches visionära verk i all sin komplexitet och skönhet.

För alla som söker en djupare förståelse av människans inre värld och vårt förhållande till livets stora frågor, är detta verk en oumbärlig klassiker. Detta är en bok som fortsätter att inspirera, provocera och väcka nya tankar - ett mästerverk som talar direkt till själen och utmanar oss att bli skapare av våra egna värden.

Friedrich Nietzsche (1844-1900) var en tysk filosof, filolog, poet och kulturkritiker som har haft ett djupt inflytande på modern filosofi och idéhistoria. Nietzsches verk kännetecknas av en skarp kritik av traditionella moraliska värden, religion och samtidens kultur. Han introducerade banbrytande idéer såsom "Gud är död", "viljan till makt" och konceptet om "övermänniskan".

Bland hans mest kända böcker finns Så talade Zarathustra, Bortom gott och ont och Till moralens genealogi. Hans filosofi utmanade etablerade normer och uppmanade individer att skapa sin egen mening med livet.

Nietzsche menade att människan stod inför en kulturell omvälvning där gamla trosföreställningar inte längre kunde bära samhällsutvecklingen. Efter sin död har Nietzsche blivit en central referenspunkt för existentialismen, postmodernismen och flera andra filosofiska riktningar. 

Konsten att vandra och andra essäer samlar några av Henry David Thoreaus mest inflytelserika texter, där läsaren får möta honom som ekolog, politisk filosof och poet. 

Thoreau, en av Amerikas mest ikoniska tänkare, utforskar här en skarp civilisationskritik, en livsbejakande individualism och, inte minst, en djup och outtröttlig kärlek till naturen. Naturen är för Thoreau inte bara en bakgrund till människans liv, den utgör själva kärnan för hela tillvaron, en konstant och oföränderlig kraft som står över alla mänskliga konstruktioner och föreställningar. I essäerna framträder hans filosofi i full blom. Här ges naturen företräde framför allt annat till och med Gud.

Det är hälsosammare att se ned på marken än upp mot himlen , skriver han i sin dagbok och fångar därmed sin djupa respekt och vördnad för det jordiska, såväl som sin obevekliga tro på människans förmåga att leva i harmoni med världen omkring oss. Essäerna ger inte bara en inblick i hans briljans som stilist, utan också i hans vision om en mer naturlig och rättvis värld.

Thoreaus ord har inspirerat generationer, från ekologer till människorättsaktivister som Gandhi och Martin Luther King, och hans budskap om naturens och frihetens värde är lika aktuellt idag som det var på hans egen tid.

Denna reviderade nyutgåva av Konsten att vandra är översatt av Erik Carlquist och har ett insiktsfullt förord av idéhistorikern Ronny Ambjörnsson.

Den revolterande människan skrevs i andra världskrigets efterdyningar, och 1900-talets katastrofer utgör den omedelbara bakgrunden till Albert Camus uppgörelse med de totalitära krafter som hade lett mänskligheten fram till avgrunden.

Med avstamp i 1700-talets frihetsrörelser skriver Camus i denna stort anlagda studie en revoltens idéhistoria och ontologi. Boken utgör ett passionerat försök att förstå samtidens mest brännande problem och begreppsliggöra vad det innebär att göra motstånd.

I långa tankebågar redogör Camus för hur revolt och revolution har teoretiserats av tänkare som Nietzsche, Hegel, Rousseau och Marx men också praktiserats av politiska omstörtare som Lenin och Hitler. Hans humanistiska stridsskrift omfattar inte minst hur revolten kommit till uttryck i litteraturen, hos författare som Rimbaud, de Sade, Dostojevskij och Emily Brontë.

Alla revolutioner i modern tid, konstaterar Camus, har lett till ett stärkande av statsmakten och ofta till auktoritära diktaturer, de nya makthavarna har anammat liknande förtryckarmönster som de orättfärdiga auktoriteter de en gång bekämpade. 

Denna efterlängtade nyöversättning av Nikanor Teratologen har försetts med ett initierat och personligt efterord av Jenny Maria Nilsson.

Kappan är ett av Nikolaj Gogols mest kända och spridda verk. Novellen hade stort inflytande på den efterkommande författargenerationen och på rysk litte­ratur i allmänhet.

En fattig skrivare vid ett departement i S:t Petersburg lever ett enkelt och anspråkslöst liv. Han sparar pengar till en ny kappa, men när denna väl är införskaffad blir den till hans förskräckelse stulen. 

Långt ner på den sociala stegen utvecklar sig denna förlust till en personlig katastrof, inte heller myndig­heterna kan erbjuda någon hjälp i hans sökande efter den åtrådda kappan. Han blir sjuk, avlider i sviterna och börjar hemsöka stadens gator för att rycka av vinterkappor av intet ont anande fotgängare.

Kappan är ett av Nikolaj Gogols mest kända och spridda verk. Novellen hade stort inflytande på den efterkommande författargenerationen och på rysk litte­ratur i allmänhet. Något  som föranledde F­jodor Dostojevskijs berömda ord:  »Vi har alla krupit fram ur Gogols kappa.«

Här presenteras Kappan i en försiktigt  moderniserad översättning av K. E. Peterson.

I Vad är metafysik? kretsar Martin Heideggers tänkande kring intet, något som människan blir varse i ångesten. I denna erfarenhet förlorar det varande sin självklarhet, det ter sig plötsligt främmande, och därmed friläggs den ursprungliga öppenheten för det varande som sådant. Det som Heidegger kallar filosofins grundfråga inställer sig:

"Varför är överhuvudtaget något varande och inte snarare intet?"

Vad är metafysik? - den berömda föreläsningen från 1929 - anses av många vara den bästa introduktionen till Martin Heideggers tänkande, och hör också till det mest centrala i hans produktion. Här presenteras den i översättning av Andreas Ekvall, tillsammans med Heideggers senare skrivna för- och efterord, vilka också ger en inblick i hans senare tänkande.

Zarathustra verkade som poet och vishetslärare i nordöstra Iran för omkring 3 500 år sedan, flera sekler före de vediska skalderna och Homeros, och är således den tidigaste författaren som vi känner till på något indoeuropeiskt språk.

Att hans dikter går att läsa i det skick som de sjöngs och talar direkt till oss genom årtusendena får anses vara ett sannskyldigt mirakel. 

Sånger är en hymn till den tidlösa visheten, och med sin aforistiska framställning påminner den om en filosofisk lärodikt. Zarathustra vill ge en sann bild av verkligheten, både av tankevärldens oförgängliga arketyper och av individens roll i sinnevärlden. Mer än något annat uppmanar han oss att värdesätta den fria viljan, lyssna till samvetets röst och bidra till världens goda förnyelse.

I denna bok presenteras Sånger för första gången på svenska i direkt översättning från avestiska av Ashk Dahlén, docent i iranska språk vid Uppsala universitet, som också försett boken med ett inledande förord samt kommentarer och ordförklaringar.

För första gången på över trettio år samlas Fernando Pessoas viktigaste röster Álvaro de Campos, Alberto Caeiro, Ricardo Reis och Bernardo Soares på svenska i en och samma bok. Urvalet rymmer dikter och prosafragment som på ett brett och varierat sätt knyter an till resan och rörelsen - ett återkommande tema i många av Pessoas efterlämnade skrifter.

Samtidigt som hans vuxna liv var begränsat i geografin, stod han ständigt i begrepp att ge sig ut i världen med hjälp av språket och fantasin. Ibland möter vi ett diktjag som blickar mot horisonten från en kaj vid Tejofloden, ibland befinner vi oss på ett fartyg ute till havs, eller ombord på en spårvagn i Lissabon.

Andra texter problematiserar resan och rörelsen, vilket blottlägger spänningen inte bara mellan Pessoas eget liv och hans verk, utan också mellan hans olika författarjag - som vart och ett reser på sitt eget sätt, eller väljer att stanna hemma. 

För urval, inledning och tolkningar står författaren och essäisten Henrik Nilsson. En lång rad av dikterna har aldrig tidigare översatts till svenska.

Max Stirner (1806-1856) skrev en av de mest radikala och subversiva texterna i den moderna västerländska idéhistorien: Den ende och hans egendom. När den beryktade boken utkom i Berlin 1844 väckte den stor uppmärksamhet. Inflytandet har med tiden vuxit, och dess dolda inverkan har lämnat ett bestående avtryck; likt en underjordisk svart ström har den underminerat den västerländska filosofihistorien. 

Max Stirner formulerar en radikal individualistisk kritik av kristendomen, nationalismen och den traditionella moralen, och samtidigt av humanismen, utilitarismen, liberalismen och den socialistiska rörelsen. För Stirner vilar alla religioner och ideologier på tomma abstraktioner. Detsamma gäller de samhälleliga institutioner som hävdar auktoritet över den enskilde, om det så är staten, domstolsväsendet, kyrkan eller utbildningssystemet. 

Stirners antiauktoritära kritik påminner om nödvändigheten av filosofin som exorcism: ett utdrivande av de spöklika fenomen som vi kallar Gud, mänskligheten, nationalstaten, äganderätten, man, kvinna, tysk, kines, svart eller vit och som bereder plats för den enskildes verkliga frigörelse sprungen ur ett skapande intet.

Här föreligger Den ende och hans egendom i en ny svensk översättning av Nikanor Teratologen. Boken inleds med en initierad introduktion av Jason McQuinn, redaktör för den amerikanska tidskriften Anarchy: A Journal for Desire Armed. 

Max Stirner är främst känd som inspiratör till riktningar inom anarkismen, men kan också läsas i relation till Hegel och den filosofiska miljö som försökte radikalisera dennes tänkande. Stirner anses också gett avgörande impulser till såväl existentialismen som postmodernt tänkande. Max Stirner föddes som Johann Kaspar Schmidt i Bayreuth, i en familj från den lägre medelklassen. Han studerade vid Erlangens, Königsbergs och Berlins universitet, vid det sistnämnda bland annat filosofi för Hegel. Under en tid tillhörde han de så kallade Die Freien (de fria), en löst sammanhållen grupp av vänsterhegelianer, där han snabbt gjorde sig känd för sina religionsfientliga och radikala åsikter. För sin försörjning undervisade han i historia och litteratur vid en väl ansedd flickskola, men sade upp sig 1844 då han förutsåg att publikationen av sitt magnum opus Den ende och hans egendom skulle bli kontroversiell. Sina sista år framlevde Stirner i ekonomisk misär, till stora delar isolerad från omvärlden medan han försörjde sig på översättningsarbeten och journalistiska artiklar. Han avled i Berlin i juni 1856 vid 49 års ålder efter flera veckors feber, orsakad av ett insektsbett.

Pressröster

BTJ:s lektör Kent Lindkvist ger helhetsbetyget "briljant" till denna utgåva av Max Stirners Den ende och hans egendom: "Boken är en lysande uppgörelse med allt som den enskilde individen underkastas eller deltar i [...] Översättningen är utomordentlig."

Detta är en egensinnig historia om två kontorsslavar, som ger sig i kast med att beskriva och undersöka mänsklighetens samlade kunskap. Utan att de själva förstår det, urartar alltsammans till en farsartad encyklopedi över borgerlighetens idiotier och de intellektuellas banaliteter.

Den eviga dumheten är Gustave Flauberts sista roman, ett satiriskt och samtidigt inkännande verk om de allmänmänskliga svårigheterna i de kunskapsproducerande och accelererande upplysnings-, industri- och informationssamhällena, från 1800-talet och framåt.

Denna roman är en påminnelse om att vetenskapen inte blir till och existerar för sig själv, utan skapas och formuleras av människor och samtiden.

Här presenteras Den eviga dumheten i översättning av Monika Lundgren, med ett efterord av Sofi Qvarnström. Den eviga dumheten är en av tre böcker av Gustave Flaubert vi utger i serie Litterära klassiker. De övriga två, En dåres hågkomster och Flauberts stora livsverk, Den helige Antonius frestelse, representerar ungdomens livsförsök respektive författarskapets livslånga kamp mellan begär och infrielse.

Det öppna samhället har inte bara ett historiskt intresse - som en ovanligt djupgående exponering av 1900-talets dominerande totalitära läror -, den är fortfarande en högaktuell text i vår samtid. De intellektuella svagheter som Popper identifierade i de totalitära rörelsernas tankesystem har en förmåga att ständigt dyka upp på nytt, i nya tappningar och sammanhang.

Detta är en efterlängtad och reviderad nyutgåva av Det öppna samhället och dess fiender, i översättning av Andrew Casson och Bo Ekström, med ett nyskrivet förord av Håkan Holmberg.

Är gud tillbaka i den svenska litteraturen?

I denna essäsamling går teologen Peter Karlsson i dialog med nio samtida svenska författarskap som alla vänt sig till de religiösa traditionerna för att skildra en värld i sönderfall. 

Här samsas ateister med muslimer, judar, kristna och agnostiker, men alla har de det gemensamt att de ger uttryck för en annan och mer kritisk sensibilitet än den konservativa strömning som religionens återkomst vanligen associerats med i den svenska offentligheten.

Till skillnad från denna optimistiska och livsbejakande religiositet är det teologiska register som formuleras hos dessa författare varken tröstande eller lugnande. Här återfinns en estetik som inte prioriterar konsensus framför konflikt, som inte värjer för lidande och förtryck utan tvärtom dröjer kvar vid och vill ge form åt människans mörkaste erfarenheter: den psykiska ohälsan, alkoholismen, förtvivlan över ett förlorat barn, flykten från hemlandet, alienationen.

I lyhörda närläsningar av Judith Kiros, Lennart Sjögren, Andreas Lundberg, Andrzej Tichý, Lyra Ekström Lindbäck, Joel Berglund, Channa Riedel, Pär Thörn och Johannes Anyuru formulerar Peter Karlsson i denna bok ett hopp om en ny ordning en ordning där ingen längre är vare sig jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna (Galaterbrevet 3:28).

"Det finns människor som är för svaga för att bryta samman. Jag är en av dem."

I Ludwig Wittgensteins dagböcker från 1930-talet får vi en intim och sällsynt inblick i en av 1900-talets mest inflytelserika filosofers liv. I detta unika och länge okända dokument vävs Wittgensteins filosofiska genialitet samman med hans mest personliga existentiella funderingar.

I anteckningarna från Cambridge och den norska avlägsenheten i Skjolden möter vi en man som brottas med sin kärlek till Marguerite Respinger, sina växlande känslotillstånd och sin rädsla för att bli vansinnig. Wittgenstein skriver om sin relation till kollegor som Frank Ramsey och G. E. Moore, tolkar märkliga drömmar och kommenterar samtidens kulturella och intellektuella strömningar. Han reflekterar över estetiska frågor hos kompositörer som Beethoven och Bruckner, samt går i dialog med författare som Dostojevskij och Kierkegaard.

Men mest av allt är dagböckerna en andlig självrannsakan, en personlig uppgörelse med frågor rörande etik och religion en intensiv och ärlig jakt på en autentisk relation till kristendomen och tron.

Tankerörelser är ett måste för alla som vill förstå inte bara filosofen utan också människan Ludwig Wittgenstein och de intima kopplingarna mellan de båda. Här presenteras dagböckerna i svensk översättning av Andreas Ekvall, som också försett dem med en initierad introduktion.

"Vad ska man egentligen säga om Ludwig Wittgenstein och hans krumma, hukande sinne? Han var en logiker som tvingades leva i människornas värld, som tvingades möta musik, kärlek, vänskap. Och som livet igenom gjorde sitt yttersta för att fånga dessa okända fenomen i en för honom igenkännbar form. Vid några tillfällen lyckades han få upp huvudet så högt att han såg över sin privata bergskam, då såg han långt, kanske längre än vad någon annan lyckats se. Men oftare var han fångad i sitt senvintermörker, plågsamt medveten om att någonting väntade på hans uppmärksamhet." - Henrik Sahl Johansson, SvD

I de aforismer, essäer i miniatyr och prosapoetiska betraktelser som Sammanfattning av sönderfallet rymmer finner vi teman som återkommer i Ciorans författarskap: självmordet, sömnlösheten, skepticismen och nihilismen, gnostiska kätterier, religionernas och utopiernas ohållbarhet, människans outtömliga förmåga till självbedrägeri, tiden och glömskan, historiens tragiska mönster, exilen och alienationen - här vägleds vi till begrundan av intigheten, till en samexistens med existensens slut.

 När denna bok publicerades i Frankrike 1949 väckte boken stor uppskattning och belönades med Prix Rivarol för bästa bok på franska av en icke-fransk författare. Under de föregående åren hade rumänen Cioran i sin självvalda exil i Paris fulländat sin franska och renodlat sin lyriska, kärnfulla stil i syfte att åstadkomma detta melankoliska och muntert misantropiska mästerverk.

Skriven i exil år 1937 är Ungdom utan Gud en mörk och expressivt berättad skildring av vardagen i ett nazistyrt Tyskland.

Romanen utgörs av en motsträvig skollärares bekymrade tankar om samhällets förråade anda och hans elevers gradvisa förvandling till hörsamma rekryter till kallhamrade cyniker.

Frågan är dock om någon kan förbli utan skuld när människan oavbrutet utsätts för inre anspänningar och yttre tryck från diktaturens terror, och samhällsmedborgarna reduceras till antingen ängsligt eftergivna undersåtar, skräckslagna offer eller samvetslösa gärningsmän.

Ungdom utan Gud är en bok om tidlösa frågor som skuld, öde, tro och individens civilkurage.

Romanen kom att bli Ödön von Horváths sista roman under hans livstid. För översättningen står Gustav Sjöberg, och litteraturkritikern Martin Lagerholm presenterar i ett initierat efterord Ödön von Horváths liv och verk.

Denna apokalyptiska roman utspelar sig i ett framtida Europa i förändring. Med utgångspunkt i det idylliska Ullswater i norra England får vi följa mänsklighetens slutliga kollaps och undergång på nära håll. 

Den sista människan är, vid sidan av Frankenstein, Mary Shelleys viktigaste verk. Det skrevs åren efter att två av hennes barn och maken Percy Bysshe Shelley omkommit och är något av en lysande och ödesdiger uppgörelse med både livet självt och samtidens romantiska och upplysningsidealistiska idéer. 

Den sista människan påvisar den ultimata meningslösheten i världen och individens bristande kontroll över historien Shelley ifrågasätter här mänskligheten som universums mittpunkt och vårt privilegierade förhållande till resten av naturen; en profetisk utmaning av väst­världens antropocentriska natursyn.

Jämte Frankenstein kan Den sista männi­skan ses som en desillusionerad  kommentar till revolutionseran. Här presenteras Den sista människan i en  modern och följsam översättning av Erik Carlquist, med ett efterord av fil. dr. Maria Löfgren.

Boken hör till den sorts magiska läsupplevelser som man kan räkna på ena handens fingrar. - MARTIN LAGERHOLM, SvD

Efter förra sommarens klimatmässiga domedags­stämning sitter få utgivningar så fint som h:ströms nyutgåva av Mary Shelleys halvt bortglömda undergångsskildring. - DN

Pesten kommer. Vi har klarat oss flera gånger, när kommer den som vi inte fixar, kulan med vårt namn på, och vad gör vi med oss innan dess? Mary Shelley såg den, och lät hela mänskligheten dansa bort i skymningen, avtecknas en sista gång mot himlen och försvinna för evigt. Men in i det sista dansar hon. - BJÖRN WALLER, DAGENSBOK.COM