Mattias Hagberg: Intervju med Mike DavisGöran Dahlberg: Hemlighållna städerErik Persson: Dubai - den varumärkta stadenArdis Noajnas: TomgångstramparenElin Grelsson: Det offentliga terapirummet?Klas Rönnbäck: En amputerad historiaMy Klockar Linder: "Intet mänskligt är oss främmande"Mattias Martinson: För en "teologisk" ateismAnders Wesslund: Mjuk ateism och kristen humanismAndreas Björsten: Konstens återlösande krafterSven-Eric Liedman: Den förtrollande materialismen och den grå ateismenKritik

Det finns ingen annan litteratur i hela världen som är lika vital som den latinamerikanska idag. I vår samtida svenska litteratur strävar ofta författarna efter att renodla en aspekt i varje bok: man får antingen experiment och språkmedvetenhet eller fiktion eller samhällskritik eller psykologisk realism eller dokumentära och biografiska böcker. De latinamerikanska författarna har inte alls denna märkliga respekt för genrerna, eller är det feghet? en självpåtagen begränsning?, här finns texter som drar på till max trots att de bara är några sidor långa, texter som spränger alla genrekonventioner, som under politiskt tryck och i revolt mot den magiska realismen tänjer på prosans möjligheter. Roberto Bolaño var bara början, här finns mycket, mycket mer. Men varför ta oss på orden? Läs själva. Det är med stor glädje och stolthet som vi i detta nummer av Ord&Bild publicerar flera aldrig tidigare översatta texter, av bland andra Ricardo Piglia, Antonio Ungar, Laura Restrepo, María Negroni och Cíntia Moscovich.

I Ord&Bild nr 4 2010 riktar vi ljuset mot andra sidor. Andra sidor av ord, bilder, stater, stängsel, kärlek, ränder och kreativa processer. Läs. Du hittar säkert fler. Ur innehållet: Leslie Kaplan, Hela mitt liv har jag varit kvinna Lászlo F Földényi, Från kris till kris Johanna Maxl, Det femte barnet Pär Thörn, Utdrag ur kommande manus Meira Ahmemulic, Lokum Karin Wiklund, Femte maj Malin Nord, Jag vill samla allt vatten vid dina fötter Helena Granström, Det frånvarande är närvarande i allt som skrivs Julie Sten-Knudsen, Två dikter Jonas Ellerström & Adolph Törneros, Sättet att sluta brev Matilda Södergran, Utplåna. Utrota. Radera. Stryka. Sudda ut. Förinta. Förstöra Signe Vad, Woke up sticky Thomas Wiczak, Zaun

Barnfattigdomens utbredning, surrogatmödraskapets vara eller inte vara, storleken på förskolegrupper, skolans kommunalisering: frågor som rör barn och barnafödande pressar oss på etiska och politiska ställningstaganden. För trettiofem år sedan gjorde Ord&Bild ett temanummer med rubriken »Barnet och samhället». Ett tema vi nu tyckte att det var dags att återvända till. Ann ighe Barnlösa samhällen och kollektiv dödsångest Johanne Lykke Holm Ursprungsbarn Patricia Lorenzoni Bortbytingar Malin Nilsson Pappa betalar Salka Sandén Den nya barnfattigdomen Helena Stensöta De unga i välfärdsstaten Oscar Nilsson Tornborg Iran Aase Berg Intervju Elise Ingvarsson Mammalitteraturen och jag. När jag läser stiger det konstiga upp ur djupet Kristina Sandberg Att skapa moderskap Jonas Rasmussen Utdrag ur Pappa Cecilia Verdinelli Bajsböcker och barnindoktrinering Eval-Lotta hultén Slavbarn Geir Gulliksen Eller var det för att han var så vacker? Sara Hallström Platsen är ett uttal av krav på det som platsen inte rymmer Kritik Astrid Seeberger om Celans Kreidestern av Birgitta Eisenreich Sanne Näsling om Barnpoesifestivalen 2010 Mikaela Blomqvist om Salome av Mara Lee

Susanne Christensen flätar hår, John Swedenmark läser Olof?Lagercrantz dagböcker, Naima Chahboun besöker Sparta, Martin Högström städar, Beata Agrell gräver på tvären, Jesper Brygger som sin egen läsare, Leif Holmstrand hatar... I ett Ord&Bildnummer som skrapar lite på litteraturkritikens genregränser.

Hur ser konstnärlig forskning ut? I detta nummer publicerar vi utdrag ur två avhandlingar i ämnet, en pågående och en avslutad. Tina Carlssons text "Utsikt från en grästuva" ingår som en av flera essäer i the skye is blue, som bland annat också består av fotografier och en utställning. Fredrik Nyberg skriver om Ilmar Laaban, och även om det sätt den konstnärliga forskningen ? som ofta presenteras även i andra former än skrift ? inte alltid går att göra rättvisa i en tidskrift, söker sig här ett gestaltande skrivande in i avhandlingens traditionella form. Mer i detta nummer: Lisa Ehlin framhåller hackern som den nya filologen, Erik Andersson skriver om Frans G Bengtssons polaressäistik. Marie Norin om Dorothee Elmigers bok Inbjudan till de våghalsiga, Sara Hallström om Aase Bergs Liknöjd fauna. Nyskriven novell av Mats Kolmisoppi, poesi av Kristofer Folkhammar, Eivind Hofstad Evjemo och Jonas Brun.

Vad är mat och vad är annat? Vid närmare betraktande framstår lunchen som ett komplext system, som ställer oöverskådliga krav på kunskap och kännedom om farligt och ofarligt. Vårt och andras. Hur långt har burken med kikärtor forslats? Hur såg insidan på konservburken ut som de krossade tomaterna låg i? Är köttet närproducerat? Det finns antagligen inget annat, förutom sex, som det finns lika många tabun och starka föreställningar om, som mat. Maten ingår i våra riter och i vårt firande. Vad vi äter, eller inte äter, kan skapa starka reaktioner hos andra. Ord&Bild har gjort ett temanummer om Mat som genomsyras av frågan om vad som är och vad som inte är mat.

Går det att tänka sig en värld som inte är konstruerad efter människans mått och behov? När vi på Ord&Bild i samarbete med Jonsereds herrgård/Göteborgs universitet samlade konstnärer, författare och forskare från olika discipliner och gav dem i uppdrag att skapa ”ett nytt djur”, var förhoppningen att vi skulle kunna kliva utanför en antropocentrisk världsbild. Så blev det inte riktigt. Vad vi i själva verket kom att diskutera kan du läsa om i det här numret, och se! Djuren är något vi använder, i drömmar om att skapa en armé av superapor, eller för att illustrera hur maken bör uppfostras. Eller så får de fungera som projektionsytor för en gemenskap, mer genuin, och ursprunglig, än den med människor. Har vi ens förmågan att se djur? Tror vi att det är en människa i apkostym som sitter i trädet och betraktar oss? Har vi kanske rent utav drabbats av någon sorts djurblindhet? Var är djuren?

Lars Andersson om en magikers korgflätande Alan Asaid märker ut svårtydda ord Tage Aurell går längs en gammal landsväg Linda Beel utforskar museets materialitet Jesper Brygger ser möjligheter genom ett fönster Martin Engberg lyssnar till texten Helena Fagertun outgråter Helga Krook berättar om berättande Anja Nachaum om minne, jord och kropp Zac O’Yeah drar paralleller mellan Indiana Jones och Mo Yan Amalie Smith för samman celldelning och tvåsamhet Anja Høvik Strømsted om att fånga vildsvin Maria Zennström om sin pappa och landet han levde i; Ida Linde om Eduardo Galeanos Fotbollen – vilken historia, Martina Lowden om Jila Mossaeds Ett ljud som bara jag kan, Jonas Rasmussen om Ursula Andkjaer Olsens Det 3. årtusindes hjerte, Steve Sem-Sandberg om Gerald Murnanes Korntäppa, Lidija Praizovic om Nina Bouraouis Enstörig

Först ut som konstnär i Ord&Bilds galleri är Ida Lehtonen som utifrån ord och fraser ur numret tagit fram bilder från nätet. Magnus Bremmer skriver om hur de första fotografierna uppfattades som brutala, som att de gav »samma vigt åt den blanka vestknappen som åt det tindrande ögat.» I Kristina Sandbergs personliga essä om Moa Martinsons författarskap skriver hon om hur Martinsons författarskap gav henne känslan av att det var tillåtet att skriva om de nära, vardagliga erfarenheterna. Therese Svenssons läser Mor gifter sig med kunskap om vad ett rasifierat seende gör med de kategorier vi har att beskriva världen med. Medan Tone Schunnesson tar bilder och teman ur författarens liv och romaner in i en expanderande dikt som tar plats i egen rätt. Konstnären Victor Marx skapade rubriker för några år sedan när han byggde ett bostadstorn som han gav bort till en hemlös. Vilka rättigheter man har som medborgare, om man ens har rätt att betrakta sig som medborgare, är ofta något som definieras utanför individens räckvidd. Nyskriven prosa av Sara Stridsberg, och nyöversatt av Friederike Mayröcker samt poesi av Gabriel Itkez-Sznap och Kennet Klemets. Johanne Lykke Holm rescenserar Violencia av Lina Hagelbäck, Anna Hallberg utövat. En kurskorrigering av Anja Utler, Maxim Grigoriev Den räddade tungan av Elias Canetti, Maja Andreasson Kricket av Per Johansson, Ove Sernhede Savage Messiah av Laura OlDfield Ford och Ulf Karl Olov Nilsson Gradiva av Wilhelm Jensen.

Det här är ett nummer som säger att fragmenten och skissen ibland är en mer adekvat bärare av de erfarenheter och kunskaper som ska skildras än den helgjutna formen. Dubravka Ugrešic´ uppfann inte fragmentet, men hon har i sina böcker visat hur det fungerar som exilens formspråk. »För första gången läser jag en text som bekräftar mig, min bakgrund», skriver Meira Ahmemulic´ om sitt första möte med Ugrešic´s texter. En del författarskap tycks mer än andra frambesvärja lusten att tala om de egna erfarenheterna. I det här fallet har det säkert just att göra med Ugrešic´s sätt att demonstrera hur fragmenten, och detaljerna, ibland på ett bättre sätt än de övergripande svepen, kan synliggöra de stora sammanhangen. Däri finns kanske också nyckeln till varför hon på ett så ledigt sätt kan röra sig mellan det essäistiska och det skönlitterära uttrycket.

Vi vet inte alltid vem som räddar vem i läsakten. Men vi vet att det finns saker att ta hand om, där i räddningsaktionen. Och det här numret vill helt enkelt påvisa myckenheten i hur litteraturen går att använda och ta sig an. Stefan Jonsson får genom läsningar av konst och litteratur, både syn på en av vår tids mest grundläggande nykoloniala strukturer, men finner där också motstrategier och nya ordningar. Den fylliga essän En kvinna och en man vid världens ände lyckas vara både kritisk och visionär, i sin ansats att vässa den postkoloniala litteraturteoretikern Gayatri Chakravorty Spivaks berömda tes om hur \\\"vita män räddar bruna kvinnor från bruna män.\\\" Andra läsningar, och andra typer av migrationer, tematiseras och sjungs fram i Gloria Gervitz mäktiga poetiska projekt Migrationer – en omvandlande och hänförande dikt, som poeten reviderat och skrivit om under mer än 30 års tid. Författaren och kritikern Hanna Nordenhök arbetar bland annat med Gervitz i sitt pågående forskningsprojekt om poetiska läsakter. Det täta utdrag om mödrar, kärlek och vad dikten gör med poeten som vi publicerar i det här numret, bygger på ett samtal med Gervitz. \\\"Jag hade ingen aning om allt vad dikten hade att säga mig, allt den skulle uppenbara för mig om mig, framkalla\\\" säger Gervitz, i ljuset av att ha använt sig av samma poetiska sfär och material under ett helt liv. Återbrukade och återupplevde sin egen diktning ägnade sig också poeten Bengt Emil Johnson (1936-2010) åt. Staffan Söderbloms genomlysande läsningar av några av Johnsons ungdomsdikter gör fynd som uppriktighet och trovärdighet i denna hittills outforskade del av Johnsons författarskap. Söderbloms text är genom sitt rotande i gamla publikationer, också ett stycke tidskriftshistoria. När Hanna Hallgren upprättar en prolog till den litterära vetenskapsteorin präglas den av en sällsam närvaro i sorgen, minnet och döden. Hallgrens upptakt påminner om vad litteraturen ofrånkomligen skriver mot. Och i Hassan Loo Sattarvandis forsande prosatext är litteraturen både en intim mötesplats och ett ideologiskt slagfält. Dessutom: nyskriven poesi av Jila Mossaed, Petra Mölstad och Linus Gårdfeldt. Och så har vi glädjen att få publicera poeten och översättaren Sofia Stenströms glimrande debut som prosaist. Dessutom fortsätter vår bildsatsning Galleriet att rama in tidskriften. Denna gång med en stram svit bilder, där fotografen Anna Strand genom olika slags iscensättningar osäkrar dragningskraftens effekter. Och som alltid ett vasst och välskrivet kritikblock. Så. Här är litteraturen. Varsågoda. Använd den väl.

Konstnären Bunny Rogers tillhör en generation som vuxit upp med internet. Tillsammans med Filip Olszewski har hon broderat logotyper på snuttefiltar. Märken som känns igen från de skräpiga pop-up-fönster, som brukar dyka upp så fort en film ska streamas eller en googlesökning tar en till en mer perifer plats än Wikipedia. En visuell kultur som lockar till uppmärksamhet och begär materialiseras. De broderade logotyperna medvetandegör kontexten: Om utsatthet, exploatering och förnedring. Dessa filtar visar vi i det här numrets bildgalleri. I det redaktionella arbetet har vi emellanåt ställt oss frågan i vilken utsträckning försöken att använda mode som teoretiskt och konstnärligt verktyg förskjuter och ifrågasätter dominerande världsordningar. Det mest brännande i våra krängande samtal på redaktionen har handlat om vad som bjuder motstånd mot ett system och vad som bekräftar det. Dessa sonderingar av begär, och av tekniska och ekonomiska strukturer i samtiden, har i alla fall hjälpt oss att tolka hur vissa tecken hänger ihop med andra. Och att mode både kan betraktas som ett fält som fångar upp samtiden, och också i sig självt rymmer former för radikalt tänkande. Som Otto von Busch och Per Herngren visar i detta nummer går det att genom mode förstå samhällspolitiska förändringar. »Motståndets motståndskraft består till stor del av förmågan att smitta. » En förmåga som förstås utgör en del av modets själva essens.

Bland de medverkande finner ni Håkan Forsell till häst, Lina Ekdahl inlindad i tygtrasor, Marit Kapla med en direktrapport från Palmemordet, Anna Gavanas bland stockholmska DJ:s och Nina Lekander bland feministiska förebilder och dilemman, bland annat. Kritikdelen bjuder på 80-talslitteratur, och hela numret på mycket konst och fotografi.

I nummer 3 2010 försöker vi ta oss an några av litteraturens grundläggande frågor: Vad är fult och vad är fint? Hur ska man egentligen skriva, och hur ska man inte skriva? Kan romanens gränser förändras? Detta gör vi genom att diskutera litteraturens genrer. Vi utlovar ett nummer där motsättningar, reflektioner, och analyser av bokmarknaden trängs sida vid sida med texter som förklarar varför det är bra att flytta till Bangalore om man tänker börja skriva deckare. Ett nummer där du dessutom kan läsa nyskriven poesi och prosa, både på längden och bredden. Ur innehållet: Klassiker, fantasy och sanna berättelser Ann Steiner Roman utan manifest Gunnar D Hansson Trojjam Anne Carson Varför Anne Carson är en så bra poet Mara Lee Att svälta ilskan Mats Kolmisoppi Conrad Alan Asaid Det enda kriget Ann Ighe Motståndets estetik (remix) Andrzej Tichý Textsamtalet, en praktik Magnus Jansson Varför du såg The Wire Malin Nilsson Stycke för röster Mats Kempe, Patrik Stensson Det exotiskas diskreta charm Zac O'Yeah Att samla frågor Linda Hofvander

Ett nummer vars kärna är skrivandets praktik, och som därmed också vidrör andra aspekter av livet, så som livserfarenheter, etik, ensamhet, föräldraskap och politik. Hela tiden utifrån romanskrivandets längtan efter komplexa verkligheter. Anna-Marie Ljunberg, Steve Sem-Sandberg och Sara Stridsberg i unikt samtal arrangerat för detta nummer. Birgitta Trotzig och Agneta Pleijel i ett samtal från 1982. Intervju med Leslie Kaplan. Läs också om massans blick, och synen på massan, med exempel från dagens Egypten och mellankrigets maktkamp runt fotografiet.

Mattias Hagberg: Intervju med Mike DavisGöran Dahlberg: Hemlighållna städerErik Persson: Dubai - den varumärkta stadenArdis Noajnas: TomgångstramparenElin Grelsson: Det offentliga terapirummet?Klas Rönnbäck: En amputerad historiaMy Klockar Linder: "Intet mänskligt är oss främmande"Mattias Martinson: För en "teologisk" ateismAnders Wesslund: Mjuk ateism och kristen humanismAndreas Björsten: Konstens återlösande krafterSven-Eric Liedman: Den förtrollande materialismen och den grå ateismenKritik

Det finns ingen annan litteratur i hela världen som är lika vital som den latinamerikanska idag. I vår samtida svenska litteratur strävar ofta författarna efter att renodla en aspekt i varje bok: man får antingen experiment och språkmedvetenhet eller fiktion eller samhällskritik eller psykologisk realism eller dokumentära och biografiska böcker. De latinamerikanska författarna har inte alls denna märkliga respekt för genrerna, eller är det feghet? en självpåtagen begränsning?, här finns texter som drar på till max trots att de bara är några sidor långa, texter som spränger alla genrekonventioner, som under politiskt tryck och i revolt mot den magiska realismen tänjer på prosans möjligheter. Roberto Bolaño var bara början, här finns mycket, mycket mer. Men varför ta oss på orden? Läs själva. Det är med stor glädje och stolthet som vi i detta nummer av Ord&Bild publicerar flera aldrig tidigare översatta texter, av bland andra Ricardo Piglia, Antonio Ungar, Laura Restrepo, María Negroni och Cíntia Moscovich.

I Ord&Bild nr 4 2010 riktar vi ljuset mot andra sidor. Andra sidor av ord, bilder, stater, stängsel, kärlek, ränder och kreativa processer. Läs. Du hittar säkert fler. Ur innehållet: Leslie Kaplan, Hela mitt liv har jag varit kvinna Lászlo F Földényi, Från kris till kris Johanna Maxl, Det femte barnet Pär Thörn, Utdrag ur kommande manus Meira Ahmemulic, Lokum Karin Wiklund, Femte maj Malin Nord, Jag vill samla allt vatten vid dina fötter Helena Granström, Det frånvarande är närvarande i allt som skrivs Julie Sten-Knudsen, Två dikter Jonas Ellerström & Adolph Törneros, Sättet att sluta brev Matilda Södergran, Utplåna. Utrota. Radera. Stryka. Sudda ut. Förinta. Förstöra Signe Vad, Woke up sticky Thomas Wiczak, Zaun

Barnfattigdomens utbredning, surrogatmödraskapets vara eller inte vara, storleken på förskolegrupper, skolans kommunalisering: frågor som rör barn och barnafödande pressar oss på etiska och politiska ställningstaganden. För trettiofem år sedan gjorde Ord&Bild ett temanummer med rubriken »Barnet och samhället». Ett tema vi nu tyckte att det var dags att återvända till. Ann ighe Barnlösa samhällen och kollektiv dödsångest Johanne Lykke Holm Ursprungsbarn Patricia Lorenzoni Bortbytingar Malin Nilsson Pappa betalar Salka Sandén Den nya barnfattigdomen Helena Stensöta De unga i välfärdsstaten Oscar Nilsson Tornborg Iran Aase Berg Intervju Elise Ingvarsson Mammalitteraturen och jag. När jag läser stiger det konstiga upp ur djupet Kristina Sandberg Att skapa moderskap Jonas Rasmussen Utdrag ur Pappa Cecilia Verdinelli Bajsböcker och barnindoktrinering Eval-Lotta hultén Slavbarn Geir Gulliksen Eller var det för att han var så vacker? Sara Hallström Platsen är ett uttal av krav på det som platsen inte rymmer Kritik Astrid Seeberger om Celans Kreidestern av Birgitta Eisenreich Sanne Näsling om Barnpoesifestivalen 2010 Mikaela Blomqvist om Salome av Mara Lee

Susanne Christensen flätar hår, John Swedenmark läser Olof?Lagercrantz dagböcker, Naima Chahboun besöker Sparta, Martin Högström städar, Beata Agrell gräver på tvären, Jesper Brygger som sin egen läsare, Leif Holmstrand hatar... I ett Ord&Bildnummer som skrapar lite på litteraturkritikens genregränser.

Hur ser konstnärlig forskning ut? I detta nummer publicerar vi utdrag ur två avhandlingar i ämnet, en pågående och en avslutad. Tina Carlssons text "Utsikt från en grästuva" ingår som en av flera essäer i the skye is blue, som bland annat också består av fotografier och en utställning. Fredrik Nyberg skriver om Ilmar Laaban, och även om det sätt den konstnärliga forskningen ? som ofta presenteras även i andra former än skrift ? inte alltid går att göra rättvisa i en tidskrift, söker sig här ett gestaltande skrivande in i avhandlingens traditionella form. Mer i detta nummer: Lisa Ehlin framhåller hackern som den nya filologen, Erik Andersson skriver om Frans G Bengtssons polaressäistik. Marie Norin om Dorothee Elmigers bok Inbjudan till de våghalsiga, Sara Hallström om Aase Bergs Liknöjd fauna. Nyskriven novell av Mats Kolmisoppi, poesi av Kristofer Folkhammar, Eivind Hofstad Evjemo och Jonas Brun.

Vad är mat och vad är annat? Vid närmare betraktande framstår lunchen som ett komplext system, som ställer oöverskådliga krav på kunskap och kännedom om farligt och ofarligt. Vårt och andras. Hur långt har burken med kikärtor forslats? Hur såg insidan på konservburken ut som de krossade tomaterna låg i? Är köttet närproducerat? Det finns antagligen inget annat, förutom sex, som det finns lika många tabun och starka föreställningar om, som mat. Maten ingår i våra riter och i vårt firande. Vad vi äter, eller inte äter, kan skapa starka reaktioner hos andra. Ord&Bild har gjort ett temanummer om Mat som genomsyras av frågan om vad som är och vad som inte är mat.

Går det att tänka sig en värld som inte är konstruerad efter människans mått och behov? När vi på Ord&Bild i samarbete med Jonsereds herrgård/Göteborgs universitet samlade konstnärer, författare och forskare från olika discipliner och gav dem i uppdrag att skapa ”ett nytt djur”, var förhoppningen att vi skulle kunna kliva utanför en antropocentrisk världsbild. Så blev det inte riktigt. Vad vi i själva verket kom att diskutera kan du läsa om i det här numret, och se! Djuren är något vi använder, i drömmar om att skapa en armé av superapor, eller för att illustrera hur maken bör uppfostras. Eller så får de fungera som projektionsytor för en gemenskap, mer genuin, och ursprunglig, än den med människor. Har vi ens förmågan att se djur? Tror vi att det är en människa i apkostym som sitter i trädet och betraktar oss? Har vi kanske rent utav drabbats av någon sorts djurblindhet? Var är djuren?

Lars Andersson om en magikers korgflätande Alan Asaid märker ut svårtydda ord Tage Aurell går längs en gammal landsväg Linda Beel utforskar museets materialitet Jesper Brygger ser möjligheter genom ett fönster Martin Engberg lyssnar till texten Helena Fagertun outgråter Helga Krook berättar om berättande Anja Nachaum om minne, jord och kropp Zac O’Yeah drar paralleller mellan Indiana Jones och Mo Yan Amalie Smith för samman celldelning och tvåsamhet Anja Høvik Strømsted om att fånga vildsvin Maria Zennström om sin pappa och landet han levde i; Ida Linde om Eduardo Galeanos Fotbollen – vilken historia, Martina Lowden om Jila Mossaeds Ett ljud som bara jag kan, Jonas Rasmussen om Ursula Andkjaer Olsens Det 3. årtusindes hjerte, Steve Sem-Sandberg om Gerald Murnanes Korntäppa, Lidija Praizovic om Nina Bouraouis Enstörig

Först ut som konstnär i Ord&Bilds galleri är Ida Lehtonen som utifrån ord och fraser ur numret tagit fram bilder från nätet. Magnus Bremmer skriver om hur de första fotografierna uppfattades som brutala, som att de gav »samma vigt åt den blanka vestknappen som åt det tindrande ögat.» I Kristina Sandbergs personliga essä om Moa Martinsons författarskap skriver hon om hur Martinsons författarskap gav henne känslan av att det var tillåtet att skriva om de nära, vardagliga erfarenheterna. Therese Svenssons läser Mor gifter sig med kunskap om vad ett rasifierat seende gör med de kategorier vi har att beskriva världen med. Medan Tone Schunnesson tar bilder och teman ur författarens liv och romaner in i en expanderande dikt som tar plats i egen rätt. Konstnären Victor Marx skapade rubriker för några år sedan när han byggde ett bostadstorn som han gav bort till en hemlös. Vilka rättigheter man har som medborgare, om man ens har rätt att betrakta sig som medborgare, är ofta något som definieras utanför individens räckvidd. Nyskriven prosa av Sara Stridsberg, och nyöversatt av Friederike Mayröcker samt poesi av Gabriel Itkez-Sznap och Kennet Klemets. Johanne Lykke Holm rescenserar Violencia av Lina Hagelbäck, Anna Hallberg utövat. En kurskorrigering av Anja Utler, Maxim Grigoriev Den räddade tungan av Elias Canetti, Maja Andreasson Kricket av Per Johansson, Ove Sernhede Savage Messiah av Laura OlDfield Ford och Ulf Karl Olov Nilsson Gradiva av Wilhelm Jensen.

Det här är ett nummer som säger att fragmenten och skissen ibland är en mer adekvat bärare av de erfarenheter och kunskaper som ska skildras än den helgjutna formen. Dubravka Ugrešic´ uppfann inte fragmentet, men hon har i sina böcker visat hur det fungerar som exilens formspråk. »För första gången läser jag en text som bekräftar mig, min bakgrund», skriver Meira Ahmemulic´ om sitt första möte med Ugrešic´s texter. En del författarskap tycks mer än andra frambesvärja lusten att tala om de egna erfarenheterna. I det här fallet har det säkert just att göra med Ugrešic´s sätt att demonstrera hur fragmenten, och detaljerna, ibland på ett bättre sätt än de övergripande svepen, kan synliggöra de stora sammanhangen. Däri finns kanske också nyckeln till varför hon på ett så ledigt sätt kan röra sig mellan det essäistiska och det skönlitterära uttrycket.

Vi vet inte alltid vem som räddar vem i läsakten. Men vi vet att det finns saker att ta hand om, där i räddningsaktionen. Och det här numret vill helt enkelt påvisa myckenheten i hur litteraturen går att använda och ta sig an. Stefan Jonsson får genom läsningar av konst och litteratur, både syn på en av vår tids mest grundläggande nykoloniala strukturer, men finner där också motstrategier och nya ordningar. Den fylliga essän En kvinna och en man vid världens ände lyckas vara både kritisk och visionär, i sin ansats att vässa den postkoloniala litteraturteoretikern Gayatri Chakravorty Spivaks berömda tes om hur \\\"vita män räddar bruna kvinnor från bruna män.\\\" Andra läsningar, och andra typer av migrationer, tematiseras och sjungs fram i Gloria Gervitz mäktiga poetiska projekt Migrationer – en omvandlande och hänförande dikt, som poeten reviderat och skrivit om under mer än 30 års tid. Författaren och kritikern Hanna Nordenhök arbetar bland annat med Gervitz i sitt pågående forskningsprojekt om poetiska läsakter. Det täta utdrag om mödrar, kärlek och vad dikten gör med poeten som vi publicerar i det här numret, bygger på ett samtal med Gervitz. \\\"Jag hade ingen aning om allt vad dikten hade att säga mig, allt den skulle uppenbara för mig om mig, framkalla\\\" säger Gervitz, i ljuset av att ha använt sig av samma poetiska sfär och material under ett helt liv. Återbrukade och återupplevde sin egen diktning ägnade sig också poeten Bengt Emil Johnson (1936-2010) åt. Staffan Söderbloms genomlysande läsningar av några av Johnsons ungdomsdikter gör fynd som uppriktighet och trovärdighet i denna hittills outforskade del av Johnsons författarskap. Söderbloms text är genom sitt rotande i gamla publikationer, också ett stycke tidskriftshistoria. När Hanna Hallgren upprättar en prolog till den litterära vetenskapsteorin präglas den av en sällsam närvaro i sorgen, minnet och döden. Hallgrens upptakt påminner om vad litteraturen ofrånkomligen skriver mot. Och i Hassan Loo Sattarvandis forsande prosatext är litteraturen både en intim mötesplats och ett ideologiskt slagfält. Dessutom: nyskriven poesi av Jila Mossaed, Petra Mölstad och Linus Gårdfeldt. Och så har vi glädjen att få publicera poeten och översättaren Sofia Stenströms glimrande debut som prosaist. Dessutom fortsätter vår bildsatsning Galleriet att rama in tidskriften. Denna gång med en stram svit bilder, där fotografen Anna Strand genom olika slags iscensättningar osäkrar dragningskraftens effekter. Och som alltid ett vasst och välskrivet kritikblock. Så. Här är litteraturen. Varsågoda. Använd den väl.

Konstnären Bunny Rogers tillhör en generation som vuxit upp med internet. Tillsammans med Filip Olszewski har hon broderat logotyper på snuttefiltar. Märken som känns igen från de skräpiga pop-up-fönster, som brukar dyka upp så fort en film ska streamas eller en googlesökning tar en till en mer perifer plats än Wikipedia. En visuell kultur som lockar till uppmärksamhet och begär materialiseras. De broderade logotyperna medvetandegör kontexten: Om utsatthet, exploatering och förnedring. Dessa filtar visar vi i det här numrets bildgalleri. I det redaktionella arbetet har vi emellanåt ställt oss frågan i vilken utsträckning försöken att använda mode som teoretiskt och konstnärligt verktyg förskjuter och ifrågasätter dominerande världsordningar. Det mest brännande i våra krängande samtal på redaktionen har handlat om vad som bjuder motstånd mot ett system och vad som bekräftar det. Dessa sonderingar av begär, och av tekniska och ekonomiska strukturer i samtiden, har i alla fall hjälpt oss att tolka hur vissa tecken hänger ihop med andra. Och att mode både kan betraktas som ett fält som fångar upp samtiden, och också i sig självt rymmer former för radikalt tänkande. Som Otto von Busch och Per Herngren visar i detta nummer går det att genom mode förstå samhällspolitiska förändringar. »Motståndets motståndskraft består till stor del av förmågan att smitta. » En förmåga som förstås utgör en del av modets själva essens.

Bland de medverkande finner ni Håkan Forsell till häst, Lina Ekdahl inlindad i tygtrasor, Marit Kapla med en direktrapport från Palmemordet, Anna Gavanas bland stockholmska DJ:s och Nina Lekander bland feministiska förebilder och dilemman, bland annat. Kritikdelen bjuder på 80-talslitteratur, och hela numret på mycket konst och fotografi.

I nummer 3 2010 försöker vi ta oss an några av litteraturens grundläggande frågor: Vad är fult och vad är fint? Hur ska man egentligen skriva, och hur ska man inte skriva? Kan romanens gränser förändras? Detta gör vi genom att diskutera litteraturens genrer. Vi utlovar ett nummer där motsättningar, reflektioner, och analyser av bokmarknaden trängs sida vid sida med texter som förklarar varför det är bra att flytta till Bangalore om man tänker börja skriva deckare. Ett nummer där du dessutom kan läsa nyskriven poesi och prosa, både på längden och bredden. Ur innehållet: Klassiker, fantasy och sanna berättelser Ann Steiner Roman utan manifest Gunnar D Hansson Trojjam Anne Carson Varför Anne Carson är en så bra poet Mara Lee Att svälta ilskan Mats Kolmisoppi Conrad Alan Asaid Det enda kriget Ann Ighe Motståndets estetik (remix) Andrzej Tichý Textsamtalet, en praktik Magnus Jansson Varför du såg The Wire Malin Nilsson Stycke för röster Mats Kempe, Patrik Stensson Det exotiskas diskreta charm Zac O'Yeah Att samla frågor Linda Hofvander

Ett nummer vars kärna är skrivandets praktik, och som därmed också vidrör andra aspekter av livet, så som livserfarenheter, etik, ensamhet, föräldraskap och politik. Hela tiden utifrån romanskrivandets längtan efter komplexa verkligheter. Anna-Marie Ljunberg, Steve Sem-Sandberg och Sara Stridsberg i unikt samtal arrangerat för detta nummer. Birgitta Trotzig och Agneta Pleijel i ett samtal från 1982. Intervju med Leslie Kaplan. Läs också om massans blick, och synen på massan, med exempel från dagens Egypten och mellankrigets maktkamp runt fotografiet.